Nyårslöfte 2014 - Rensa i den jävla Röran

Dags igen för denna märkliga numeriska bitvis ångestfyllda storhelg. Ingen frälsare är född eller återuppstånden och solen är redan på väg tillbaka. Ingen har någonsin börjat ett nytt liv imorgon, nästa vecka eller nästa år. Och ingen har någonsin slutat röka imorgon. Jag börjar ett nytt liv och slutar med diverse ovanor NU eller inte alls. Dessvärre framträder det sistnämnda "inte alls" mest för närvarande. Jag röker tack och lov inte men jag är inte långt ifrån att förvandlas till en hamster.
Dags trots allt nu-snack att stämma av mina nyårslöften eftersom man inte kan ha den här helgen till så mycket annat.
Med kadaverdisciplin och med militärisk precision skulle jag hålla ett enda löfte detta nådens år 2013. Detta enda löfte var att jag skulle rensa i den jävla röran och få ordning i första hand mitt yttre och så skulle det bli ordning på mitt inre liv på köpet liksom. Det bästa jag kan säga är att jag skrapat lite på ytan i några lådor men sammanfattningsvis är mitt liv rörigare än någonsin. Hela 2013 har ärligt talat präglats av ett virrvarr både i mitt inre och mitt yttre liv. Inte mycket blev som jag hade tänkt.  Det är om möjligt rörigare än någonsin och jag famlar i blindo. Till och med garderoben som jag startade upp med där i början av året har havererat.
Hur ska jag ta mig ur detta trauma?

Jag tar alltså nya tag med samma löfte även detta år. Jag skiter i hur jag ser ut och om jag har taskiga matvanor, glömmer att motionera och meditera bara jag får ordning på alla kläder, papper, grejer och nostalgiska kartonger. Jag lovar än en gång att rensa i röran - sortera, slänga, spara och sälja. 2014 ska bli året då dimman lättar? Eller?

2013
2012
2011
2010
2009
2008

Vädermagi vid Flosjönäset i December

För snart tre veckor sedan lade jag in om en semesterdag idag onsdagen den 18 december och presenterade med idén om att vi göra en nystart och sova ute natten mellan den 17 och 18 december. Detta sammanföll dessutom med fullmånen vilket inte är helt fel denna mörka årstid. Vi hade dock tillägget "om det skulle bli skapligt väder" och att det skulle lyckas den här tiden på året med flera veckors förbokning är sannerligen en högoddsare. Men inte vet jag vilka bundsförvanter som arbetade för oss denna december - för det har regnat och det har blåst - utom tisdagen och onsdagen den 17 och 18 december! Det är nästan kusligt träffsäkert. Vilken fin kväll det blev - vindstilla och flera plusgrader. Halvarsnorens vatten skvalpade lite lätt mot stranden vid Flosjönäset och ljudet påminde om en sval höstkväll denna midvinternatt i december. Vågskvalp, några gäss på avstånd och en måne som lös upp mörkret gav en surrealistisk känsla för årstiden.
Hur lyckades jag med detta?

Det som däremot slog lite snett var att det blev inte någon enkel promenad ut till själva vindskyddet för där var stigen borta, borta och kvar var ett nyhugget kalhygge där man inte varit så petig med att ta vara på alla träden man fällt. Det var mer som en vandring i Amazonas utan machete och svetten rann i floder när vi var framme efter en vandring som väl egentligen bara var några 100 meter.

Gasolköket låg dessutom kvar hemma i hallen hos pappa men som tur är fick han med sig en kaffepanna och en stekpanna för kebaben. Tevattnet för frukosten kokades i en 33 cl ölburk. Ett tips ifall ni glömmer grytan men får med er ölen...

Nu ser jag fram emot en riktigt grön jul och en fortsatt karriär som magiker.

Let it snow!

Va fan.... det blev vinter i år igen. På något vis kändes det, under denna sagolikt vackra höst som  att detta året skulle bli ett gyllene undantag i årstidssviten. Att naturen på något vis skulle välja en annan väg och helt enkelt strunta i det här med vinter. Men så blev det förstås inte. Därför fortlöper projektet att älska vinter som påbörjades på allvar den 19 december 2010 för att vara exakt. Se denna länk där resan mot konsten att älska vinter tog sin början.
http://kokospelle.blogspot.se/2010/12/i-love-theluji.html


Jag måste konstatera efter att ha läst mitt eget inlägg att någonting faktiskt har hänt. Det fungerar! Trots att jag är megatrött och efter att ha haft min första förkylning på ett flera år har jag förlikat mig med snön (den där fyrhjulingen hjälpte ju till måste jag säga). Trädgården vilar sig och med förundran studerar jag spåren från en liten gynnare som rör sig mellan odlingslådorna och växthuset. Den verkar har ett gott liv bland resterna av årets sista frön och grönsaker.

