Va fan.... det blev vinter i år igen. På något vis kändes det, under denna sagolikt vackra höst som att detta året skulle bli ett gyllene undantag i årstidssviten. Att naturen på något vis skulle välja en annan väg och helt enkelt strunta i det här med vinter. Men så blev det förstås inte. Därför fortlöper projektet att älska vinter som påbörjades på allvar den 19 december 2010 för att vara exakt. Se denna länk där resan mot konsten att älska vinter tog sin början. http://kokospelle.blogspot.se/2010/12/i-love-theluji.html
Jag måste konstatera efter att ha läst mitt eget inlägg att någonting faktiskt har hänt. Det fungerar! Trots att jag är megatrött och efter att ha haft min första förkylning på ett flera år har jag förlikat mig med snön (den där fyrhjulingen hjälpte ju till måste jag säga). Trädgården vilar sig och med förundran studerar jag spåren från en liten gynnare som rör sig mellan odlingslådorna och växthuset. Den verkar har ett gott liv bland resterna av årets sista frön och grönsaker.
I´m she-woman and the master of the universe. Let it snow, let it snow, let it snow...
Ingen har väl missat vår traumatiserande utflykt till Packersö i juli? Om man nu ändå gjort det finns den storyn här för en jämförelse. Det var betydligt behagligare att tälta på Packers ö i mars kan jag upplysa om för den som tvekar att vintercampa och detta trots att temperaturen nog kröp ned mot säkert minus -18 - 20 grader framåt morgonen. Jag frös faktiskt en aning om fötterna inne i sovsäcken vilket inte har hänt förut. Det var lätt att gå ut till ön på den bärande skaren och till vår stora förvåning var det barmark på klipporna på södersidan av ön vilket underlättade avsevärt. Det är nog den enda snöfria fläcken i hela Bergslagen som jag har sett på väldigt länge denna snöiga vinter. Denna lördagkväll i mars befann sig fullmånen på ett avstånd av 356 578 kilometer från jorden vilket är mycket nära den kortast möjliga distansen. Enligt Domedagsprofeter ska risken för diverse naturkatastrofer öka när månen befinner sig så här nära och dessutom är så full som den kan bli, men inte en endaste katastrof i närheten av Packers ö. Den stora månen lös där så vackert och fridfullt som en stor gul lampa hela natten och det enda naturfenomen vi såg var en vit dimma som gled in över isen framåt aftonen. En vit dimma som effektivt dolde alla förhoppningar om att - kanske kanske skulle den där vargflocken passera ön under månens sken. Mycket snopet skulle det ha varit i så fall eftersom dimman låg där ca 2 meter hög och dolde effektivt allt som gick på isen. Det blev en lite märklig tur eftersom lilla systern hade ett flasklamm som skulle passas därhemma i fårtältet. Så när klockan närmade sig 23 gav sig pappa och systern sig iväg över isen och tog bilen upp till höjden för att mata lamm. Jag vaktade brasan och hade fullt göra att hålla liv i elden under timmen de var borta och höll liv i lammet. Även på morgonen fick vi rappa på mer än vanligt för att minimera tiden mellan matningarna.
Här är det fortfarande ungefär 70 cm snö och inte en bar fläck. Inte lätt att gilla vinter nu men jag biter ihop och går och går och går.
Jag bläddrar bland fröpåsarna emellanåt och får bakbinda händerna snart för att inte börja odla i fönstren redan nu för att få nån vårkänning. Det blir bara långa rankor som riskerar gå av i slutet av april. Om det står på fröpåsen att det ska förodlas i mars-april vet man iallafall helt säkert att i den här zonen 5 (6)? är det april som avses. Men slutet av mars borde väl gå iallafall?
Väntar en vecka till.... Håll i Håll ut! Snöhelvete!
Det är fortfarande vinter och jag har gett mig fan på att det ska gå att älska den här årstiden även efter trettonhelgen. Det här året ska januari, februari och mars bli de bästa någonsin.
När jag var liten och det snöade såg jag inga problem. Jag såg snölyktor, grävda labyrinter i trädgården, pulkor, snögrottor att krypa in i, snöänglar och skridskor. Som vuxen när det snöar ser jag infallna tak, svettig skottning och dikeskörningar. Jag ska lära mig att tänka annorlunda eller snarare släppa allt jag lärt mig om snö och istället försöka njuta varenda dag och se på snön med barnets ögon - för ärligt talat är inte precis sommaren min bästa tid på jorden.
