måndag 25 mars 2013

Tessys vintercamping vid Nitälven

Den här helgen skulle vi bara ut och sova. Pappans nya sovsäck måste ju testas innan vintern är slut för i år. Kruxet var bara att hitta plogad väg eftersom vissa hade tider att passa kommande måndagmorgon, det var busspassning och örnspaning på programmet. Men det var vad vi trodde så långt.... det visade sig att allt detta skulle bli inställt allteftersom. Men det visste vi inte i planeringsstadiet.

Söndagen var iallafall strålande vacker och efter en del roddande bestämde vi oss slutligen för vårt stamställe vid Nitälvens strand. Det är en plats att återkomma till och eftersom vi både hört vargar yla och haft osynligt besök så drar platsen oss tillbaka som med en osynlig hand.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten
Vargyl och blixtar i Nitälvsdalen

Jag och pappa åkte först och lilla systern skulle komma efter då hon skulle mata in fåren i tältet. Nu blev det inte så eftersom en tacka helt otippat började lamma i denna bistra mars och det blev komplikationer. Ett SMS anlände kort efter ankomst till Dansarbacken att systern inte kunde komma.

Lite trist start.



Lite dåligt med ved också visade det sig strax därpå och den som fanns var minst sagt också rätt trist och brann ytterst tveksamt. Denna bild skulle man kunna säga är ett granrismontage för fotograferingens skull. Så här såg det ut bara en kort sekund. Vi fick resten av timmarna fjäska som satan för de ganska få halvsura vedpinnarna som ändå fanns att hålla sig hjälpligt brinnande och vi höll faktiskt en brasa hela kvällen men det var ett fasligt spring och plock med pinnar i buskarna. Slarvigt länsstyrelsen! . Nu vet jag varför sågar yxor är så slöa det är för att man inte ska kunna fälla något träd eller elda upp kojan. Hamburgarna blev grillade i ett gnistregn av granris och vi fick i oss lite mat och även kaffe framåt kvällen. Det blev gott  men aningen starkt och det blev egentligen lite för mycket kaffe för två personer. Isen låg tjock på Nitälven och inte hade vi överdrivet mycket vatten med oss så att diska ur kannan kändes slösaktigt på fler än ett sätt. Det fick bli ett experiment - kunde faster Anna koka om bönor i Bergmästarbacken så kunde väl vi - alltså fick bönorna ligga kvar och frysa till sig under natten för att sedan bli kokade på igen. Pappa trodde det skulle bli hur äckligt som helst men det blev faktiskt helt ok. Jag fegade dock och drack te i vanlig ordning.
Natten var för övrigt svinkall och precis innan solen gick upp gissar jag att temperaturen sjönk ned mot minst 15-16 minusgrader. Så nog blev sovsäcken testad alltid och dessvärre var det lite småkallt i bådas våra sovsäckar. Och veden var ju inte precis bättre på morgonen men med lite tålamod, halvfrusna fingrar och ännu mer granris blev det eld även dag två och vi fick upp temperaturen. Men nu är veden så jävla helslut som den kan bli - så ifall ni ska dit rekommenderas eget medtag.

Om platsen var en gammal bekanting så är hunden Tessys introduktion i uteliggarelivet en nyhet. Första natten i eget tält gick lysande dock efter en del inledande tveksamheter. Endast en kissetur vid halv tretiden i månskenet och då passade människorna också på. Vackert och magiskt. Sedan bäddade hon loss i tältet igen i bästa Tessystil. En stil som måste ses för att förstås....Här till vänster går hon lös på en burk som innehållit dagens människofrukost. Här är hon kopplad för vår mat-ros skull.




Här har hon efter en hel del mankemang med bäddningen kommit till ro på fårskinnet i sitt lilla tält.
 
 
Här roar hon sig själv med att kasta vedträt till sig själv och sedan hämta det. Hon hade en hel del egna bestyr på denna utflykt