Meningen med livet

Ifall du går och oroar dig för vintersolståndet i år med anledning av vissa fått för sig att Maya-kalendern förutspår jordens undergång precis det datumet så kan du härmed sluta upp med att oroa dig och lugnt fortsätta att planera för julfirande även 2012.

Vår gregorianska kalender är baserad på jordens rörelse runt solen som varar 365,25 dagar.
Maya hade också bra koll på solens gång över himlavarvet och de hade faktiskt en kalender baserad på detta men den underordnade kalendern använde de bara för att hålla reda på när det var dags att betala skatt(!). Känns det igen?
För egentligen är väl det syftet här i Europa också med vår ganska stela kalender  - att hålla koll på när vi ska betala vår skatt för att nämna något. Tid för lön och tid för deklaration och bokslut. De gamla kalendrarna vi hade en gång i tiden kopplade till andra saker som till exempel sådd och skörd, fruktbarhet och solåret har industrisamhället framgångsrikt raderat eller försökt radera och flytta till "närmsta" lördag. Tänk till och med vår kalender är baserad på ekonomitänk.

Maya däremot hade - förutom sin skattekalender-  en annan kalender som de kallade HAAB. Det var samlingsnamnet på två andra kalendrar på vardera 360 dagar respektive 260 dagar som gick som kugghjul i varandra. Den var baserad på människans personliga kall och  livsuppgift. De baserade alltså sin viktigaste kalender på människan i sitt sociala sammanhang istället för på planeters fysiska färd runt solen.

Och för att återgå till den 21 december som nåt slags slut eller som enligt vissa beräkningar redan inträffat den 28 oktober 2011 så bygger Mayakalendern på cykler som upprepar sig och inte på en början och ett slut. En del uttolkare menar istället att det ska ses som att det är nu vid denna tid som människan når sin högsta potential. (Vilket i och för kan oroa - blir vi inte klokare än så här går det väl utför med mänskligheten ändå utan apokalyps på specifikt datum?)

Enligt Maya är jag (och även du som eventuellt hittat hit) född på en mycket speciell dag och har en specifik uppgift i samhället. Tänk vad skönt att veta! Att just jag är här och klev in i jordelivet för ett syfte och en mening. Det är iallafall bra mycket roligare än att ha koll på än när jag ska deklarera.

Jag är för det första född på den 16 dagen i ugglans tecken vilket innebär att jag är här för att förkroppsliga uråldrig vishet. 
"Det är ett tecken som symboliseras av gamla minnen begravda i stentempel och heliga platser runt om i världen och det har ovanligt djup inblick i essensen av alla ting. Den enorma inre styrka Ugglan ger är tyst, djup introspektion för att upptäcka områden i sig själv som innehåller visdom mer värdefullt än världens dyrbaraste ädelstenar. Ugglan är mycket angelägen om det andliga välbefinnande även hos sina medmänniskor, Ugglor hjälper ofta andra med deras medfödda psykiska, insiktsfulla förmågor och är tappra försvarare av familj och samhälle.

Ugglan är också känd som Gamen som hänvisar till den mer lättsammma, nästan lata aspekten av detta med söder förknippade tecken. På ytan kan Ugglor(gamar) vara glada och humoristiska, men inuti är de mycket djupa och allvarliga. De kan till och med bli hårda och kalla och kan behöva en hel del förlåtelse för sin ibland okänsliga och även likgiltiga attityd.

Det här är ett ganska utmanande tecken att födas in i, eftersom Uggle-personer kan ha en hel del karmiskt bagage att ta itu med. Deras utmaning i livet är att hitta den rätta och etiska vägen genom att bara ta det lugnt. Periodvis kommer kontakt med naturen och / eller att besöka heliga platser att innebära välbehövlig stabilitet för Ugglan.

Och som om inte detta var nog är jag dessutom född på dagen Ho som är den femte tonen i mayanska kalendern. Tonen i kalendern representerar Egen Makt.
Personer födda med denna ton har en skarp intelligens och är skicklig på att organisera och på logistik för att hantera kommunikation, resurser, kunskap och tillämpningar. De är naturliga nätverkare som kan samla precis vad som behövs för varje projekt eller företag, och de söker sig direkt till kärnan av varje situation vilket gör dem till utmärkta utredare. Ho styrs av Tlacolteotl Aztekernas gudinna av kärlek och barnafödande.

Om det stämmer? Ja självklart!

 Bara så ni vet....

