När kartan inte stämmer med verkligheten

Kokopelli som min häst heter är 15 år idag och med viss reservation för vissa egenheter är han en härlig individ. Hans bästa gren är att bli riden på. Han går fram överallt, tryggt och stabilt över stock och över sten. En riktig hästkompis!

Men det har inte alltid varit så...

När jag fick hem honom vid sex månaders ålder och fram till ungefär fyra var han helt rabiat galen. Eftersom hans ena testikel envisades att ligga kvar i bukhålan ganska länge blev han dessutom sent kastrerad och gick som hingst till en bit över två års ålder. Under en period gick han mer på två ben än på fyra och var inte speciellt rolig att tas med. Han var för att uttrycka sig kortfattat - ett jävla as att hantera!
Jag läste varenda bok som fanns om horsemanship och såg nog varenda video som fanns om hur man skulle komma tillrätta med diverse beteendeproblem som att bli översprungen, förhindra stegring, bli nafsad på och få hästen att "respektera" mitt revir.
Instruktionsböckerna och filmerna var bra och tydliga men det var bara ett problem:
Kokopelli följde inte manualen!
Att till exempel snärta till med ett grimskaft på magen när hästen stegrade sig fungerade lika lite som att få honom att flytta sig genom att veva lite med samma grimskaft. Efter blod, svett och tårar bokstavligt talat var det bara att inse att teorin inte fungerade - jag var tvungen att uppfinna min egen metod. Så det gjorde jag, Jag tog det jag tyckte funkade någorlunda ur böckerna och lade sedan till egen erfarenhet. Det blev häst av Kokopelli också till sist. En fin häst!

Vad vill jag nu ha sagt med detta?

Jo! Om det inte fungerar utifrån teorin och om kartan inte stämmer överens med verkligheten får man gå efter verkligheten!

Den insikten kan förmodligen implementeras på allt ifrån till exempel ledarskap, organisationer, sjukhusvård och personalpolitik till odling av krukväxter, barnuppfostran och bergsbestigning för att nämna något. Läs böckerna och ta till dig teorierna men handla sedan efter vad hjärtat säger dig. Ingen individ är den andra lik...

Urbefolkningen och tillväxtkorparna

Här i trakten oroas vissa tillväxtskorpar över att orterna här i obygden ska försvinna, att byarna ska tömmas på folk och att långtradarna ska sluta gå. De ser det som ett problem att människor flyttar härifrån men - Fine, säger jag bara. Om någon frågar mig så är det ju helt perfekt om vi bara blir några skogsmänniskor kvar här uppe i norr och de andra drar till städerna. Då får vi som vill leva bland älg och varg ha skogen för oss själva. Helst ska naturligtvis vägarna bli riktigt skitdåliga också och järnvägen rosta bort för då kommer vi kanske till och med få ha träden kvar?

Men nu sliter tillväxtkorparna i sina fjädrar och det senaste är att dra igång en massa bergsprojekt och gruvprojekt i förhoppningen att det ska finnas tillräckligt med malm och mineral så att man ska öppna de gamla gruvorna här i trakterna. För att det ska ge fler jobb

.....Jo pyttsan de jobben kan jag klara mig förutan och förresten - hur mycket jobb ger skogsavverkningen? En som kör helvetesmaskinen och en som kör ut långtradaren med timret = två. Kvar är ett stort kalhygge och alla vi som bor här och som snart inte har en stig att gå på utanför naturreservaten. Förresten verkar inte ens reservaten förhindra avverkning.

- Nej fy fan! Inte nog med att de stora bolagen kör ut vår skog härifrån så det knappt finns en pinne kvar, det skulle väl bara fattas att de börjar urholka marken vi går på också. För inte kommer gruvdrift att komma lokalbefolkningen till godo lika lite som att avverkningen kommer oss till godo.

Den som vill se hur det ser ut efter exploatering kan klicka på den här länken!

