Tessys vintercamping vid Nitälven

Den här helgen skulle vi bara ut och sova. Pappans nya sovsäck måste ju testas innan vintern är slut för i år. Kruxet var bara att hitta plogad väg eftersom vissa hade tider att passa kommande måndagmorgon, det var busspassning och örnspaning på programmet. Men det var vad vi trodde så långt.... det visade sig att allt detta skulle bli inställt allteftersom. Men det visste vi inte i planeringsstadiet.

Söndagen var iallafall strålande vacker och efter en del roddande bestämde vi oss slutligen för vårt stamställe vid Nitälvens strand. Det är en plats att återkomma till och eftersom vi både hört vargar yla och haft osynligt besök så drar platsen oss tillbaka som med en osynlig hand.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten
Vargyl och blixtar i Nitälvsdalen

Jag och pappa åkte först och lilla systern skulle komma efter då hon skulle mata in fåren i tältet. Nu blev det inte så eftersom en tacka helt otippat började lamma i denna bistra mars och det blev komplikationer. Ett SMS anlände kort efter ankomst till Dansarbacken att systern inte kunde komma.

Lite trist start.



Lite dåligt med ved också visade det sig strax därpå och den som fanns var minst sagt också rätt trist och brann ytterst tveksamt. Denna bild skulle man kunna säga är ett granrismontage för fotograferingens skull. Så här såg det ut bara en kort sekund. Vi fick resten av timmarna fjäska som satan för de ganska få halvsura vedpinnarna som ändå fanns att hålla sig hjälpligt brinnande och vi höll faktiskt en brasa hela kvällen men det var ett fasligt spring och plock med pinnar i buskarna. Slarvigt länsstyrelsen! . Nu vet jag varför sågar yxor är så slöa det är för att man inte ska kunna fälla något träd eller elda upp kojan. Hamburgarna blev grillade i ett gnistregn av granris och vi fick i oss lite mat och även kaffe framåt kvällen. Det blev gott  men aningen starkt och det blev egentligen lite för mycket kaffe för två personer. Isen låg tjock på Nitälven och inte hade vi överdrivet mycket vatten med oss så att diska ur kannan kändes slösaktigt på fler än ett sätt. Det fick bli ett experiment - kunde faster Anna koka om bönor i Bergmästarbacken så kunde väl vi - alltså fick bönorna ligga kvar och frysa till sig under natten för att sedan bli kokade på igen. Pappa trodde det skulle bli hur äckligt som helst men det blev faktiskt helt ok. Jag fegade dock och drack te i vanlig ordning.
Natten var för övrigt svinkall och precis innan solen gick upp gissar jag att temperaturen sjönk ned mot minst 15-16 minusgrader. Så nog blev sovsäcken testad alltid och dessvärre var det lite småkallt i bådas våra sovsäckar. Och veden var ju inte precis bättre på morgonen men med lite tålamod, halvfrusna fingrar och ännu mer granris blev det eld även dag två och vi fick upp temperaturen. Men nu är veden så jävla helslut som den kan bli - så ifall ni ska dit rekommenderas eget medtag.

Om platsen var en gammal bekanting så är hunden Tessys introduktion i uteliggarelivet en nyhet. Första natten i eget tält gick lysande dock efter en del inledande tveksamheter. Endast en kissetur vid halv tretiden i månskenet och då passade människorna också på. Vackert och magiskt. Sedan bäddade hon loss i tältet igen i bästa Tessystil. En stil som måste ses för att förstås....Här till vänster går hon lös på en burk som innehållit dagens människofrukost. Här är hon kopplad för vår mat-ros skull.

Här har hon efter en hel del mankemang med bäddningen kommit till ro på fårskinnet i sitt lilla tält.