Vill ni veta vad din uppgift är enligt Maya så kan du kolla här:

http://www.maya-portal.net/tzolkin

Feathers - walk with me

Utan att gå in på en endaste detalj har sommaren som gått varit aningen motig. Det har hänt fler än en gång att jag mitt upp i någonting verkligen tänkt att:
- Är det verkligen det här jag ska hålla på med?
- Ska jag göra det här?
- Varför gör jag det här?

 Eller att jag  helt plötsligt mitt i någonting har tappat fokus och kraft, när det bara har känts tungt och meningslöst. DÅ - varenda gång som jag har vacklat har den legat där rakt nedanför mig. En fjäder! Gud vet från vilken fågel det är minst sagt varierande storlekar och utseenden. Fjädern har inte varit en bit bort utan den har alltid varit precis rakt nedanför mina fötter. En av de senaste låg rakt nedanför mig  på stenplattorna precis utanför skjutdörrarna på ICA Supermarket - vilket väl inte känns som en naturlig plats för fjädrar. Det är den minsta längst ned i bilden.
När fjädern ligger där vet jag att jag trots att det känns lite motigt trots allt är på rätt väg, gör rätt saker och inte behöver fundera så mycket

Enligt infödda amerikaner är fåglar andarnas budbärare då de befinner sig närmare skaparen än vi.
- "Always pay attention to them" säger Buffalo Jim, Seminole medicinman.
Jag måste tillstå att andarna verkar uppfatta mig som aningen trög och jag är benägen att hålla med, för det har under denna korta sommar blivit åtskilligt med fjädrar.

Här är samtliga - utom en - som var mer än lovligt tilltufsad - precis som jag kände mig när jag hittade den. Den fjädern hittar jag dock inte igen och det är kanske inte meningen heller?

Following the path :
"You either see and acknowledge such signs , or you don´t. They´re not true unless you make them so. Like everything else on the path of the Wisdomkeepers, they assume for you the meaning you choose to give them. Disregard them, negate them, and they give back to you exactly what you have given to them - nothing. We create our own meanings."
 ur "Travels in a stone Canoe - the return to the wisdomkeepers" av Harvey Arden och Steve Wall

Urbefolkningen och tillväxtkorparna

Här i trakten oroas vissa tillväxtskorpar över att orterna här i obygden ska försvinna, att byarna ska tömmas på folk och att långtradarna ska sluta gå. De ser det som ett problem att människor flyttar härifrån men - Fine, säger jag bara. Om någon frågar mig så är det ju helt perfekt om vi bara blir några skogsmänniskor kvar här uppe i norr och de andra drar till städerna. Då får vi som vill leva bland älg och varg ha skogen för oss själva. Helst ska naturligtvis vägarna bli riktigt skitdåliga också och järnvägen rosta bort för då kommer vi kanske till och med få ha träden kvar?

Men nu sliter tillväxtkorparna i sina fjädrar och det senaste är att dra igång en massa bergsprojekt och gruvprojekt i förhoppningen att det ska finnas tillräckligt med malm och mineral så att man ska öppna de gamla gruvorna här i trakterna. För att det ska ge fler jobb

.....Jo pyttsan de jobben kan jag klara mig förutan och förresten - hur mycket jobb ger skogsavverkningen? En som kör helvetesmaskinen och en som kör ut långtradaren med timret = två. Kvar är ett stort kalhygge och alla vi som bor här och som snart inte har en stig att gå på utanför naturreservaten. Förresten verkar inte ens reservaten förhindra avverkning.

- Nej fy fan! Inte nog med att de stora bolagen kör ut vår skog härifrån så det knappt finns en pinne kvar, det skulle väl bara fattas att de börjar urholka marken vi går på också. För inte kommer gruvdrift att komma lokalbefolkningen till godo lika lite som att avverkningen kommer oss till godo.

Den som vill se hur det ser ut efter exploatering kan klicka på den här länken!

The loser - min rätt som urbefolkning del 3

När jag var barn tittade jag som många andra i min generation på Westernfilmer av ibland tvivelaktig kvalité - vissa var dock riktigt bra. Filmer som ibland sändes i någon av de två kanalerna TV1 eller TV2 - det fanns som bekant bara två kanaler på 70-talet. Jag gillade westernfilmer ganska mycket fast det var alltid två saker som störde mig.
Det ena var att jag tyckte att de ryckte och slet alldeles för mycket i sina hästar och ibland galopperade de i nedförsbackar vilket jag fått lära mig på ridskola att det var strängt förbjudet.
Det andra och kanske mest förbryllande var att jag hela tiden tycktes hålla på "fel" lag. Jag hejdade nämligen alltid på Indianerna trots att Hollywood på den tiden för det mesta ansträngde sig för att framställa dom som ohyfsade vildar. Redan vid 11 års ålder hade jag alltså koll på att det var indianerna som hade rätten på sin sida och inte de vita nybyggarna. Kruxet var att indianerna förlorade varenda gång! Jag misstänker starkt att jag var indoktrinerad av mina föräldrar som också gjorde det, även dom på den tiden utan att ha en aning om varför?