Från och med nu är det roligt att skotta, jag har inte bråttom och jag har bra utrustning. Is och snö är vackert. Vintermörkret är lika mysigt efter jul som före. Min bästa tid är nu! Tralala!
En vacker vinterdag när man bara måste gå ut med kameran.
Våran fina jordkällare i vinterskrud, katten Zorro på en för ovanlighetens skull mycket kort promenad och hästarna i snötäcke. Vintern är aningen hård men vacker.
Jag älskar snö, I love snow, Me encanta la nieve, Ég elska snjó, I love theluji, I need a psychiatrist, Nix Amo - det här är inte lätt men det ska fan i mig gå att komma tillrätta med detta trauma. Det skulle förenkla livet just nu med 100%. Mm jag upprepar det tillräckligt många gånger blir det sant.Det är så mytomaner gör, det ljuger hela tiden men gör det så slentrianmässigt och hela tiden att de faktiskt tror på sina egna lögner.
Det är den 19 december idag och det är en halvmeter snö utanför fönstret och det snöar fortfarande. Bertil kommer med traktorn och plogar men jag ser bara hundralappar som fladdrar förbi för varenda tur. Men jag ÄR glad att han faktiskt kommer och plogar alternativt är hundra gånger värre.
Idag har vi skottat av samtliga tak, hästskyddstaket, stalltaket, vedskjultaket, husvagnstaket och taket på hästtransporten och växthustaket slutligen för tredje gången. Varenda platt-tak är nu rent som kan tänkas hota med att rasa samman framåt mars månad. Vis av förra årets trauma med 80 cm packad vit skit ska här motas i tid.
Det är HÄRLIGT med EN VIT JUL! Jag älskar snö, jag älskar snö, jag hoppas det kommer minst en meter till innan påsk.
I love theluji - det är swahili för den som inte visste det... och jag är He-Man and the master of the Universe.
Någon gång strax före jul övervägde jag i ett svagt ögonblick att börja gilla snö på vintern och jag uttalade det dessutom högt vid något tillfälle. Det fick Kung Bore att gå i fullständigt spinn och snön vräkte ned dag ut och dag in. Det fick mig att ångra än en gång att jag inte kan hålla truten. Det hjälpte inte att jag flera gånger sade: - Jag tar tillbaka. - Jag tar tillbaka. Det är fortfarande vitt överallt och nästan en halvmeter snö på vissa ställen och det är nu början på april. Det blev en vit påsk i år för första gången på många år. Nu börjar ändå våren att anas i södersluttningarna fast jag trodde där ett tag att det skulle vara vinter för alltid. Men gumman Tö vågade sig fram till sist om än tveksamt. 1970 (jag tror det var då) var det iallafall lika vitt om inte vitare än denna påsk? Här är beviset då min lillasyster och jag för oss redo för 1970 års påskpromenad.
Man måste inte ha en mental störning för att häva på sig en tung ryggsäck, spänna på sig skidorna och ge sig iväg i djupsnön i mörkret rakt in i granskogen en fredagkväll i slutet av februari men det underlättar..... Det blev ett rejält fyspass att ta sig till Rödbergstjärns stuga i Kindlareservatet 3 km i den meterhöga snön. Hade naturligtvis tagit fel stavar och när man satte mina mes-stavar gjorda för preparerat elljusspår i den här snön sjönk de så djupt att handtagen nådde någonstans i knähöjd.