I´m she-woman and the master of the universe. Let it snow, let it snow, let it snow...

Jag och Betsy

Jag kan mjölka en ko och kan lägga detta till handlingarna i min skrytlista. Sista veckan i oktober blev det nämligen ett eldprov för andelsägarna i Koprojektet då Rudy och Ellen åkte till Luleå för att hälsa på sin dotter som går på Luleås tekniska universitet. Vi var endast två som övat att mjölka med den bärbara maskinen helt på egen hand veckorna innan. Den ena var jag och den andra var min syster som väldigt opassande skulle på en annan utbildning i Umeå från söndagkväll till sen fredagnatt så hon kunde endast ta helgen och lämnade dessutom fina Chikoro i min vård(!).
Det blev alltså jag som kunde sköta själva mjölkningsproceduren den resterande veckan kombinerat med ett lönearbete på heltid. Ibland skulle jag verkligen vilja skjuta den duktiga flickan som bor i mig! Eftersom jag till min läggning är en orolig själ oroade jag mig dessutom nåt alldeles förfärligt både innan och under veckan - för att grejerna inte skulle hålla, att fortum inte skulle kunna leverera elen (Stormen Simone härjade som mest över Brittiska öarna ) - bara för att nämna något. Den som också är "the worrying kind" vet vad jag talar om.

Jag hade dock inte behövt oroa mig, grejerna höll, Betsy var nöjd och verkade tillfreds med den nya ordningen och stormen Simone missade Hjulsjöbygden med en hårsmån. Jag är en fena på att mjölka  och Betsy och jag blev riktiga kompisar allteftersom veckan gick. Men det var stenhårt och det var med militärisk disciplin det var uppstigning varje morgon  klockan 6:15  för att hinna med egna hästar, hundprommis (en kort),  mjölkningen (som tur var ställde några av de andra andelsägarna upp med assistans samtliga mornar och kvällar), hem, byta om, pendla till jobbet, hem, lammen (också systerns), hunden, byta om  och mjölkning med tillhörande sysslor klockan 17:15 varje kväll. Jag orkade tack vare fina, fina kossan Betsy som med lugn och tålamod betraktar sin ibland lite oroliga men välmenta andelsägare!

Alla helgona Alla redan?

Äntligen november. Denna höst har vanligt ovanligt hektisk och mycket blev inte som planerat. Människan spår men Gud rår, vissa saker har dock varit helt självförvållat. Som det här ko-projektet... Förra veckan var familjen som bor Mitt i byn bortresta och jag fick lära mig att mjölka en andels-kon på allvar då endast jag och min syster lärt oss detta fullt ut. Jag kan därmed lägga till ännu en punkt på min skrytlista. Med militärisk disciplin har det varit uppstigning kl 5:30, hästmatning, hundpromenad (med systerns hund som lägligt var på kurs precis denna vecka och inte kunde bistå) , mjölkning, lönearbete på heltid, hemkomst, fårkontroll, hästmatning (också systerns), mjölkning med tillhörande sysslor, hundpromenad för att ramla i säng inför nästa dag.  Vansinnigt skojigt med en ko fast efter  12 pass i ladugården förutom heltidsjobb och allt annat som hör till ett hyggligt normalt liv som att borsta tänderna gör att jag idag är ganska mör men även nöjd. Det är nyttigt att testa lite gränser emellanåt.

Fast så värst mycket planering och firande av mina döda bundsförvanter blev det  inte detta år. Ikväll blir det ändå lammstek för oss levande och döda. Gravljus i trädgården, marschaller och en extra plats vid bordet.

Jag bugar inför all hjälp jag fått av levande (tack Gunvor och Per), Gud samt döda bundsförvanter, tomtar och änglar för att allt flöt på hela veckan utan en endaste incident. Till och med vädret var exceptionellt bra här i Bergslagen för att vara i slutet av oktober. Frid!

