fredag 25 juni 2010

Själsfränder

Det händer inte så värst ofta, nästan aldrig närmare bestämt, men ibland dyker de upp. Människorna man aldrig träffat förut och så möts man genom gemensamma vänner eller släktingar. Från första ögonblicket är det som att man känt dom i hela sitt liv fast man som jag är 46 år fyllda.
Det är som om de vibrerar av samma energi, det går lätt att prata och efteråt känner man sig både piggare och gladare än på länge.

måndag 21 juni 2010

Sommarens kortaste natt i Kindlatornet -

Förra året kom vi inte iväg ut i juni vilket vi kompenserade i år på natten mellan den 20 och 21 juni. Visa av knotthelvetet på Packers förra sommaren gav vi oss iväg till Kindlahöjden med sikte på utsiktstornet. Som baktanke tänkte vi att är det miljaders med knott så är de väl inte i tornet iallafall(?).

Vad vi däremot inte räknat med var att det skulle svärma Örebroare den här kvällen på Kindlahöjden. Nog för att jag visste att sommarsolståndet var den 21 juni men jag hade inte tagit reda på att själva solståndet ägde rum klockan 11 på förmiddagen vilket i sin tur innebar, om man är petnoga - att natten TILL den 21 var några sekunder kortare än den som kom efteråt.
Precis när vi slagit läger och fått fram kvällens lammgrillare så brakade det till i skogen och det dök upp en svärm precis så här jävla petnoga Örebroare. Laddade med trummor, didgeredos och chips(!) anlände de för att fira sommarsolstånd på Kindlahöjden. Om vi blev förvånade så är det inget mot vad dom blev när de upptäckte att kultplatsen redan var bokad så att säga. Knotten minskade behändigt till en knapp åttondel då de blodsugande små asen snabbt delade upp sig på fler personer.

Trumspelarna tog ändå en rast med oss, de flesta på gott humör om än aningen besvikna. De stannade till solen gick ned för att beskåda det från tornet för att sedan ge sig av till en annan sovplats med sina instrument och chips.

Lugnet lade sig än en gång över Kindlahöjdens skog endast en pärluggla och en svag ton av trummor på avstånd hördes när lilla systern och jag bäddade längst upp i tornet och pappa i enmanstältet tillsammans med hunden i eget myggtält.

Natten var fridfull tills solen strax skulle gå upp för då började hunden skälla hysteriskt och tornet svaja och trumgänget var tillbaka för att se solen gå upp. Ett förfärligt spring måste jag säga fast hade de inte kommit klampande hade jag förmodligen missat den fantastiska soluppgången vid halv tre tiden som kunde beskådas mellan spjälorna direkt från sovsäcken... sedan försvann Örebrogänget för andra gången denna korta natt.

Det var en fantastisk upplevelse att sova i det höga svajande tornet högt över grantopparna med en lätt bris utanför sovsäcken. Inte en knott på hela natten!

söndag 13 juni 2010

Den blomstertid nu kommer

I sommar ska jag plocka mycket blommor. I Hyttan har vi världens största liljekonvaljer och fastän jag inte hade tid att övervaka tillväxten i år tog de sig ovanligt bra. En stor bukett hamnade i den gamla mjölktillbringaren.

lördag 12 juni 2010

lördag 5 juni 2010

Vad var det jag sa om kultingpesten

Den meningen är verkligen helt onödig i de flesta sammanhang, för de som sa emot vet oftast ändå. Men i det här fallet och på en blogg kan jag bara inte låta bli:

Vad var det jag sa?

Artikel i Dagens Medicin

i Ny Teknik

fredag 4 juni 2010

......och allt du önskar skall du få


Man ska vara försiktig med vad man önskar. När jag var 14 år ville jag bli veterinär men betygen räckte inte till så jag hamnade på en personalavdelning istället. Föga anade jag att jag nästan skulle bli fullärd på hästens alla sjukdomar innan jag fyllt femtio.
Mina hästar har snart gått igenom "Hästens sjukdomar" från A till Ö.



Vallacken Kokopelli har testat de flesta och det mesta.

Han startade upp med en Inflammation i en Tillväxtzon när han var ett och ett halvt. Djursjukhus och Finadynebehandling, han blev sparkad på frambenet och fick Lymfangit (läkte ut tack vare att vi promenerade en hel dag och en halv natt.
Han fick infektion när han kastrerades då jag fick ge sprutor stora som hus två gånger om dagen i nästan en vecka.
Han har blivit sparkad av min andra häst på Framknät inte en gång utan vid två tillfällen så att det blivit som en fotboll (penicillinsprutor två gånger om dageni nästan en vecka) och på hasen så att hela benet svullnat (ännu mer penicillin) och han varit nästan blockhalt och man förundras över att åtminstone några ledben fortfarande är hela. Han har skurit upp sig ovanför ögat vid två tillfällen och en gång fick han aktutransporteras från betet för att sys. Penicillinsalva. Eftersom jag även behandlat en pytonorm som haft lunginflammation en gång med penicillin sprutor vet jag hur man ger penicillin och även hur man INTE gör.
Sista sparkskadan fick nämligen Kokopelli en penicillinchock när jag träffade en blodåder sedan dess har han av någon märklig anledning inte behövt penicillin nåt mer. Jag ryckte då bakskorna på min andra häst vilket kan ha medverkat en del.
En midsommarhelg tillbringade jag med ett tjockt bakben i sommarhagen och tvättade och gjorde omslag när han trampat in en flis. Då lärde jag mig att göra jodopax och asolspritsomslag men även hur man undviker att bli sparkad.
Han har också åkt fram och tillbaka till djursjukhuset som fyraåring med kotledsinflammation i båda frambenen, sprungit ikull en veterinär vid böjprov och varit med om att tappa ett hjul på transporten på en av resorna dit. Det var den gången jag bad att det skulle ge mig lugnande medel istället för att ge hästen.
Han har röntgas och sprutats med diverse medikament.
Han har också haft mugg och vid ett tillfälle lyckats med ett spiktramp som med en hårsmån bommade vitala hovdelar. Märkligt nog har han aldrig haft hovböld trots en usel hovkvalité men sömtryck har vi haft.

När Kokopelli är frisk mellan varven tar det lilla stoet vid. Hon är född med sommareksem som jag kan en hel del om vid det här laget. Sedan fick hon en snöig vinter kolik (dock inte värre än att vi redde ut det själva) men det var på håret att magen kom igång.
Hon har fått närapå mjölkstockning fast hon aldrig haft föl då hon blev skendräktig så att det gick att mjölka henne.
Hon lyckades sedan få Erlichia som är en fästingburen sjukdom går även under namnet Anaplasma. Distriktsveterinärerna tycket det var ett "intressant fall" eftersom hon var den första i Bergslagen som hade fått Erlichia 8-/.
Nu har hon toppat med Fång vilket väl är värst hittills och jag håller nu på att läsa på som bäst om ämnet.

Jag vill inte längre vara veterinär.....

torsdag 3 juni 2010

Svarta hål i det gröna

Det är inte bara i rymden det finns svarta hål. Försommardagarna och -kvällarna är fulla av dom och ser man inte upp kan man trilla ned i ett sånt där svart hål rätt som det är när man vandrar omkring i den skira, skira grönskan bland doftande liljekonvaljer och syrener.
Det är så fantastiskt vackert att det gör ont och det kan bli så förfärligt vemodigt. Den som bara är aningen melankoliskt lagd upplever ibland en förfärlig smärta i allt detta vackra.

Enda boten är att ta på sig springskorna och springa och springa till man inte orkar mer.