Perfektionist - jag?

Konstaterar att jag blivit lite besatt av den där yogan. Igår på passet sade jag att jag strävar att varje asanas -  från solhälsning till huvudstående - ska göras så perfekt det  bara går. Jag pressar varenda rörelse till yttersta gränsen så svetten rinner. Att komma lite längre fram, längre ned, upp, ut, in för varje gång.  Jag går aldrig så långt att det gör ont för som någon guru sade:

- om man skadar sig har man för stort ego. Och det vill verkligen ingen yogi ha. Prylar, halsband, senast modell på yogamattan och annat pynt kan man ha men inte ett stort ego. Det är ett stort NO-NO.

När jag berättade detta  högt häromdagen påpekade min fantastiska yogalärare att det inte är helt ovanligt att man tar med sig sina egenskaper från det “ordinära” livet in på yogamattan.

Det kändes för mig det helt främmande- att jag skulle ta med mig något från mitt ganska lata och tämligen röriga liv till Yogastunden?

Men var kom perfektionisten ifrån och varför tar jag ut mig till max när jag inte gör det någon annanstans (förutom möjligen när jag lastar höbalar och är så illa tvungen). Hur gör jag i vanliga livet? tänkte jag när jag kom hem.  Och ja visst kämpar jag på med mycket och jag behöver verkligen all styrka jag kan få för att stå stadigt på den här plågade planeten. Jag konstaterade efter ett tämligen snabbt överslag att ingenting egentligen är perfekt utanför den där Manduka-mattan. En jävla röra är vad det är på alla håll och kanter. Huset har  brister, mitt rum på jobbet ser ut som nån har sprängt en handgranat i en pappersfabrik, jag är överbelastad på jobbet, hästarna är fina härliga kompisar men det blev liksom aldrig ”nåt” – vi tog oss inte ens till en klubbtävling. Klimatförändring hotar och  terrordåd avlöser varandra.

Och helt plötsligt stämde det ju ändå liksom men ”the other way around”. På den där lilla mattan blir det en dryg timme i perfektion, styrka och absolut ordning. Det som inte funkar någon annanstans får helt plötsligt en liten plätt på den där mattan. Jag strävar mot att få ordning i kaos! Yogan är nyckeln Jag hoppas det blir tvärtom liksom. Att det som sker på mattan ska manifesteras i mitt liv. 

Och nej det är inte jag som är på den där bilden. Men när jag fyller 60 kanske jag är i perfekt balans...Namaste!

Mot nytt ljus - 2015

Kom inte det här nya året ovanligt och onödigt snabbt?
Det var ju nyss jag satt här och lovade att jag skulle få fullständig koll på min röra under 2014!
Har jag fått det då?
Sammanfattningsvis finns det fortfarande en hel del kvar att göra så löftet kan inte släppas under 2015 men faktum är att det har gått framåt. Saker som hör ihop är någorlunda inom samma kvadratmeter och röran är mer koncentrerad till begränsade områden. Min upplevelse är att jag har aningen bättre koll och mycket har åkt ned efter teman i fina lådor från Biltema. Men arbetet fortsätter även under 2015! Löftet skall hållas i.
Jag har också fått betydligt bättre ordning i min inre värld vilket är ännu viktigare. Trots eller kanske rentav tack vare en situation i höstas när jag var extremt hårt belastad och arbetet höll på att ta ned mig fullständigt på grund av en del yttre faktorer - är jag efter en hel del s.k. självhypnos  mer fokuserad, tydlig och lugn än någonsin tidigare i mitt liv. Jag var nära kollaps då jag började vakna på nätterna och kände hit men inte längre.
Att fylla 50 var för övrigt en hit!
Jag har också börjat med ViryaYoga regelbundet vilket verkligen har effekt på både det ena och det andra.

Men nu är det inte så illa med röran så att jag inte kan ge fler löften som till exempel att jag ska bli Bergslagens smidigaste kvinna över 50 år. Jag ska ge järnet med yogan, jag ska ta mig fan äta mer grönsaker trots att frysboxarna svämmar över av kött och så ska jag vara mycket mer i skogen. Till häst, till fots och med motorhjälp.

Jag är vid gott mod! Gott Nytt År till mig själv och eventuella läsare. You ain´t seen nothing yet....