Men som vuxen och med ett helt släktregister till förfogande blev det lättare att inse varför. Därför att min släkt en gång upplevt samma sak. Att på mödernet ha blivit fråntagen rätten till sitt eget land och sitt språk som skogsamer i Lappland. Eller på fädernet där vi misstänker via släktforskningen på min farmors sida att de längre tillbaka inte hade nåt land överhuvudtaget ut. Därför talar jag nu svenska, skriver enbart på svenska och bor i en röd villa med vita knutar någonstans i mellansverige utan att aldrig någonsin egentligen ha känt mig som Svensk?!

Ugh!

Vindarna viskar mitt namn

Så här i första månaden på det nya året slog det mig att jag inte konstruerade något nytt nyårslöfte. Eftersom jag klarade meditationslöftet så galant (tycker jag själv) finns det utrymme att utveckla något och här tänkte jag vara lite listig och även omformulera det där "promenadlöftet". Jag ska inte längre gå på några promenader för själva gåendets skull istället ska "jag vara mer i skogen" detta år och med på min färd ska jag ha kameran och kikaren. Det blir ju dessutom ett absolut måste om jag nu ska titulera mig naturfotograf, inte sant?
Jag lovar att jag ska gå långsammare och längre. Jag ska prata mer med träden och mindre med folk skulle man också kunna uttrycka det och den där motionen blir liksom av alldeles av sig självt.
Jag började redan idag och även om jag inte såg ett endaste djur kan jag se spåren efter dom. Jag har kontaktat en tall och hört vinden tala.

En ås sen istiden. Det finns inte många sådana här skogar kvar i Bergslagen idag. Det mesta är tyvärr avverkat men det här äger en gammal farbror som vårdat sin skog.



En ingång till underjorden...

Totem - min rätt som urbefolkning del 2

Har ni tagit reda på vilka djur som är Ert kraftdjur? Jag har koll på mina iallafall...

Det finns många olika sätt att göra det på men mina har kommit till mig på lite underliga vägar.

När jag var liten fick jag först en Apa. Den dök upp i drömmar och visioner och jag skrev till och med små egna sånger om Apan.

Apan är snabb, vig och modig
I österländsk mytologi så var det en apa som var den verkliga hjälten då han befriade drottningen Sita som hade blivit bortförd av en demon. Apan har full kontroll när den rör sig i trädtopparna med mycket stor grace och skicklighet. Apan kan flytta sig från den ena platsen till den andra utan att bli upptäckt.
Den rör sig genom livet med grace och följsamhet fastnar sällan i gamla vanor och rutiner. Apan är intelligent, smart och anpassningsbar och använder dessa talanger genom kreativt problemlösande.
Apan är social, nyfiken och frågvis, ivrig att lära sig mer om vad som än korsar apans väg.

När jag befann mig i en svår kris i trettioårsåldern dök hjorten upp i en klardröm då den reste sig i all sin prakt från att ha legat helt gömd bakom en stor sten.
Trots att hjorten är försiktig till sin läggning är den samtidigt kraftfull och respekterad av andra för sin grace och karaktärsstyrka. Den står för förmågan att lyssna uppmärksamt, för uppoffring och för alternativa vägar och mål. Hjorten symboliserar balans och harmoni samt visar på styrkan i tacksamhet och givande. Hjorten är en försiktig och stillsam själ. Fast paradoxalt nog också äventyrlig då den tycker om att resa, men inte nödvändigt vis till andra länder och fysiska platser (även om det inte utesluts) utan till andra inre dimensioner.
Hjorten har en förmåga att ta sina drömmar och visioner och föra in dem i fysisk verklighet.
Hjorten är en mycket stabil och en välbalanserad individ med maskulin energi. Den är kompetent och tycker om att guida andra, oavsett om det är över fysisk eller andlig terräng.

