lördag 4 juli 2009

Packers ö i Juli


Hemma där jag bor finns det en sjö och i den sjön ligger en ö som heter Libsons ö på alla befintliga kartor. Fast vi som bor här tycker inte att det är Libsons ö utan vi tycker att det är Packers ö. Förr i tiden bodde det en man på ön som hette Packer. Libson kanske också har bott där men det är Packer vi tänker på för Packer hade ett livsprojekt. Han skulle bygga en väg från ön till fastlandet och av det syns spår än idag. Han kom inte så långt trots att han jobbade på, kanske sisådär en 10 meter ut på var sida? Men om det projektet och om när Packers häst Svarten hoppade i sjön finns det en låt med Kuntera men det kanske jag berättar om en annan gång.

Uteliggargänget fick i alla fall idén att vi skulle tillbringa julinatten mellan den 3 och 4 juli på just Packers ö. (Nu märker vän av ordning att juni fattas i denna uteliggarsvit men det blev ju två i maj och en avstickare till Nordkalotten i juni så skitsamma - det är ingen prestigeförlust att missa juni, då tältar ju varenda skolklass).
Det åskade rätt så bra på fredageftermiddagen men det lugnade ned sig framåt 19 tiden så efter att vi letat på en borttappad åskskrämd(?) bagge gav vi oss i väg med packning i plastbåten för en sommarkväll på ön. På något vis anade vi redan under sökande efter baggen att den här övernattningen inte skulle bli någon lek och så här i efterhand kan vi konstatera att det blev det inte heller.
Kvällen var förvisso otroligt vacker och hade varit helt perfekt på vykort men verkligheten var en annan. Utan en vindpust fanns det knott i tillräcklig mängd för att döda en oxe men hårda som flinta smorde vi in oss med bekämpningsmedel klass tre samt tjära och hängde sjalar över huvudet. Vi fick i oss lite mat tillagat på grill och spritkök för trots det kraftiga regn som fallit under dagen var det totalt eldningsförbud i länet och brandkåren hade vi fått ut i skogen förr och vi hade inte lust med någon favorit i repris.
Ca kl 22:30 nådde knottstressen klimax och vi gick och lade oss bara för att upptäcka att knott kommer igenom myggnät hur enkelt som helst.

Klockan 01:12 plingar mobilen till och ett SMS anländer ”Strömmen har gått” stod det. Inte för att strömförsörjning har någon direkt betydelse under en presenning på Packers ö men det är sambon som tänker på alla fåren och hästarna i hagen och att de nu är utan el i staketet vilket gör att de kan passera ut och rovdjuren kan passera in, för att fatta sig kort om det.
Jag däremot tänker mest på vår extremt ostrategiska placering under de höga tallarna uppe på klippan på ön när jag återigen hör åskan mullra på avstånd men högt säger jag:
- Strömmen har gått!
Svaret kommer klarvaket från nästa sovsäck:
- Åskan närmar sig för varje blixt och jag är helt knottäten.
Tystnad. Sedan säger fadern hoppfullt:
- Ska vi dra?
- Ja, vad fan vi har ju sovit en stund och klockan är snart halv två och det räknas väl som nästan morgon eller hur? Det gills som juliövernattning… Jobba!

Under djup koncentration och under massiva knottattacker river vi lägret i mörkret medan åskan kommer rullande över skogarna. Detta är enda gången jag beklagar att Packers inte lyckades med sitt vägprojekt för nu får vi vackert ta båten. Vi drar en suck av lättnad då vi en halvtimme efter sms:et sitter i båten och den 35 år gamla motorn troget knorrar i gång på tredje draget. Sedan börjar en otroligt vacker nästan magisk men samtidigt smått kuslig färd över sjön. Vattnet ligger svart och blankt som olja. En ensam trut följer båten mot den gråsvarta himlen, en himmel som med jämna mellanrum lyser upp av blixtar. Precis när vi är framme vid hyttan och vi får in grejerna under tak klyver en blixt himlen där vi står och så kommer störtregnet.
Nu är den förbannade sommaren här.

Inga kommentarer: