Kinesi

Jag har letat i mina dagar. Efter saxar, hammare, tumstockar, nyckelknippor, plånböcker (ofta i panik), tröjor och mycket, mycket mera.Faktum är att på den tiden som jag har lagt ned på att leta efter förlagda prylar skulle jag sannolikt kunnat byggt ett helt hus, skrivit ett par romaner, haft ett lölnsamt extraknäck, sytt alla mina kläder själv eller varför inte anlagt en park.Jag är nämligen en person som tar fram en sak t.ex. ett verktyg och sedan lägger den på exakt den plats där jag står. Jag är med andra ord dålig på att lägga tillbaka saker där jag tog dom. Och med tanke på att saker på grund av detta så gott som aldrig hinner få sin "rätta" plats innebär att de flesta av mina prylar ständigt befinner sig i nån slags rörelse.
Det är inget bra sätt. Tro mig. Det blir ett jävla letande hela tiden och ett tankearbete i Sherlock Holms klass.
- Var hade jag den sist?
Sedan börjar letandet (och svärandet). Värst är det med verktyg. De finns aldrig där de borde vara. Jag drar mig för minsta lilla snickeri- eller fixarbete för även om det tar två minuter att sätta upp själva hyllan måste jag alltid kalkylera med den timme det tar att hitta hammaren.


Ikväll ska jag titta på Rent Hus på TV4 kanske trösta mig med att det finns de som har det värre.

Nu är det färdigt igen

Att handla etisk mat är en avancerad konst och att handla kläder är inte lättare det. Från köttskandaler till australiens grymma fårhantering. Tar eländet aldrig slut:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1910469.ab

Som motvikt är här ett lamm som visserligen kommer att hamna i frysboxen i sinom tid men aldrig att det ska behöva lida.

15000 steg

På grund av det fruktansvärt usla väglaget har det blivit lite klent med löpning den senaste månaden. Efter att ha slagit mig i ganska rejält för ett par veckor sedan har jag legat lite lågt. Idag kom jag dock iväg på en riktig långpromenad. 15000 steg blev det och drygt en mil ska det visst motsvara om varje steg är ca 70 cm.

Vad vet vi egentligen?

I filmen "what the bleep do we know" belyses frågan om vad som är verkligt och inte. Vi ser genom ögats lins men bilden vi ser skapas i den bakre delen av hjärnan. Mätningar har gjorts vilket visar att om vi ser en viss bild med ögat så aktiveras vissa delar av hjärnan. Samma delar aktiveras dock om vi vid ett senare tillfälle sluter ögonen och föreställer oss samma bild.
vilken bild är då mest verklig?
Det finns också en teori att det vi inte kan tro på kan vi inte se eftersom hjärnan inte kan hantera det. När Columbus kom till Karibien kunde ursprungsbefolkningen först inte se några skepp, de kunde dock se de underliga formationerna på vattnet som skeppen skapade. Det vi inte kan föreställa oss, tro på det skulle vi alltså inte kunna se.
Vilket skulle kunna förklara varför vissa "ser" spöken där andra inte ser det minsta konstligt.
Det handlar enligt denna teori inte om att jag tror det när jag ser det utan jag kommer att se det när jag tror på det.
I kvantfysiken har man upptäckt partiklar som så att säga kommer och går. Enligt den grundläggande fysiska regeln kan inte energi försvinna utan endast omvandlas till någon annan energi. Men ändock finns det partiklar som tycks försvinna spårlöst för att sedan dyka upp igen. Kvantfysiker har därför en teori om ett paralellt universum där man undrar ungefär samma saker. Att var tar dessa partiklar vägen när de bara försvinner "i tomma intet"? Partiklar kan också befinna sig på två platser samtidigt trots att det är exakt samma partikel. Svårt att föreställa sig eller hur?
Det mesta vi betraktat som sanningar i historien har visat sig vara felaktigt vid senare tillfällen och varför skulle det vara på nåt annat sätt i vår tid?
http://www.whatthebleep.com/reviews/

Vi i Villa - månadens ångest

Vi i villa får mig alltid att må pyton och känna en lätt ångest då den dimper ned i brevlådan.

I denna på oss villa-ägare påprackade tidning får jag reda på precis allt som jag borde ha gjort, vad jag bör klara själv med några enkla handgrepp och vilka förpliktelser jag har som villa ägare.

Med några gör-det-själv grepp byter jag snabbt ut mina gamla värmeläckande fönster mot nya treglas. Jag inspekterar trossbottnar, byter bjälkar, renoverar expansionskärl på den kontrollerade vinden samt ser fram emot semestern då det är dags att måla om och byta vindskivor.

Jag har alltid ett outnyttjat utrymme granne med toaletten alternativt bakom sovrummet där jag kan göra nytt fräscht badrum alternativt en klädkammare med skorna på rad.

Att vara villaägare är inte helt enkelt och det dåliga samvetet gnager medan färgen flagnar och vindskivorna mörknar. Och det där expansionskärlet har jag aldrig sett röken av fast jag anar att det finns där någonstans ovan takfärgen. Jag antar modigt att så länge det inte rinner in vatten genom sovrumstaket är det antagligen helt?

Matlagning - en passion

En tid efter att jag flyttade hemifrån och min mamma kom och hälsade på sade hon med förundran:
- Det är en sak jag inte begriper, när lärde du dig att laga mat?

Jag deltog aldrig i några hushållssysslor när jag bodde hemma annat än att jag stönade ljudligt när jag blev kommenderad att diska. Frågan var därför väldigt relevant och jag har fortfarande inte svaret på den. Faktum är att det känns som om jag alltid har kunnat laga mat, att det är genetiskt på något vis. Grunden är fräscha råvaror, inte för mycket salt och kasta i hjärtat. Inte speciellt krångligt.
Jag läser gärna kokböcker men har sällan följt ett recept slaviskt. Jag tittar på bilderna, begrundar det hela och gör som jag tycker.

Ikväll åt vi köttfärspaj med trattkantareller utan recept.
Gör så här:

Till pajdegen kör 3 dl vetemjöl med 125 g smör i en mixer. Degar kräver att man mäter -på ett ungeför. Kör kort och snabbt degen ska bara bli smulig. Tillsätt ett par matskedar iskallt vatten och kör precis tills degen börjar ta ihop. Överarbeta INTE. Slå in den i plastfolie och lägg den i kylen en stund.

Lägg under tiden en näve torkade trattkantareller i blöt och sätt ugnen på 225 grader. Om du har den förfärliga egenskapen i likhet med min syster så att du kräks upp all svamp av typen kantarell - ta torkad Karl-Johan svamp istället eller varför inte färska champinjoner (då slipper du dessutom momentet med blötläggningen).

Läs ett kapitel i en bra roman, jogga runt kvarteret eller gör något annat i ca 30 minuter. Ta sedan fram pajdegen ur kylen. Tryck ut den i en form med löstagbar kant. Pricka den med gaffel (för att det inte ska bli "blåsor")och sätt in den i ugnen ca 1o minuter.
Fräs under tiden en stor, hackad gul lök i smör, tillsätt den slarvigt avrunna svampen efter en stund. När det börjar bli lagom brynt och svettigt så lägg i ca 400 g köttfärs som får fräsa med. Krydda med svartpeppar, salt och tabasco. Vispa ihop en äggstanning på en burk creme fraiche, en skvätt mjölk och två till tre ägg. Salta lite och klicka i några skedar hounugsdijon eller annan god senap.
Häll köttfärsfräset i formen, häll över stanningen, släng på några tomater och/eller nån färsk örtkrydda. (Jag tog oregano). Strö över riven ost gärna parmesan. Sätt in i ugnen på ca 200 grader i ca 25-30 minuter.

Bon Appetite

Vargens Dag den 4 februari

Med anledning av den avrättade vargen i Norrbotten är det glädjande att det från och med nu finns ett förslag om att den 4 februari varje år kommer att vara Vargens Dag. Det blir en dag för vargen där vi manifesterar för acceptans, tolerans och mot hat och utrotning.

Jag kommer att tända marschaller denna dag och gå ut i skogen där jag trivs bäst.

Många människor upplevde sorg och bedrövelse när vargen dödades. Vi behöver verkligen ett sätt att uttrycka vår förtvivlan och att instifta en dag är ett bra sätt. Det är en skam för ett modernt land att slakta ett sådant högt stående djur på grund av minoriteters hat och rädsla. Vargen borde ha flyttas hit till mellansverige om ingen annan lösning finns i Norrbotten.

Pitbull - en favvo

Ofta får kamphundar underförstått stå till svars i press och massmedia även om förövaren råkar vara en bordercollie eller en labrador. Kamphundar köps och ägs i högre utsträckning av fel sorts människor som är pantade i huvudet med eller utan hund. Många av dessa människor är farliga med en helt normal kratta i handen. Även krattor av ordinär trädgårdsmodell kan förvandlas till ett farligt vapen i en idiots hand. Om dessa typer hellre köpte golden retrievers skulle vi sannolikt ha fler GoldenRetriever-attacker.
(Golden har förresten ändå varit statistikledande i många år på att bita folk. Det beror antagligen på att ovana hundmänniskor många gånger väljer en Golden för ”de är så söta och verkar så snälla”
Sedan ger man dom massor av kärlek och noll i fostran och ledning. Det skapar otrygga hundar. )

Rätt hanterad av en människa som klarar av att vara ledare för sin hund är en pitbull som Lassie. Den fina hunden Rascal i barnfilmen "busungarna" var en renrasig American Pitbull Terrier (=det media idag benämner som ”kamphund”)

Cesar Millan i hundprogrammet "Mannen som talar med hundar" har Pitbulls som han använder i sitt arbete med andra "störda" hundar ibland av pudel-typ. Han använder sina lugna pitbull till rehabilitering av andra hundar. Pitbullhundarna bara står där och tittar som goda exempel och reatgerar inte ens när de andra hundarna attackerar. Fascinerande att se! Jag gillar Pitbulls jättemycket efter att ha sett Cesar Millans TV-program. Dessa hundar har dessutom varit illa behandlade och deltagit i hundslagsmål INNAN de kom till denna man och de är nu i en flock tillsammans med andra omhändertagna hundar och hur fina som helst. En som heter Daddy är lite trasig i ögat och ärrig efter att elaka människor har haft honom i hetsiga hundslagsmål. Daddy är idag en jättefin hund och en förebild.
bild http://www.morguefile.com/
Helst skulle "svaga" människor inte ha hund alls (dvs de som inte klara av att leda sin hund) och OM de nu absolut ska ha hund så kan man ju önska att de valde lika klokt som vissa gamla tanter och tog en liten papillon eller nåt som inte ställer till lika stor skada om de löper amok.

Hundar (och hästar) gör alltid "rätt"! Det är på grund av oss människor som det blir tokigt ibland. Skyll inte på hundarna.

Läs mer om Amstaff, Pitbull och kamphund HÄR.

Åh nej inte en flinga till

Visst är det vackert med snö men ack så tungt. Snö är bäst på vykort. Vardagen blir vansinnigt tungjobbat när allting tar tre gånger så lång tid i modden. Köra ut kärra med hästskit, bära in vattenhinkar i stallet, öppna dörren till jordkällaren, komma in i bilen när man väl har hittat på den. Jag gillar inte snö och växthuseffekten ter sig just idag som ett alternativ att överväga.

Jag hade faktiskt hoppats på en grön vinter med lite rimfrost allena men så väl blev det inte. Det var tvungen att vräka ned till sist. Fast får vi bara plogat skulle det kunna tänkas bli vargspårning till helgen det är väl det enda roliga med snön?

Imbolc 2008

Idag har jag äntligen fattat hur man lägger in bilder i själva bloggen. Det visade sig vara ganska enkelt bara man läser ordentligt. Det här gör att det förhoppningsvis blir lite mer läsvänligt med en och annan bild.





Idag är det Imbolc eller gudinnan Brigids (Brighid, Brigit, Bride,) dag.
I original var gudinnan Brigids Festival den första februari (andra i år p.g.a. att det förskjuts därav skottåret) Imbolc eller Oimelc två nams som anknyter till tackornas lammning och flödet av mjölk som ger liv. Det är vårens första dag även om det inte precis känns så om man tittar ut genom mitt fönster. Snön fullständigt vräker ned. Det är som en vägg!
Hedningarna släppte inte sina gudomligheter hur lätt som helst och för att få in Brigid i Kristenheten valde kyrkan att inte ta strid och istället införliva henne i kristenheten. Man gjorde helt frankt om denna hednagudinna till ett helgon. Ovanligt kreativt för en dogmatisk kyrka. Helgen kallas därefter i den katolska världen för kyndelsmäss. Ljusbärarhelgen. Protestanterna ansåg den däremot för hednisk och ogudaktig så därför har den försvunnit som helgdag i vårt land även om vissa almanackor faktiskt skriver ut Kyndelsmässodagen än i dag. Vi befinner oss nu mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning.


Jag ska nu tända ett vitt ljus för gudinnan Brigid, för lamningen ( så att vi får skinn och mat till nästa vinter) och för ljuset. Dagen till ära har jag faktiskt - tro det eller ej klätt mig i vitt - en färg jag inte bär särskilt ofta.
Vi ska ha lamm till middag ikväll, enbär- och rosmarinkryddad med fransk potatisgratäng och ett mycket prisvärt rött vin. Meia Pipa 2005 från Portugal.

Januarivärmen 2008 inte ens på pallen

Januari 1989 var varmare än årets januari i stora delar av Svealands Inland. Är den någon som kommer ihåg det? Jag gör det inte. Detta konstaterande av taskigt minne gör att det är lätt att gripas av klimatpanik, nu när det knappt varit en dag med minusgrader i januari 2008.

På SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=103&a=32895&l=sv står följande att läsa:
En genomgång av den homogeniserade serien (korrigerad för att visa dagens läge av mätplats) ger följande ranking delad första plats åren 1989 och 1796 med 3.2 grader, delad 3:a 1873 och 1791 med 2.6 och därefter år 1930 och kanske år 2008. Alltså utanför pallen.

Jag tror inte personligen att klimatfrågan skall nonchaleras men det känns ganska skönt just nu att veta att 1796 var betydligt mildare.