The packer Movie

Made by pappan

Packers pack is back

Ingen har väl missat vår traumatiserande utflykt till Packersö i juli? Om man nu ändå gjort det finns den storyn här för en jämförelse.
Det var betydligt behagligare att tälta på Packers ö i mars kan jag upplysa om för den som tvekar att vintercampa och detta trots att temperaturen nog kröp ned mot säkert minus -18 - 20 grader framåt morgonen. Jag frös faktiskt en aning om fötterna inne i sovsäcken vilket inte har hänt förut.
Det var lätt att gå ut till ön på den bärande skaren och till vår stora förvåning var det barmark på klipporna på södersidan av ön vilket underlättade avsevärt. Det är nog den enda snöfria fläcken i hela Bergslagen som jag har sett på väldigt länge denna snöiga vinter.

Denna lördagkväll i mars befann sig fullmånen på ett avstånd av 356 578 kilometer från jorden vilket är mycket nära den kortast möjliga distansen.
Enligt Domedagsprofeter ska risken för diverse naturkatastrofer öka när månen befinner sig så här nära och dessutom är så full som den kan bli, men inte en endaste katastrof i närheten av Packers ö. Den stora månen lös där så vackert och fridfullt som en stor gul lampa hela natten och det enda naturfenomen vi såg var en vit dimma som gled in över isen framåt aftonen. En vit dimma som effektivt dolde alla förhoppningar om att - kanske kanske skulle den där vargflocken passera ön under månens sken. Mycket snopet skulle det ha varit i så fall eftersom dimman låg där ca 2 meter hög och dolde effektivt allt som gick på isen.
Det blev en lite märklig tur eftersom lilla systern hade ett flasklamm som skulle passas därhemma i fårtältet. Så när klockan närmade sig 23 gav sig pappa och systern sig iväg över isen och tog bilen upp till höjden för att mata lamm. Jag vaktade brasan och hade fullt göra att hålla liv i elden under timmen de var borta och höll liv i lammet.
Även på morgonen fick vi rappa på mer än vanligt för att minimera tiden mellan matningarna.

Värmländska kvalitétssemlor?

Hemma på våran gata i samhället finns det en lågprisaffär med rötter i Värmland. Där säljer de semlor med rubriken "Två goda semlor" på kartongen och som underrubrik på etiketten : "Värmländsk kvalité" och då kan vän av ordning konstatera att Värmlänningar har visst inte speciellt höga krav på sina bakverk.

Jag tänkte ta en sådan har semla när de bjöd på min arbetsplats men så fick jag för mig att jag skulle läsa på innehållsdeklarationen:

Vetemjöl, grädde, vatten, socker, vegetabilisk olja (vilket väl för det mesta är palmolja när det är ospecificerat), glukossirap, vetestärkelse, aprikoskärnor(!), vetegluten, jäst, kardemumma, potatisfibrer, salt, invertsocker, druvsocker, förtjockningsmedel E472e, mjölbehandlingsmedel E300, konserveringsmedel E202, potatisstärkelse, majsstärkelse veg.fett, vanillin (som vanligtvis utvinns ur granröta) , aromämne, emulgeringsmedel E471, enzymer

....och så kommer det - bäst av allt - NOTERINGEN i slutet av denna förteckning: "kan innehålla spår av nötter och mandel"!!

Mandelmassa som kan innehålla "spår av mandel"? Det är som smördeg utan smör.
Hur kan man få sälja denna gegga och kalla det semlor?

Långt till vår

Här är det fortfarande ungefär 70 cm snö och inte en bar fläck. Inte lätt att gilla vinter nu men jag biter ihop och går och går och går.

Jag bläddrar bland fröpåsarna emellanåt och får bakbinda händerna snart för att inte börja odla i fönstren redan nu för att få nån vårkänning. Det blir bara långa rankor som riskerar gå av i slutet av april. Om det står på fröpåsen att det ska förodlas i mars-april vet man iallafall helt säkert att i den här zonen 5 (6)? är det april som avses. Men slutet av mars borde väl gå iallafall?

Väntar en vecka till.... Håll i Håll ut! Snöhelvete!

Rakt in i himlen

Förra året köpte jag skidor som jag åkte på för första gången på säkert trettio år. Jag åkte säkert flera mil på de där skidorna fast i år har jag inte fått ut dom ur garderoben ens en gång.

Jag har drabbats av promenadmani.

Den här veckan har jag gått nästan varenda dag. Jävlars vad jag går . Jag går och går.
Idag gick jag 5 kilometer direkt när jag vaknade klockan 6:30 och när jag kom hem och satt med laxmackan till frukost kom min pappa och hälsade på och undrade om jag ville gå och titta efter vargspår. Det ville jag och så vips var det ca 7 kilometer till lite drygt. Nu var jag uppe i en dryg mil och klockan var inte ens 13:00 och det är så att det kliar i benen nu när klockan närmar sig 17:00.
Det är skönt att gå och ibland känns det som att jag skulle kunna gå precis hur långt som helst. Kanske kan jag gå ända till himlen?

Fem bröd och två fiskar

Jag gillar att titta på matprogram. Favoriter är Nigella och Jamie Oliver. Fast det är en sak som förbryllar mig och det är vad små i maten andra människor verkar vara?
I ett program med Nigella åt minst sex personer en bräserad kyckling med lite ris och grönsaker och då fick hon ändå rester över. Här i huset räcker knappt en kyckling till tre personer och då är det ändå rejält tilltaget med tillbehören och några rester att göra Thaisoppa av - ja, det har jag då aldrig sett röken av.

De lagar lika mycket eller om man vänder på det lite(!) mat som jag gör till tre personer och så bjuder de hem huset fullt. Sex till åtta personer runt bordet är inte ovanligt. Det är något som inte stämmer här.

Extremnatt i februari

Fredag kväll och dags att väcka upp livsandarna från vardagsbestyren. Att det skulle kunna bli kallt en fullmånenatt i februari kunde vi ana. Tack och lov hade vi sinnesnärvaro tillräcklig för att välja Eskils Koja på denna uteliggarnatt. När yttertempereraturen på kvällen visade minus - 15 grader var jag fortfarande inne på tanken att jag skulle testa vad det där med komforttemperatur egentligen betyder för en sovsäck - för att inte tala om vad det här med extremtemperatur betyder och tälta utanför kojan i enmanstältet.
Så här i efterhand är jag extremglad att jag ändrade mig då temperaturen fortsatte att sjunka hela kvällen och när vi vaknade på morgonen inne i kojan var det minus -29 grader utanför väggen (vilket är en bra bit under "extremtemperatur" på min sovsäck) men mer komfortabla minus -12 inne i kojan.
När jag varit ute och morgonkissat klockan 4 och gick in i kojan var det kavens som att "värmen" från de minus -12 slog emot i dörren.
Den här natten sov Andreas över i kojan med oss - samme man som hälsade på i Murstensdalen i december 2009. Det här var hans första uteliggarnatt och man får säga att vissa fegar inte - det här var utan konkurrens kallast hittills så snacka om att gå ut stenhårt. Lite expedition på Tundran-varning denna natt.
Fast när brasan brann som värst kom vi faktiskt upp i +5 vid ett tillfälle under kvällen och god mat och gott sällskap värmer gott i februarinatten.