Fina kossan Betsy

Jag har en ko! Ja, om man ska vara petig har jag bara en sjundedel av kossan men varför ska man vara det? För på denna sjundedel får jag ca 15-16 liter fin obehandlad mjölk varje fredag. Opastöriserad och ohomogeniserad vilket innebär att jag enligt Livsmedelsverket tar en risk varje vecka. Tillåt mig att tvivla.

Men vem fan bryr sig om Livsmedelsverket och deras föråldrade pekpinnar när de om och om igen visar sig peka käpprätt åt skogen? Inte jag i alla fall.  Till exempel säger livs(farliga)medelsverket att barn ska ha lättmjölk och margarin i skolan ! När all ny modern forskning pekar åt rakt motsatt håll:

http://www.kostdoktorn.se/smabarn-som-ater-fettsnal-mat-blir-tjockare2

Livsmedelsverket bryr sig uppenbarligen mer om sina producenter än om  konsumenterna? Jag kan inte köpa riktig obehandlad mjölk på ICA direkt från en bondgård, men om jag fyllt 20 år jag kan gå in i dörren bredvid och köpa hur många flaskor 40% brännvin jag vill och klunka i mig. Sanslöst inte sant?

Jag är glad att jag har trillat av kartan och landat i den verkliga världen!

Vill du läsa mer om kon och omställningsprojektet i praktiken kan du klicka här:

http://omstallningipraktiken.se/pages/view/hjulsjo

Godaste lammgrytan

Förra veckan gjorde jag bästa lammgrytan någonsin och jag bara måste notera det någonstans och vad passar bättre än denna blogg. Länge sedan jag hade nåt recept nu. Ta lammkött direkt ur frysen och lägg in i en lätt olivoljad form i ugnen på ca 90-100 grader runt lunchtid. Jag tog stora skivor som var av hals och rygg tror jag. När de var så pass tinade att det gick att dra isär dom kryddade jag med svartpeppar lite mer olja och så penslar man på rejält av en amerikansk grillsås som heter Sweet Baby Rays (den är värd alla E-nummer i världen ;-))
Låt sedan lammet stå kvar i ugnen till framåt fyra-fem tiden på eftermiddagen tills den börjar trilla av benen. Ta ut lammet och ta bort ben och ev senor och det feta om du inte tycker det är godast på lamm. Häll lite vatten och en rejäl skvätt rödvid i gojan som nu är kvar i formen där lammet låg och vispa runt. Låt stå.
Stek en hackad lök i en gryta och till exempel bitar av röd paprika och andra grönsaker som du gillar. När det känns klart så pudra över ett par matskedar mjöl eller maizena och sila ned gojan i grytan, skvimpa i nån matsked kalvfond, smula gärna i torkade trattkantareller och så massor av grädde och låt härligheten puttra en stund. I med köttet och låt det koka ihop ytterligare en stund.

Hur gott som helst!

Märrjärvi - filmen

Märrjärvi - en sensommarnatt i augusti

Märrjärvi heter den lilla tjärnen som ligger längst bort i Dansarbackens naturreservat. Men om man inte är rädd om underredet på bilen kan man nå den fina lägerplatsen från baksidan av reservatet. Det var inte vi - rädd om underredet - så vi körde så att säga dit bakvägen. Fast den som orkar att gå kan med fördel gå den långa vägen för det är en vacker sträcka och bra spångat.
Märrjärvi visade sig från sin bästa sida och bjöd på en förstklassig natt i vildmarken. Endast enstaka mygg, mjuk mossa att ligga på och så känslan av närhet till skogens alla djur.

Konsten att tänka positivt

Nu går det ofelbart mot höst och mörkare tider och skolorna börjar i dagarna. Det är alltid ett visst vemod när jag ser sommaren gå mot sitt slut och flyttfåglarna vända tillbaka mot söder.
Fast då tänker jag som så - att augusti räknas faktiskt till sommarmånaderna och halva augusti är ju faktiskt kvar.
 September och oktober brukar bjuda på många klara vackra och även varma dagar som man kan tillbringa i naturen och jag mår ofta som bäst under höstmånaderna. November är årets mest kravlösa månad med tid för vila och återkoppling - jag tycker om när det blir mörkt och då får jag använda min fina pannlampa igen. December är dessvärre i svartaste laget men då vänder det ju igen och går mot ljuset. Runt jul blir det dessutom lite extra ledigheter att se fram emot och i mellandagarna brukar frökatalogerna dimpa ned i brevlådan för det är då dags att sätta chili och paprika i januari. Sedan kommer det två tunga grismånader- Januari och februari - svinkalla och trots vändningen den 21 december är det ännu mörkt och vid det här laget börjar man bli grymt trött på kyla och mörker.
Men kommer vi bara till mars så blir det vårdagjämning, solen börjar värma, talgoxen spela och svanarna återvänder till Tysslingen. Då går det lite lättare igen och knopparna sväller.