Vintersådd

Eftersom jag har så vansinnigt trångt redan i mina fönster med förvarande ganska spretiga pelargoner som väntar på bättre tider testar jag nu platsbesparande fröprojekt.
Vintersådd! Bakom uthuset i snön under den gamla sälgen står nu ett antal glasslådor och vindruvskartonger innehållande. Blå bergsvallmo (prövat åtminstone tre gånger förut med ordinär sådd men aldrig lyckas - it´s now or never) luktreseda, vänderot, äkta kattmynta samt borstnejlika o lejongap i samplantering. I nordamerika är detta tydligare vanligare än här. Det är definitivt värt ett försök.

The Full Snow Moon i Februari

Fullmånen i februari är under den period då den mesta snön faller och namnet på den är väl ovanligt logiskt. Folk som sover under denna måne har en tendens att drömma om platser där de hellre skulle befinna sig än där de är just nu. Den uppmärksamma kan alltså få veta ett och annat under de kommande två nätterna.

Det åttonde underverket

Idag har jag efter att med viss ansträngning kopplat upp min februaritrötta hjärna till det som kallas liv, gått lös på Impectas hemsida och handlat fröer i mängder. Jag tror det blev en rekord-order i år och då avstod jag ändå motvilligt en och annan avancerad kronärtsskocka i sista stund trots att jag skrivit upp den på listan. Jag har också inventerat de insamlade fröerna sedan i höstas och även inhandlade fröerna som är kvar ifrån andra år. Nu ser jag för mig själv det åttonde underverket:

Södra Hyttans Prunkande Trädgårdar och hur de börjar växa fram bland den magra tallskogen i zon 5. Jepp.

Trädgårdssäsongen är alltid bäst innan den har börjat skulle man också kunna säga.

Och man kan också säga vad man vill om Kokospelle men hon är en envis jävel och ger inte upp i första taget. Den här gången kommer det att bli perfekt, eventuella besökare kommer att få använda machete för att ta sig fram till stallet. Fast nån KÅL blir det inte i år heller om man undantar svartkål som verkar kunna överleva ett kärnvapenkrig. Jag vacklade en stund där på sidan med diverse broccolisorter men köpta sedan en påse blåklint i stället för 10 kr. En läkelobelia blev det också som årets nyhet. Indianerna använde den som stimulantia och tro mig - det kommer jag helt säkert att behöva!

Felmeddelanden i systemet förhindrar att det lyfter

Häromdagen var det tydligen ett sådant extremt högtryck uppe i Luleå att flygplanen som skulle öva för krig inte kunde lyfta. Viktiga instrument visade felmeddelanden och jag undrar eftertänksamt om det är det som är felet...för nu är det färdigt igen, jag har gått in i februari-koma och det känns inte speciellt upplyftande här i Hyttan heller. Hela hjärnkontoret har gått i spinn och det känns som att det är "Connect disable - Error" redan när jag kliver upp på morgonen. Jag längtar genast till kvällen när jag ska få gå och lägga mig igen. Någon timme in på förmiddagen går det skapligt och jag kan känna ett svagt fladder av inspiration där runt 8:30 men det går sedan över igen framåt lunchtid. Jag är trött och felmeddelanden hopar sig sedan hela eftermiddagen.
Men jag känner på mig att jag har mått så här förr och mycket riktigt. Vid en snabbkoll bakåt i bloggen skrev jag nåt liknande 2010 den 12 februari vilket väl borde antyda att jag inte behöver uppsöka en psykoterapeut än i varje fall? Att det kommer att gå över liksom? Att trycket sjunker igen så att jag kan lyfta?

Som parentes kan sägas att vintern annars varit ovanligt beskedlig 2011/2012 fast ikväll är det 17 minusgrader utanför väggen. Knastertorrt är det i luften, kallt långt in i skelettet och det känns nästan som att jag skulle vilja bada om inte i kokande olja eller åtminstone i en 37-gradig dito. Nu blinkar det igen och det får bli en Ctrl-Alt-Del. God Natt!