 

 

Här roar hon sig själv med att kasta vedträt till sig själv och sedan hämta det. Hon hade en hel del egna bestyr på denna utflykt

Tjärstubbseld vid Rågrecken i januari

Den som tycker att vi ballat ur lite med uteliggarnätterna har alldeles rätt. Det har vi. Men nu är vi på gång igen efter att lilla Tessy växt till sig. Dagen började dock INTE bra och vi trodde att allt skulle gå i stå när fina Zorrokatten blev allvarligt sjuk på förmiddagen. Kisseriet strejkade och det blev stopp. Om en katt eller vem det vara må får stopp på kisseriet är det bråttom. Vi fick hals över huvud åka i ilfart till jourhavande veterinär i Lindesberg för spolning. Zorro blev sövd och urinblåsan urspolad. Väl hemma var Zorro trött och hängig men framåt eftermiddagen gick det till sist åt rätt håll. Med stränga instruktioner till sambon om hur sjuklingen skulle omhändertas kunde vi trots allt sent omsider ge oss av till sjön Rågrecken för en utenatt. Det är ganska långt upp till vänster i bilden och i området ska det finnas en vargflock med hela sju vargar ( och som vi i vanlig ordning inte såg skymten av)

Visa större karta

Väl där togs vi emot av Andreas som gjort en fin lägereld med framsläpad tjärstubbe.  På bilden till vänster njuter Chikoro och jag av lugnet vid brasan.

Vi fick sedan hamburgare med hembakt hamburgerbröd samt kaffe. Vi gick och lade oss under bar himmel med en vacker fullmåne som lös igenom det tunna molntäcket. Chikoro gick och lade sig i sitt hundtält och lilla Tessy fann sig med undantag för ett stressrally vid tvåtiden på natten väl tillrätta i pappans enmanstält. En del undrar frågande om vi inte fryser när vi ligger ute på vintern? Men det gör vi sällan och efter en snabbtitt på min utrustning  kan man konstaterat att jag har ganska rejäl packning- en riktig fegispackning - först ett vanligt liggunderlag av skumgummimodell, sedan ett uppblåsbart i "rysplast" ovanpå detta och sedan uppepå detta ett torkat renskinn, sedan kommer sovsäcken med comforttemperatur för män(!) på minus nio grader, ett sovsäcksöverdrag utanpå sovsäcken vilket bör göra ännu nån grad och sedan en gammal hästfilt slängt över hela härligheten (det är knappt man hittar in). Jag har sedan ett vanligt funktionsunderställ och sedan nåt hellyhansenluddigt underställ på det samt en mössa. Så nej vi fryser inte när vi sover i alla fall men ibland kan det hända att man vaknar blöt i svett. Det kan dock vara lite handkallt innan man kommer på plats om man säger så.

Med nyinköpt supersovsäck som är comfortabel för män ned till minus 25 grader har Andreas nu tillsammans med murikkan permanentat sin plats hos  uteliggarna och frågade direkt på morgonen:
- När ska vi sova ute nästa gång?
- I februari förstås, sa vi andra och föreslog snabbt att det här med uppstekt pannkaka till frukost bör bli en tradition.

Tessy hade iallafall bästa sängen med sig:

Packers pack is back

Ingen har väl missat vår traumatiserande utflykt till Packersö i juli? Om man nu ändå gjort det finns den storyn här för en jämförelse.
Det var betydligt behagligare att tälta på Packers ö i mars kan jag upplysa om för den som tvekar att vintercampa och detta trots att temperaturen nog kröp ned mot säkert minus -18 - 20 grader framåt morgonen. Jag frös faktiskt en aning om fötterna inne i sovsäcken vilket inte har hänt förut.
Det var lätt att gå ut till ön på den bärande skaren och till vår stora förvåning var det barmark på klipporna på södersidan av ön vilket underlättade avsevärt. Det är nog den enda snöfria fläcken i hela Bergslagen som jag har sett på väldigt länge denna snöiga vinter.

Denna lördagkväll i mars befann sig fullmånen på ett avstånd av 356 578 kilometer från jorden vilket är mycket nära den kortast möjliga distansen.
Enligt Domedagsprofeter ska risken för diverse naturkatastrofer öka när månen befinner sig så här nära och dessutom är så full som den kan bli, men inte en endaste katastrof i närheten av Packers ö. Den stora månen lös där så vackert och fridfullt som en stor gul lampa hela natten och det enda naturfenomen vi såg var en vit dimma som gled in över isen framåt aftonen. En vit dimma som effektivt dolde alla förhoppningar om att - kanske kanske skulle den där vargflocken passera ön under månens sken. Mycket snopet skulle det ha varit i så fall eftersom dimman låg där ca 2 meter hög och dolde effektivt allt som gick på isen.
Det blev en lite märklig tur eftersom lilla systern hade ett flasklamm som skulle passas därhemma i fårtältet. Så när klockan närmade sig 23 gav sig pappa och systern sig iväg över isen och tog bilen upp till höjden för att mata lamm. Jag vaktade brasan och hade fullt göra att hålla liv i elden under timmen de var borta och höll liv i lammet.
Även på morgonen fick vi rappa på mer än vanligt för att minimera tiden mellan matningarna.