Och va fan två månader kan man väl stå ut?

Sommaren 2013 turbo

Idag är det sista dagen på semestern och jag ser att jag inte skrivit en endaste blogg rad på hela sommaren. På sätt och vis ett gott tecken att jag inte suttit vid datorn så mycket. Det var nog finaste sommaren i mannaminne åtminstone beträffande vädret. Dessvärre innehöll den en del lite tyngre element. Nämnas kan att den allra finaste Katten Zorro inte längre finns. Hans urinvägsproblem blev värre och värre och i slutet av juni fick vi lov att avliva honom. En svart dag mitt i solskenet!

 Facebook är annars ett enklare forum än en blogg så jag här listar några snabb från fejjan som sammanfattning.

8 juni "Spanar efter sjöjungfrur vid Grönemad i Bohuslän"

 

1 juli "Paltlunch kusinerna i Forsmark, Lappland — med Helena Backius och 3 andra"

7 juli: Tältar - i trädgårn ja.... Är det semester så är det...och har man en och annan skruv lös så skitsamma. Vackrare än så här blir det inte en sommarnatt i juli och det gäller att ta vara på stunderna vi får

Den som vill se mer kan söka efter kokospelle på FB då de flesta inlägg jag gör är offentliga.

Pekingesen och Skördaren

"Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.
Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande."

Ovanstående kan man läsa på Naturvårdsverkets hemsida. Det innebär att jag inte ens får släppa lös en liten pekinges om den inte kommer strikt på inkallning. Därför finner jag det något märkligt när jag på en av mina senaste skogspromenader träffar på en skogsmaskin - en s.k. skördare - som går fram som en helvetesmaskin och tar med sig det som står i dess väg (som skogsmaskiner gör) denna vecka - den sista i maj.

Det är nu aktiviteten bland vilda djur och inte minst fåglar är som störst. Nu förespråkar jag inte att hundar ska släppas lösa vind för våg,  men jag lovar att det en liten sällskapshund eventuellt kan ställa till med är ingenting mot denna krigszon för vilda smådjur med bebisar och häckande fåglar. Var är logiken i detta? Någon?


(observera att skördaren på bilden inte har något med detta inlägg att göra)

På det lilla färgglada bandet är det förtryckt : Kulturhänsyn!?

Man tar sig för pannan!

Don´t throw it - regrow it - ett matexperiment för snåljåpar

Jag är i den ultimata medelåldern men det gläder mig att jag fortfarande får en del märkliga AHA upplevelser för de mest banala saker. Som till exempel insikten att man inte behöver skala potatisen innan man gör potatismos bara man äger en bra potatispress. Det har jag skrivit om här för några år sedan:

Potatismos på tre röda

Häromdagen fick jag en ny Aha-upplevelse som tilltalar min ganska snåla sida.

Tydligen ska det gå att återanvända en hel del av de grönsaker man släpar hem från affären och då tänker jag inte på frön från tomater och chili som fungerar alldeles utmärkt för den som har plats och tid att vänta.
Nej det här är mer en snabbfix.  Blekselleri, romansallad, purjolök, vanlig lök,  salladslök, morötter och sån där PakChoi för att nämna något ska tydligen enkelt kunna återanvändas. Det finns lite olika trix för att göra detta. Ett av dom är att man köper t.ex. en stock med Romansallad (det gjorde jag idag) och skär upp nästan alltihop utom själva ändan och gör en smarrig sallad av de fräscha bladen. Jag gjorde en med kyckling.  När det är klart och salladen är uppäten brukar jag sedan kompostera den där snutten som blir kvar och det gör väl de allra flesta om det inte åker rakt ned i soporna? Men inte den här gången.....

