Nyårslöfte 2014 - Rensa i den jävla Röran

Dags igen för denna märkliga numeriska bitvis ångestfyllda storhelg. Ingen frälsare är född eller återuppstånden och solen är redan på väg tillbaka. Ingen har någonsin börjat ett nytt liv imorgon, nästa vecka eller nästa år. Och ingen har någonsin slutat röka imorgon. Jag börjar ett nytt liv och slutar med diverse ovanor NU eller inte alls. Dessvärre framträder det sistnämnda "inte alls" mest för närvarande. Jag röker tack och lov inte men jag är inte långt ifrån att förvandlas till en hamster.
Dags trots allt nu-snack att stämma av mina nyårslöften eftersom man inte kan ha den här helgen till så mycket annat.
Med kadaverdisciplin och med militärisk precision skulle jag hålla ett enda löfte detta nådens år 2013. Detta enda löfte var att jag skulle rensa i den jävla röran och få ordning i första hand mitt yttre och så skulle det bli ordning på mitt inre liv på köpet liksom. Det bästa jag kan säga är att jag skrapat lite på ytan i några lådor men sammanfattningsvis är mitt liv rörigare än någonsin. Hela 2013 har ärligt talat präglats av ett virrvarr både i mitt inre och mitt yttre liv. Inte mycket blev som jag hade tänkt.  Det är om möjligt rörigare än någonsin och jag famlar i blindo. Till och med garderoben som jag startade upp med där i början av året har havererat.
Hur ska jag ta mig ur detta trauma?

Jag tar alltså nya tag med samma löfte även detta år. Jag skiter i hur jag ser ut och om jag har taskiga matvanor, glömmer att motionera och meditera bara jag får ordning på alla kläder, papper, grejer och nostalgiska kartonger. Jag lovar än en gång att rensa i röran - sortera, slänga, spara och sälja. 2014 ska bli året då dimman lättar? Eller?

2013
2012
2011
2010
2009
2008

Vädermagi vid Flosjönäset i December

För snart tre veckor sedan lade jag in om en semesterdag idag onsdagen den 18 december och presenterade med idén om att vi göra en nystart och sova ute natten mellan den 17 och 18 december. Detta sammanföll dessutom med fullmånen vilket inte är helt fel denna mörka årstid. Vi hade dock tillägget "om det skulle bli skapligt väder" och att det skulle lyckas den här tiden på året med flera veckors förbokning är sannerligen en högoddsare. Men inte vet jag vilka bundsförvanter som arbetade för oss denna december - för det har regnat och det har blåst - utom tisdagen och onsdagen den 17 och 18 december! Det är nästan kusligt träffsäkert. Vilken fin kväll det blev - vindstilla och flera plusgrader. Halvarsnorens vatten skvalpade lite lätt mot stranden vid Flosjönäset och ljudet påminde om en sval höstkväll denna midvinternatt i december. Vågskvalp, några gäss på avstånd och en måne som lös upp mörkret gav en surrealistisk känsla för årstiden.
Hur lyckades jag med detta?

Det som däremot slog lite snett var att det blev inte någon enkel promenad ut till själva vindskyddet för där var stigen borta, borta och kvar var ett nyhugget kalhygge där man inte varit så petig med att ta vara på alla träden man fällt. Det var mer som en vandring i Amazonas utan machete och svetten rann i floder när vi var framme efter en vandring som väl egentligen bara var några 100 meter.

Gasolköket låg dessutom kvar hemma i hallen hos pappa men som tur är fick han med sig en kaffepanna och en stekpanna för kebaben. Tevattnet för frukosten kokades i en 33 cl ölburk. Ett tips ifall ni glömmer grytan men får med er ölen...

Nu ser jag fram emot en riktigt grön jul och en fortsatt karriär som magiker.

Let it snow!

Va fan.... det blev vinter i år igen. På något vis kändes det, under denna sagolikt vackra höst som  att detta året skulle bli ett gyllene undantag i årstidssviten. Att naturen på något vis skulle välja en annan väg och helt enkelt strunta i det här med vinter. Men så blev det förstås inte. Därför fortlöper projektet att älska vinter som påbörjades på allvar den 19 december 2010 för att vara exakt. Se denna länk där resan mot konsten att älska vinter tog sin början.
http://kokospelle.blogspot.se/2010/12/i-love-theluji.html


Jag måste konstatera efter att ha läst mitt eget inlägg att någonting faktiskt har hänt. Det fungerar! Trots att jag är megatrött och efter att ha haft min första förkylning på ett flera år har jag förlikat mig med snön (den där fyrhjulingen hjälpte ju till måste jag säga). Trädgården vilar sig och med förundran studerar jag spåren från en liten gynnare som rör sig mellan odlingslådorna och växthuset. Den verkar har ett gott liv bland resterna av årets sista frön och grönsaker.

I´m she-woman and the master of the universe. Let it snow, let it snow, let it snow...