Vid en shamankurs som jag gick när det var Primtöngel i Hällefors bestod en av uppgifterna i att vi skulle jobba två och två och hämta kraftdjur åt varandra. Min samarbetsparter Helen (undrar om hon minns detta) som jag hämtade en stor björn åt fick en vision av mitt tredje kraftdjur (men förhoppningsvis inte det sista kraftdjuret). En haj! Vilket var lite omvälvande - att få en haj som totem men samtidigt inte förvånande vid en närmare eftertanke.
Hajen är väktaren av familjen. Den har en förmåga till konstant rörelse och den har en stark förmåga att kunna beskydda sig själv. Den har kontakt med äldre visdom och är alltid beredd. Hajen är ursprunglig och går på rå instinkt.
Människor med hajen totem navigerar genom livet med ett specialiserad "roder" - en primal ursprunglig instinkt. Där målet är att skydda "det heliga".

Detta visar den genom sin ständiga rörelse. De rör sig hela tiden för att syresätta sina gälar. Deras rörelse genom livet - att aktivt gå vidare - säkerställer deras existens. Hajar har inte råd att vara stilla.
Hajar vet att död inte existerar eftersom de inte har något egentligt begrepp om döden. Bara om förändring och transformation. Hajar befinner sig i ett konstant tillstånd av förnyelse och vi med hajen som totem kommer alltid att bekräfta frånvaron av död.
Hajen rör sig i vattnet som står för känslor. De är fullständigt omgivna av känslor både utanför och inom sig men de är ändå coola och kontrollerade.
Det är viktigt att notera den inneboende dubbelheten här. Elementet vatten är esoteriskt symbol för känslor, drömmar och intuition så detta innebär inte att en haj symboliskt saknar känslor. Snarare tvärtom - den är en mästare på känslor!
Denna symboliska lektion är att: Vi kan sänkas ned i känslomässiga draman, men vi behöver inte uppslukas av dem.

En viktig gåva från hajen är "emotionell vishet".

Om du har spotify kan du här lyssna på Hjortens dans:

Sacred Spirit – Deer Dance

Min rätt som urbefolkning första delen

Min rätt som urbefolkning - första delen

Jag fick för ett par år sedan ett släktforskningsregister från en bekant. Det är hundratals namn i den men mitt eget träd rakt bakåt i visar med all tydlighet att min mormor och min morfar som var släkt med varandra härstammar båda från samma samesläkt. Mormor och morfar levde dock som bönder och av skogsarbete i Lillberget mellan Skarvsjöby och Pauträsk. De förlorade tidigt sitt samiska ursprung och integrerades i det svenska samhället.
Om Christoffer Olofssons står det att läsa i Tyko Lundkvists bok ”Olåt och munbruk” 1977 på sid 181-182

"På Åseletinget 1669, som hörde till Ångermanlands lagmän vid denna tid, anmäldes att tvenne skolpojkar, vilka en tid varit och lärt att svenska språket läsa rent och förstå, nu lösgivits. Därför utvaldes de, Nils Hanssons och Christoffer Olofssons söner att få gå i Lycksele Lappskola. Nils son var frånvarande men Christoffers son Adam fick i stadgepenning till kläder 6 alnar vadmal, eftersom Christoffer är fattig och icke förmår honom kläda. Och ehuruväl Christoffer sade sig hellre mista sitt liv än sätta sin son till Lycksele skola. Likväl vore sonen pliktig dit till skolan föras (DB 1669 4/1 § 1 Åsele). Så bröts ynglingen Adam Christoffersson med våld ut ur sina fäders levnadssätt. Han blev ej lärare, catachet eller präst, som man kanske avsett utan han blev nybyggare i Noret i Åsele 1690, senare kallat Västra Noret, och hans efterkommande blev nybyggare och bönder genom många led fram till vår tid. Eftersom Adam gått i skola blev han också klockare vid Åsele kyrka och dessutom tolk åt finnar och lappar vid tingen."

Adam Christoffersson som med våld bröts ut från sina fäders levnadssätt är min morfars farmors morfars farmors far och tillika mormors farfars farfars morfars far. Min mor som inte längre lever tror jag inte visste om detta ursprung annat än intuitivt genom generationer.För genom generationerna har värderingarna aldrig försvunnit. Det som har inpräntats sedan barnsben är att vi har rätt att tro på vilket religion vi vill, att tycka vad vi vill och alla människors lika värde. Min mamma ville inte ha några blommor på sin grav utan ville att vi istället skulle tänka på Amnesty International och de mänskliga rättigheterna.