För när salladen är uppäten ska det enligt vittnesmål gå att få en andra skörd och ev. fler genom att sätta själva rotstocken i jord eller rentav bara i ett glas vatten. Jag börjar i vatten - rapport kommer. Fungerar det kommer jag gräma mig alldeles förfärligt över all mat jag kastat bort. Ett kul experiment är det i vilket fall:

Grodspel och himla-get vid Nittbo i Maj

Förra året upptäckte vi det fina vindskyddet Nittbo vid Nittälven och när SMHI klunkade om regn denna planerade uteliggarnatt valde vi det igen. Det finns nämligen ett litet utskjutande tak på detta vindskydd så det går fint att elda även vid regn.
Fast SMHI kan inte spå väder för det kom inte en endaste droppe. Det var varmt, vindstilla och vackert hela kvällen.
Det som däremot inte var stilla en endaste sekund var de båda hundarna Tessy och Chikoro som höll oss alla taggade och på tårna denna majkväll. Hej hopp vad det gick bland rötter och träd - inte en lugn stund - men lyckliga hundar sprang, lekte och badade. Som tur är håller de sig kring oss hela tiden eftersom vallhundar är noga med att alla är samlade.

Även naturen håller låda så här års och när vi på kvällen gick ut på den väldigt speciella bron kunde vi förutom allt fågelliv höra grodorna sjunga. Massor av grodor stämde upp till sång och fyllde luften med ett mycket speciellt och egendomligt ljud.

Den som följt denna blogg minns tydligt att förra året höll göken låda hela natten och han koko-ade även detta år lite oroväckande på avstånd. Men Herr Gök verkade tack och lov inte vara riktigt på gång ännu. Så när vi gick och lade oss var det bara enkelbeckasinens sövande surr som ljöd i den tidiga majnatten.

Det enda jag har att gnälla på denna gång är dom jävla puckon som varit vid vindskyddet före oss och orkat släpa dit en hel påse med fulla flaskor och ölburkar men inte orkat ta dom därifrån när de är tomma. Jag undrar vilka de är och hur de ser ut och är funtade som gör så där?

- Matte- Hallå, kolla häråt - är det där min frukost?

- Ser väldigt gott ut....

-Du får nog smaka Chikoro

Korttidsfasta eller det medvetna ätandet

Fortsätter ihärdigt det påbörjade projektet att fasta på måndagar och torsdagar mellan 16 till 18 timmar och förvånas över vad lätt det går.  Inte för att jag har en blekaste aning om vilka mina värden i cellerna är men fördelarna överväger ändå.
Förutom att det faktiskt är ekonomiskt och det sista envisa kilot runt magen rann av mig som vatten på en gås bara på två veckor har jag fått kontakt med mina verkliga hunger- och mättnadskänslor igen. Jag äter mer medvetet de andra dagarna och inte lika mycket. Maten smakar bättre och ätandet har blivit betydligt mer medvetet.
Det blir otroligt tydligt att jag(vi?) äter av de mest skiftande anledningar fjärran från verklig hunger och behov.
Tanken är att det här ska bli ett livsprojekt och ett lättare liv.

Länk till Coltings blogg:

http://coltingblogg.com/2013/01/09/antligen-har-korttidsfastan-slagit-igenom/

Square foot Gardening - Rutigt trädgårderande

I år ska jag göra en rutig trädgård samt testa täckodling på en annan del av grönsakslandet (den uppmärksamme märker redan - att det här med att ta det lugnare med odlingarna i år redan har spårat ur och vi är bara i mitten av april)

Square foot gardening eller "rutigt trädgårderande" som jag fritt översatt det till svenska är  ett amerikansk påfund. Men den som orkar titta bortom motorvägarna och snabbmatställena kan hitta en hel massa amerikaner som vill leva naturligt och hållbart precis som jag. Det finns en stor rörelse i USA som söker alternativa sätt att leva "off the grid". Odla sin egen mat, propagera för att få dricka "raw milk", ha höns och leva enkelt. Facebook är fullt av intressanta sidor i ämnet.

En av dessa amerikaner utvecklade en idé om att istället för att sätta grönsaker i långa rader som brukligt är så sätter man tätt i rutor som är 1ft x 1ft dvs ca 30 x 30 cm. Genom att så tätt i näringsrik jord får man ut betydligt mer mat per kvadratmeter än traditionellt odlande. Det är precis som täckodling också arbetsbesparande vilket trots allt passar in i min "ta det lite lugnt med odlingen" filosofi.