Vi hade förvisso skidor på fötterna men det går inte med bästa vilja i världen hävda att vi "åkte skidor" utan det var mer som att "gå på skidor" och vi sjönk bara ca 30 cm istället för 80 cm vilket vi gjort om vi gått utan skidor.... Lilla systern verkade däremot hitta stilen på de gamla trälaggarna med kabelbindning så hon drog iväg förvånansvärt friskt och försvann bakom en snötyngd gran. Jag var onekligen och oåterkalleligt efter - långt efter och jag hade ändå någon form av dike att åka i. Jag har haft lite ont i ryggen de sista veckorna men inte värre än att det gått att härda ut men nu däremot nådde värken nya höjder med packningen och skidor i djupsnön. Högerhöften värkte ett tag vid varje skidsteg så jag trodde benen skulle vika sig. Det värsta är att det gjorde de också- benen - vek sig alltså. Ibland fick nämligen skidorna för sig att de skulle glida till lite i snön vilket ju egentligen är deras uppgift och då blev det för svårt. Helt plötsligt framstod själva "skidåkandet(!?)" som rena barnleken för det var ingenting emot att försöka resa sig upp i djupsnö med ryggsäck på ryggen och skidor på fötterna från liggande. Jag fick några flashbacks från skolans traumatiska skidåkningar där på näthinnan ett tag när stavar och skidor blev som plockepinn. Men eftersom alternativet var sämre (att ligga kvar) var det bara att kämpa på. Även pappan låg ett par gånger i den djupa snön och sprattlade men lyckades reda ut virrvarret av skidor och ryggsäcksremmar. Även med myrsteg kommer en kvinna fram till sist. Det tog två timmar att åka tre kilometer och då var det ändå plogat på vägen den allra första kilometern. Som tur är var kojan ovanligt fin, synd bara att det knappt fanns någon ved(!) Men det stod nån gammal krokig vrestall lutad mot väggen och den sågade pappan upp i bitar för att få veta av lilla systern att det skulle föreställa nån slags installation(?) som stått där sedan kojan byggdes. Men länsstyrelsen får vara glad att stegarna fortfarande är intakta och den lilla trästolen likaså. Och så det blev iallafall brasa, hamburgare, Åbro original, kaffe, sockerkaka och god sömn även denna gång. En fredagkväll fjärran från chipsreklam och betydligt mer spännande än nåt OS i Vancouver. Curling? Hur spännande kan det va? Hemvägen gick bättre, inte lika många rovor, inte lika ont i höften och dessutom var det ju faktiskt dagsljus och spårat kvällen innan av tre galningar.
Jag som önskade mig lite rimfrost och sedan efter skidinköpet ett par tre decimeter att åka skidor på. Suck! Skidföre blev det iallafall med råge kruxet är att jag inte orkar åka på det. Det har hittills kommit ned minst åtta dec av denna vita skit! Problemet just nu är att när jag skottat av alla vindskydd och tak och fan och helvete är jag helt golvad. När jag sedan gjort en gång till dynghögen och till jordkällaren för jag vet inte hur många gånger i ordningen har jag efter ett heltidsjobb ingen ork att åka några jävla skidor. Är man redan blöt i svett och musklerna värker har jag inte motivation nog att ens plocka fram några nya skidor - hur dyra de än var. Ska man dessutom försöka underhålla två hästar ( när de hotar med att äta upp stängselstolparna i brist på annan sysselsättning i snömassorna) genom att släpa hem en och annan asp eller gran i den midjehöga snön är tanken på en skidtur i nivå med en resa till månen.
Det sägs att samer har hundra ord för snö, jag har bara ett: "fan"!
Jag svamlade nån gång i mitten av december att jag kanske skulle kunna tänka mig att börja gilla vinter. Jag tar tillbaka! Min rygg värker av allt skottande, taken bångnar och växthuset håller på att försvinna i massorna. Jag pulsar inte längre fram till växthuset för att skotta av taket, jag pressar mig fram med snö till midjan....Delar med mig av några dagboksanteckningar jag fått av en god vän. Mentalt befinner jag mig nu någonstans runt julafton:
9:e December Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det någotvackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.
12:e December Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.
14:e December Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!
Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.
15:e December 50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.
16:e December Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..
17:e December Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.
20:e December Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!
22:a December Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!
23:e December Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!
24:e December 15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..
25:e December God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...
26:e December Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...
28:e December Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.
29:e December 25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??
30:e December Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...
31:a December Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!
8:e Januari Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?
Det är -28 grader på väggtermometern, vilket betyder ca -30 ute på gården. Mysigt..... 8-/ Har golfströmmen vänt? Permafrosten brett ut sig? Var det inte varmare det skulle bli?
Eldar så pannan hoppar på stället nere i källaren så inne är det närmare +30 vilket gör att kroppen chockas flera gånger om dagen. I stallet är det kanske -15 komfortabel temperatur och jag hoppas att hästar inte fryser. Luften är knastertorr både inne och ute och håret står rakt ut av statisk elektricitet. Det här är inte kul.. Jag utser härmed januari och juli till årets värsta månader.
