Ice-age

Jag vacklade länge om jag skulle ta cykeln och åka fram till byn och titta på majbrasan eller inte. Men ärligt talat händer det inte så mycket på en majbrasa annat än att man står där och huttrar och ser in i lågorna. Varm på framsidan och iskall på baksidan och det stämmer mer än någonsin - för ikväll är det bara tre plusgrader ute och det hotar med värsta bakslaget hittills den här våren. Björkarna är starkt på gång och även andra blad och blommor är på god väg mot sommar och det kommer sannolikt blir rejält med minusgrader inatt.
Vad är det att fira om man tänker efter?

Nej i år får jag kontemplera över vårens ankomst på annat sätt. Som det känns nu är nog bön det enda som kan hjälpa mina späda plantor därute i rabatten och inte nån ris-eld framme i byn.

Asagudarna Freja och Frej kommer mer till pass eller varför inte det katolska skyddhelgonet Fiacre som vakar över trädgårdsmästare. Rosa av Lima kanske kan ge en hjälpande hand eller Urban av Langres skulle kanske kunna göra något åt vädret.
Med så många heligheter finns det kanske hopp både för hedningar och kristna.

Kaljoxa på valborg

Denna valborg bar det av för maj månads ordinarie övernattning. Ett valborgsmässobål i miniatyr tändes i ett naturreservatet till Kaljoxadalen som är en del av Nitälvsdalen.
Väl där vandrade vi upp på Nils-Petterberget med vår packning och hittade ett underbart litet vindskydd med en väldigt speciell eldningsplats anordnad med utsikt över bergen på andra sidan dalen. Eldstaden var på en stor flat trekantig sten som samtidigt fungerade som bord med bänkar vid sidan av.
Det blev renskavsklämmor och grillkorv till kvällsmat och eftersom den enda som fick plats att sova i vindskyddet var hunden bäddade vi andra i mossan runtomkring.
Natten var stjänklar och mild. En pärlugglas porlande PoPoPoPoPopo PoPoPoPoPopo höll oss sällskap till långt in på småtimmarna. Det var vackert och mystiskt men jag måste erkänna att popoandet blev lite väl tjatigt framåt småtimmarna.
1 maj vaknade vi till fågelkvitter och blå himmel och vi drog oss kvar till långt framåt lunch innan vi begav oss av hemåt.
Härligt med uteliv! Jag är helnöjd med sovsäcken som håller värmen mer än väl. Här näst står kängor och en ordentlig ryggsäck på inköpslistan, den lilla tursäcken kanske funkar över sommaren men till vintern krävs det mer kläder i packningen.

Fire - walk with me

I den här byn börjar Valborgsmässofirandet i kyrkan med fackeltåg för att tända vår-kasen. En högst märklig företeelse om man tänker efter.

För mig är Beltaine, det vi i Sverige firar som Valborgsmässoafton, en hednisk fruktbarhetshögtid. Hur kom kyrkan in i den bilden kan vän av ordning fråga sig?

Valborg är en fest för Guden (som föddes vid vintersolståndet) och Gudinnans sexuella förening för att sommaren skall bli bördig. Beltaine var från början ett skamlöst, ohämmat firande av sexualitet och fruktbarhet. I den Celtiska tradtionen fann älskare varandra med hjälp av eldarna (fast på den fronten har det verkligen inte förändrats)

Gör kyrkan detta avsiktligt? För i så fall är det listigt av Svenska Kyrkan att plocka upp denna vårorgie och införliva den i den mer puritanska Kristendomen och släta ut den med glättiga körer och kaffe i församlingshemmet?

Personligen kan jag inte se någon som helst koppling mellan majbrasa och kyrkobesök och hoppade därför över kyrkprazzlet och gick direkt på brasan. Fast "kyrk"-kaffet smakade bra ;-) efteråt.

Det är fascinerande att genom alla tider och generationer lever de ursprungliga solhögtiderna vidare om än i nya skepnader. Vi befinner oss nu exakt mellan vårdagjämning och sommarsolstånd och någonstans inom oss, i det omedvetna finns ursprunget och kopplingen till jorden, solen och månen kvar oförstört av tidens tand, biblar, påvar, tv-apparater och dataspel.