Mel Bartholomews bok är en av de mest sålda trädgårdsboken i Amerika. Rapporter kommer förhoppningsvis löpande om detta projekt. Lådor har jag ju redan gjort det är bara rutnätet som ska fixas till.

Ny säsong - nya drömmar

Mina odlingar är som vanligt bäst i mitt huvud innan säsongen ens har börjat. I mitt huvud växer det som i Amazonas här i det karga Hyttan och jag ser framför mig hur jag får slå mig fram med machete för att ta mig till växthuset. Verkligheten brukar bli mer lappländsk.
Jag hade annars tänkt att jag skulle ligga lite lågt i år och bara så frön jag redan har och inte så mycket. Ta ett softare odlings år

Det går inge vidare än så länge.

Jag har hittills planterat fullt med chili och idag har jag sått Aubergine Wenta vilket måste sägas vara ett extremt optimistiskt projekt. Aubergine är SVÅRT. De får lätt ohyra, är ganska kinkiga och tar tid på sig fast jag har faktiskt lyckats att få EN aubergine EN gång (det blev nog den dyraster aubergine jag ätit).
Den här sorten ska dock vara en supersnabb sort från Nepal(!?).

De är ganska små och smala men It´s Now or never känns det som. Det ska gå! Jag ger inte upp i första taget.

Fröer finns hos Runebergs

I´m gonna live forever

I början av 80-talet åkte jag Vättern-Runt tre år på rad. Inte nåt fjantigt tjejvättern utan det riktiga på 30 mil runt sjön. Det tog mellan 14 och 16 timmar. Det är en bra grund att ha med sig genom livet - klarar man att cykla en hel natt och en halv dag har man liksom sätt standarden.

Nu ska jag förhoppningsvis resten av livet - som förmodas bli längre - fasta en till två dagar i veckan för att maximera hälsan och minimera åldersrelaterade sjukdomar. Det blir en prövning. EN ska jag bara klara av men det ska helst bli två dagar.

Jag tänker inte dra alla fakta här varför det är bra att svälta lite då och nu- låt mig kort sammanfatta att det finns ganska övertygande forskning som styrker fördelarna.  Lägger några länkar här nere för den som är intresserad att läsa på mer och surfa vidare.

Det går till så att två dagar i veckan drar man ned kalorierna till 500 för kvinnor och 600 för män men man kan lägga ut dom på vilka mål man vill. Personligen tänker jag att helt hoppa över ett mål. Jag har för avsikt att pröva mig fram till det som passar mig bäst.
Gick dock ut stenhårt denna första dag med att äta en bra äggfrukost, sedan tillät jag mig att knapra i mig en rå morot till lunch och nu är klockan ca 19 och jag är hungrig som varg och känner snart för att ta ett bett ur tangentbordet. Jag lyckades dock sitta och titta på när sambon åt upp resterna av helgens lammstek utan att anfalla. Jag tänker ihärdigt på att det finns människor som lägger sig hungriga 5 dagar av 7 eller mer så vad har jag att gnälla över bara för att jag är lite hungrig en kväll? Jag ser också för mitt inre öga hur mina celler nu går in i ett bromsaläge och börjar reparera DNA istället för att föröka sig hejvilt.

Förutom det forskarna kommit fram till har jag här listat mina mer personliga vinster:

A. Jag får jag mer tid till annat om jag inte äter hela tiden. Jag lägger en hel del tid på att handla mat, laga mat och äta mat och det finns ju annat att syssla med här i livet. Kort sagt när jag vänjer mig vid att vara hungrig kan jag få ett och annat gjort. Rensa i röran till exempel, promenera, meditera eller varför inte skriva på den här bloggen.

B. Det blir billigare. Om jag hoppar ett mål här och där kan jag antingen spara pengar till något snyggt eller varför inte äta lyxigare när jag väl äter.

C. Jag tappar det där sista kilot jag hade tänkt gå ned runt magen och som så envist har hängt sig kvar sedan viktnedgången förra sommaren.