Kaljoxa på valborg

Denna valborg bar det av för maj månads ordinarie övernattning. Ett valborgsmässobål i miniatyr tändes i ett naturreservatet till Kaljoxadalen som är en del av Nitälvsdalen.
Väl där vandrade vi upp på Nils-Petterberget med vår packning och hittade ett underbart litet vindskydd med en väldigt speciell eldningsplats anordnad med utsikt över bergen på andra sidan dalen. Eldstaden var på en stor flat trekantig sten som samtidigt fungerade som bord med bänkar vid sidan av.
Det blev renskavsklämmor och grillkorv till kvällsmat och eftersom den enda som fick plats att sova i vindskyddet var hunden bäddade vi andra i mossan runtomkring.
Natten var stjänklar och mild. En pärlugglas porlande PoPoPoPoPopo PoPoPoPoPopo höll oss sällskap till långt in på småtimmarna. Det var vackert och mystiskt men jag måste erkänna att popoandet blev lite väl tjatigt framåt småtimmarna.
1 maj vaknade vi till fågelkvitter och blå himmel och vi drog oss kvar till långt framåt lunch innan vi begav oss av hemåt.
Härligt med uteliv! Jag är helnöjd med sovsäcken som håller värmen mer än väl. Här näst står kängor och en ordentlig ryggsäck på inköpslistan, den lilla tursäcken kanske funkar över sommaren men till vintern krävs det mer kläder i packningen.

Havsjömosse i april

Inspirerad av Lars Monsen filmer om Nordkalotten365dagar har jag bestämt att ligga ute (minst) en natt i månaden i ett helt år för att på det viset kunna följa naturens växlingar. Som tur är jag har en lika galen pappa och syster som utan att blinka hängde på.

Vi startade i lördags med en tur till Havsjömosse vid Nitälven där vi tillbringade natten i ett litet vindskydd. Lägerelden brann som i sagorna hela kvällen. Tranorna ropade över finnmarken och bävern gled förbi framåt småtimmarna.

Sovsäcken höll varmt i aprilnatten och trots lite ryggont framåt morgonen sov jag gott och relativt drömlöst. Härligt!

Sovsäck för vinterbruk

Idag har jag köpt en sovsäck för vinterbruk. Det var en rysligt svår marknad att sätta sig in i. En sak hade ju varit att köpa den absolut maxade alla kategorier men samtidigt finns det gränser för plånboken. En med dun är efter sista tidens gåsmardrömmar inte att tänka på, vilket gjorde att jag iallafall var helt säker på att jag ville ha en i syntet. Till slut blev det en Haglöfs Sensor Pro 7 till ett sänkt pris. Fick betala 1250 kr på Outdoorexperten vilket känns rätt ok.

Kanske inte någon riktig vintervärsting för arktisk kyla, men handen på hjärtat jag ska inte på någon vinterexpedition över tundran. Jag sover sannolikt max en natt i taget och då får jag väl ta med mig ett extra sovsäckstäcke att kasta över. Då borde jag klara mig med denna som ska vara comfortabel för män ned till minus -9 grader. Av någon märklig anledning är den bara komfortabel för kvinnor ned till minus -3? Jag undrar varför? Fryser verkligen kvinnor lättare än män eller inbillar man sig att vi är känsligare, gnälligare, har tunnare hud eller vaddå?

Jag ska tydligen överleva ned till 28 minusgrader även om det i det läget knappast är speciellt mysigt. Funkar det med den här så får den bli sommarsäck och så får jag hosta upp ytterligare några tusenlappar.