D. Det dessutom en nyttig läxa eftersom jag har en tendens att äta av alla möjliga anledningar förutom för att det är gott och för att jag är hungrig. Jag äter ibland för att jag har tråkigt, kanske är lite rastlös eller gubevars bara för att det finns nåt att äta. Till exempel lite rester eller en bit överbliven paj som det är synd att slänga bort (Gud vad gott det skulle vara - det FINNS faktiskt en bit jordgubbspaj med mandel kvar sen påskhelgen men den ska väl stå sig till imorgon?)

E. Det är karaktärsdanande även om det inte slår den sanslöst långa cykelturen runt den där avlånga sjön.

F. Jag ser fram något så oerhört mot att faktiskt få äta nåt igen och jag har en känsla av att det mesta kommer att bli ännu godare på ätardagarna. Att det ökar min tacksamhet och ödmjukhet för att jag faktiskt har mat att äta.


Nu ska jag läsa nedanstående artiklar för att höja motivationen ytterligare och ser också fram emot kvällens kopp te utan honung. Jag känner på mig att det kommer bli ett sagolikt gott te.

LÄnkar:

http://www.smh.com.au/national/health/on-the-fast-track-to-a-longer-life-20120912-25sr2.html

http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/healthy-living-could-fasting-once-1317818

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/darfor-korttidsfastar-jag_7808440.svd

Tessys vintercamping vid Nitälven

Den här helgen skulle vi bara ut och sova. Pappans nya sovsäck måste ju testas innan vintern är slut för i år. Kruxet var bara att hitta plogad väg eftersom vissa hade tider att passa kommande måndagmorgon, det var busspassning och örnspaning på programmet. Men det var vad vi trodde så långt.... det visade sig att allt detta skulle bli inställt allteftersom. Men det visste vi inte i planeringsstadiet.

Söndagen var iallafall strålande vacker och efter en del roddande bestämde vi oss slutligen för vårt stamställe vid Nitälvens strand. Det är en plats att återkomma till och eftersom vi både hört vargar yla och haft osynligt besök så drar platsen oss tillbaka som med en osynlig hand.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten
Vargyl och blixtar i Nitälvsdalen

Jag och pappa åkte först och lilla systern skulle komma efter då hon skulle mata in fåren i tältet. Nu blev det inte så eftersom en tacka helt otippat började lamma i denna bistra mars och det blev komplikationer. Ett SMS anlände kort efter ankomst till Dansarbacken att systern inte kunde komma.

Lite trist start.



Lite dåligt med ved också visade det sig strax därpå och den som fanns var minst sagt också rätt trist och brann ytterst tveksamt. Denna bild skulle man kunna säga är ett granrismontage för fotograferingens skull. Så här såg det ut bara en kort sekund. Vi fick resten av timmarna fjäska som satan för de ganska få halvsura vedpinnarna som ändå fanns att hålla sig hjälpligt brinnande och vi höll faktiskt en brasa hela kvällen men det var ett fasligt spring och plock med pinnar i buskarna. Slarvigt länsstyrelsen! . Nu vet jag varför sågar yxor är så slöa det är för att man inte ska kunna fälla något träd eller elda upp kojan. Hamburgarna blev grillade i ett gnistregn av granris och vi fick i oss lite mat och även kaffe framåt kvällen. Det blev gott  men aningen starkt och det blev egentligen lite för mycket kaffe för två personer. Isen låg tjock på Nitälven och inte hade vi överdrivet mycket vatten med oss så att diska ur kannan kändes slösaktigt på fler än ett sätt. Det fick bli ett experiment - kunde faster Anna koka om bönor i Bergmästarbacken så kunde väl vi - alltså fick bönorna ligga kvar och frysa till sig under natten för att sedan bli kokade på igen. Pappa trodde det skulle bli hur äckligt som helst men det blev faktiskt helt ok. Jag fegade dock och drack te i vanlig ordning.
Natten var för övrigt svinkall och precis innan solen gick upp gissar jag att temperaturen sjönk ned mot minst 15-16 minusgrader. Så nog blev sovsäcken testad alltid och dessvärre var det lite småkallt i bådas våra sovsäckar. Och veden var ju inte precis bättre på morgonen men med lite tålamod, halvfrusna fingrar och ännu mer granris blev det eld även dag två och vi fick upp temperaturen. Men nu är veden så jävla helslut som den kan bli - så ifall ni ska dit rekommenderas eget medtag.

Om platsen var en gammal bekanting så är hunden Tessys introduktion i uteliggarelivet en nyhet. Första natten i eget tält gick lysande dock efter en del inledande tveksamheter. Endast en kissetur vid halv tretiden i månskenet och då passade människorna också på. Vackert och magiskt. Sedan bäddade hon loss i tältet igen i bästa Tessystil. En stil som måste ses för att förstås....Här till vänster går hon lös på en burk som innehållit dagens människofrukost. Här är hon kopplad för vår mat-ros skull.

Här har hon efter en hel del mankemang med bäddningen kommit till ro på fårskinnet i sitt lilla tält.

 

 

Här roar hon sig själv med att kasta vedträt till sig själv och sedan hämta det. Hon hade en hel del egna bestyr på denna utflykt

Vinterspår - ut ur garderoben

Jag har haft min första utställning och varit med i lokalblaskan. Jag hade dock aldrig vågat om det inte varit för Maria i Löa och hennes uppmuntran samt att jag och mina vänner fick vara i hennes lokaler på Aurora Center i Lindesberg. Jag trodde det skulle var pirrigare än det var att gå ut med bilderna i offentligenheten efter att ha målat för lådor och garderober i många år. Men det kändes faktiskt helt ok att komma ut. Det är liksom dags nu. Några bilder kan ses här nedan.

Tjärstubbseld vid Rågrecken i januari

Den som tycker att vi ballat ur lite med uteliggarnätterna har alldeles rätt. Det har vi. Men nu är vi på gång igen efter att lilla Tessy växt till sig. Dagen började dock INTE bra och vi trodde att allt skulle gå i stå när fina Zorrokatten blev allvarligt sjuk på förmiddagen. Kisseriet strejkade och det blev stopp. Om en katt eller vem det vara må får stopp på kisseriet är det bråttom. Vi fick hals över huvud åka i ilfart till jourhavande veterinär i Lindesberg för spolning. Zorro blev sövd och urinblåsan urspolad. Väl hemma var Zorro trött och hängig men framåt eftermiddagen gick det till sist åt rätt håll. Med stränga instruktioner till sambon om hur sjuklingen skulle omhändertas kunde vi trots allt sent omsider ge oss av till sjön Rågrecken för en utenatt. Det är ganska långt upp till vänster i bilden och i området ska det finnas en vargflock med hela sju vargar ( och som vi i vanlig ordning inte såg skymten av)

Visa större karta

Väl där togs vi emot av Andreas som gjort en fin lägereld med framsläpad tjärstubbe.  På bilden till vänster njuter Chikoro och jag av lugnet vid brasan.

Vi fick sedan hamburgare med hembakt hamburgerbröd samt kaffe. Vi gick och lade oss under bar himmel med en vacker fullmåne som lös igenom det tunna molntäcket. Chikoro gick och lade sig i sitt hundtält och lilla Tessy fann sig med undantag för ett stressrally vid tvåtiden på natten väl tillrätta i pappans enmanstält. En del undrar frågande om vi inte fryser när vi ligger ute på vintern? Men det gör vi sällan och efter en snabbtitt på min utrustning  kan man konstaterat att jag har ganska rejäl packning- en riktig fegispackning - först ett vanligt liggunderlag av skumgummimodell, sedan ett uppblåsbart i "rysplast" ovanpå detta och sedan uppepå detta ett torkat renskinn, sedan kommer sovsäcken med comforttemperatur för män(!) på minus nio grader, ett sovsäcksöverdrag utanpå sovsäcken vilket bör göra ännu nån grad och sedan en gammal hästfilt slängt över hela härligheten (det är knappt man hittar in). Jag har sedan ett vanligt funktionsunderställ och sedan nåt hellyhansenluddigt underställ på det samt en mössa. Så nej vi fryser inte när vi sover i alla fall men ibland kan det hända att man vaknar blöt i svett. Det kan dock vara lite handkallt innan man kommer på plats om man säger så.

Med nyinköpt supersovsäck som är comfortabel för män ned till minus 25 grader har Andreas nu tillsammans med murikkan permanentat sin plats hos  uteliggarna och frågade direkt på morgonen:
- När ska vi sova ute nästa gång?
- I februari förstås, sa vi andra och föreslog snabbt att det här med uppstekt pannkaka till frukost bör bli en tradition.

Tessy hade iallafall bästa sängen med sig: