Let it snow!

Va fan.... det blev vinter i år igen. På något vis kändes det, under denna sagolikt vackra höst som  att detta året skulle bli ett gyllene undantag i årstidssviten. Att naturen på något vis skulle välja en annan väg och helt enkelt strunta i det här med vinter. Men så blev det förstås inte. Därför fortlöper projektet att älska vinter som påbörjades på allvar den 19 december 2010 för att vara exakt. Se denna länk där resan mot konsten att älska vinter tog sin början.
http://kokospelle.blogspot.se/2010/12/i-love-theluji.html


Jag måste konstatera efter att ha läst mitt eget inlägg att någonting faktiskt har hänt. Det fungerar! Trots att jag är megatrött och efter att ha haft min första förkylning på ett flera år har jag förlikat mig med snön (den där fyrhjulingen hjälpte ju till måste jag säga). Trädgården vilar sig och med förundran studerar jag spåren från en liten gynnare som rör sig mellan odlingslådorna och växthuset. Den verkar har ett gott liv bland resterna av årets sista frön och grönsaker.

I´m she-woman and the master of the universe. Let it snow, let it snow, let it snow...

Konsten att tänka positivt

Nu går det ofelbart mot höst och mörkare tider och skolorna börjar i dagarna. Det är alltid ett visst vemod när jag ser sommaren gå mot sitt slut och flyttfåglarna vända tillbaka mot söder.
Fast då tänker jag som så - att augusti räknas faktiskt till sommarmånaderna och halva augusti är ju faktiskt kvar.
 September och oktober brukar bjuda på många klara vackra och även varma dagar som man kan tillbringa i naturen och jag mår ofta som bäst under höstmånaderna. November är årets mest kravlösa månad med tid för vila och återkoppling - jag tycker om när det blir mörkt och då får jag använda min fina pannlampa igen. December är dessvärre i svartaste laget men då vänder det ju igen och går mot ljuset. Runt jul blir det dessutom lite extra ledigheter att se fram emot och i mellandagarna brukar frökatalogerna dimpa ned i brevlådan för det är då dags att sätta chili och paprika i januari. Sedan kommer det två tunga grismånader- Januari och februari - svinkalla och trots vändningen den 21 december är det ännu mörkt och vid det här laget börjar man bli grymt trött på kyla och mörker.
Men kommer vi bara till mars så blir det vårdagjämning, solen börjar värma, talgoxen spela och svanarna återvänder till Tysslingen. Då går det lite lättare igen och knopparna sväller.

Och va fan två månader kan man väl stå ut?

Sommaren 2013 turbo

Idag är det sista dagen på semestern och jag ser att jag inte skrivit en endaste blogg rad på hela sommaren. På sätt och vis ett gott tecken att jag inte suttit vid datorn så mycket. Det var nog finaste sommaren i mannaminne åtminstone beträffande vädret. Dessvärre innehöll den en del lite tyngre element. Nämnas kan att den allra finaste Katten Zorro inte längre finns. Hans urinvägsproblem blev värre och värre och i slutet av juni fick vi lov att avliva honom. En svart dag mitt i solskenet!

 Facebook är annars ett enklare forum än en blogg så jag här listar några snabb från fejjan som sammanfattning.

8 juni "Spanar efter sjöjungfrur vid Grönemad i Bohuslän"

 

1 juli "Paltlunch kusinerna i Forsmark, Lappland — med Helena Backius och 3 andra"

7 juli: Tältar - i trädgårn ja.... Är det semester så är det...och har man en och annan skruv lös så skitsamma. Vackrare än så här blir det inte en sommarnatt i juli och det gäller att ta vara på stunderna vi får

Den som vill se mer kan söka efter kokospelle på FB då de flesta inlägg jag gör är offentliga.

Livspusslet - good enough

Det där "livspusslet" som vissa tydligen inte klarar av att lägga? Det har jag lagt klart för länge sedan och jag fattar inte vad som är så svårt. Det är väl som vanligt när man lägger pussel att det kommer att fattas några bitar och inte heller passar alla bitar precis där man hade tänkt från början. Men jag kan se vad det föreställer och det är tillräckligt bra.

Jag tycker om jag tänker efter att ordet livspussel är lika vedervärdigt som ordet fredagsmys. Yak!

Vintertid

Någonting har klickat till. Det här att jag bestämde mig för att älska vintern har liksom ramlat på plats. Jag njuter nästan dagligen av mörkret och kylan och tystnaden. Idag tog jag en semesterdag -det bästa med att ha ett jobb är faktiskt att ha semester ifrån det. Det är ca 10 grader kallt ett magiskt vinterljus och lagom mycket snö (än så länge märk väl)
Jag tog en ridtur i det vackra landskapet. Här gör Kokopelli och jag ett litet stopp när solen bröt fram ur molntäcket och gav det vinterblåa landskapet ett gyllene skimmer.

Det är dock en sak som bekymrar mig med vintertiden och det är att jag är hungrig precis HELA tiden- från det jag kliver ur sängen till den stund jag somnar. Jag blir som inte mätt hur mycket jag än stoppar i mig. Det är som att mina gener säger till mig att lagra allt som går och på nåt vis känns det  - om jag tittar på midjan - som ett väldigt falskt alarm!? Jag har inte för avsikt att gå upp de där kilona jag gick ned i somras. Jag tänker på mat nästan hela tiden. Nu tänker jag på mos, gräddsås och Wallenbergare med Cabernet Sauvignon Reserva... men inte än. Håll i håll ut det ska väl ändå bli en kopp kaffe först?

Augustitorka på bloggen

Så där ja. Hela augusti har gått och jag har inte skrivit ett enda inlägg. Det är liksom baklänges rekord. Den som följer mig på Facebook vet att jag inte är död. Fast det har varit ganska tunt på det forumet också.

Intet nytt under månen skulle man kunna säga. Sammanfattningsvis var augustimånadens höjdpunkt resan till Härjedalen. Lite av en repris från förra året. Med den skillnaden ett i år fick vi fisk och det regnade mer. Jag fick mitt livs första harr på spinnare och det var ett evigt väntande på bättre väder.

I trädgården växer endast palmkålen och våtarven om man ska raljera för det har ta mej fan regnat hela sommaren och torkan avser endast bloggen. Skönt att hösten är här. Åter till ordningen på något vis - jag är ju en höstmänniska. Det mesta av sommarens att göra lista är avbockad, rummet är rustat, höet är nästan inne och hästen är frisk efter en eländig Anaplasmos infektion.

Mot nya djärva mål.

Sommarparadoxen

Efter en hel del övning har jag nästan lärt mig att gilla vintern efter att ha trott att jag avskyr vinter. Men med fasa har jag just upptäckt att det är fanimej inte speciellt häftigt när det är sommar heller vilket minst sagt är ett bekymmer. För hur blir det då? 
På sommaren är det mycket som ska göras och som ska ske "bara det blir sommar", det är hagar som ska byggas, gräs som ska klippas och så är det åtminstone denna sommar mest en väntan på bättre väder. Det har regnat i ungefär 40 dagar och 40 nätter vilket man en gång i tiden kallade för syndaflod och häromnatten kröp temperaturen i mitten av juli ned mot tre plusgrader vilket inte är långt till frost. Det skulle kunna signalera att klimatförändring till trots så är det en ny istid på ingång. Jag borde kanske skola om mig till domedagsprofet? Omvänd Er nu! Slutet är nära....
Kanske är det bäst där i skarven mellan vinter och sommar egentligen. Precis där i skarven när förväntningarna fortfarande just är förväntningar om värme, sol och ljusare tider? Trädgården till exempel är alltid vackrast i mars - inne i mitt huvud - långt innan kvickroten sätter sina vippor och revsmörblommorna blommar. Eller den andra skarven när allt återigen lägger sig till ro för att vila. Jag upptäcker ibland när solen står som högst att jag kan längta efter en stilla, frostig dag i november.

Östergök är tröstergök

Hittills har maj varit våt och kall ändå gick åskan idag helt otippat och på en sen ridtur hörde jag årets första gök. Den gol borta i öster och "Östergök är tröstergök" och jag kan definitivt behöva lite tröst för tillfället. Jag som helst vill leva ett liv i sus och dus och som helst vill se på när liljekonvaljer växer har haft en gräsligt hektiskt vår (jag måste trots allt försörja mig på något sätt) fjärran från min sanna natur.
Men med göken kommer trösten dock inga pengar dessvärre för jag hade inte en spänn på fickan. Endast en halvladdad mobil, en begagnad pappersnäsduk och en liten påse hästpellets vilket inte indikerar ett rikt år... men det är åtminstone en dyr mobil så lite hoppas jag den kan lätta upp under det kommande året och hästarna behöver om jag tolkar detta rätt inte vara hungriga. Vad den begagnade näsduken står för föredrar jag att inte ens tänka på..
Jag var åtminstone mätt eftersom jag nyss ätit,  för ve och fasa för den som hör göken på fastande mage, den kan bli gökdårad och det kan aldrig vara nyttigt?

Årets första ko-ko -  lyssna noga varifrån det kommer eftersom denna mytomspunna fågel spår året.

Västergök är bästergök, Östergök är tröstergök, Norregök är sorgegök och södergök är Smöragök. Vissa säger dödergök men båda tolkningarna finns och jag föredrar att det betyder att det blir en smörigt år. Sorg har vi ju redan i norr....
 Och gör inte som jag  - gå hemifrån utan ett endaste mynt på fickan - utan se till att du har nåt med dig och i dig - i magen och i fickorna när göken sjunger för dig första gången på året.

http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6k#Svensk_folktro

The Full Milk Moon

Det gröna gräset frodas. Kor, getter och får kan mumsa så mycket de vill av denna spirande grönska och därigenom kan de producera härlig näringsrik mjölk. Därav namnet till maj månads fullmåne som syns redan mycket tidigt på kvällen. Ska ni ut på fest denna helg? Ta er då gärna en extra titt i  spegeln innan ni går ut för under den fulla mjölkmånen i maj tycker vi ofta att vi är ovanligt attraktiva! Skitsnygga helt enkelt!

Årets V-månad

Så var den då här igen. Årets V-månad den absolut VÄRSTA VEMODIGASTE VACKRASTE månaden. Det är den fjärde idag och det är nu det gäller att se upp eller egentligen skulle jag höjt garden redan i mars. För maj har en tendens att urarta till värsta stressrallyt om man inte ser upp. På en ynka månad ska allt ske verkar det som?
Ett år hade jag fullständigt bokningsstopp hela maj, jag vägrade stenhårt att boka in någonting alltifrån dop till begravning. Min födelsedag var enda undantaget för det var ju som det var.
Jag gick till jobbet och skötte det men det var också det enda. I år har jag fuckat upp det och har redan haft en kväll hos Terry Evans i Fanthyttan (bokat i mars - glömde) ett besök hos frissan (också inbokat i mars och då var det ju gott om tid), en höhämtningstur och - Gud hjälpe mig - ett plastparty (hur tänkte jag där?) och en Djembetrumsafton som kom lite plötsligt på. Det kör ihop sig, nu får det räcka. Inte en pryl till i kalendern för ju mer vi styckar vår tid desto fortare tycks den gå.

Svansjön - vår i år också!

Varje år åker vi till Tysslingen och tittar på sångsvanarna. Det händer inte så himla mycket egentligen och ändå måste man bara dit och titta om de är där i år också. Vi kikar på dom, kollar om vi ser någon mer sällsynt Mindre Sångsvan* - det gör vi aldrig - Vi lyssnar på det eviga trumpetandet och funderar på vad det är de säger till varandra egentligen, vi kollar lite inflygningar som måste vara otroligt avancerat i detta hav av svanar och fikar lite. Sen åker vi hem igen, trygga i förvissningen att de kom i år också.

(*det fanns 9 mindre sångsvanar idag bland de andra idag 3144 stycken vanliga sångsvanarna enligt uppgift)

Felmeddelanden i systemet förhindrar att det lyfter

Häromdagen var det tydligen ett sådant extremt högtryck uppe i Luleå att flygplanen som skulle öva för krig inte kunde lyfta. Viktiga instrument visade felmeddelanden och jag undrar eftertänksamt om det är det som är felet...för nu är det färdigt igen, jag har gått in i februari-koma och det känns inte speciellt upplyftande här i Hyttan heller. Hela hjärnkontoret har gått i spinn och det känns som att det är "Connect disable - Error" redan när jag kliver upp på morgonen. Jag längtar genast till kvällen när jag ska få gå och lägga mig igen. Någon timme in på förmiddagen går det skapligt och jag kan känna ett svagt fladder av inspiration där runt 8:30 men det går sedan över igen framåt lunchtid. Jag är trött och felmeddelanden hopar sig sedan hela eftermiddagen.
Men jag känner på mig att jag har mått så här förr och mycket riktigt. Vid en snabbkoll bakåt i bloggen skrev jag nåt liknande 2010 den 12 februari vilket väl borde antyda att jag inte behöver uppsöka en psykoterapeut än i varje fall? Att det kommer att gå över liksom? Att trycket sjunker igen så att jag kan lyfta?

Som parentes kan sägas att vintern annars varit ovanligt beskedlig 2011/2012 fast ikväll är det 17 minusgrader utanför väggen. Knastertorrt är det i luften, kallt långt in i skelettet och det känns nästan som att jag skulle vilja bada om inte i kokande olja eller åtminstone i en 37-gradig dito. Nu blinkar det igen och det får bli en Ctrl-Alt-Del. God Natt!

Underbara november

Jag har ju en stark förkärlek för denna svarta månad som de flesta bara avskyr. I år är den bättre än någonsin för till helgen är det första advent och har det varit 10 nätter med minusgrader så är det inte fler. Det var en sagolikt lång höst och varje dag är bonus. Milt, varmt och fint och ute blommar violerna. Jag njuter i stora drag och funderar om alla inhandlade snöslungor haft effekt. Det blir kanske ingen vinter i år?

The lake-spirit

Idag ville jag två abborrar till middag. Jag ville verkligen ha abborre till middag och för första gången på säkert två år tog jag kastspöt och några spinnare i en ask och gick den smala stigen ned till sjön. Väl där letade jag upp en bra plats på standkanten och började kasta.
Jag sände en tanke till sjöns ande, hon som bor i sjön och styr över liv och död och bad om två fina matfiskar. Och två fina matfiskar var också det jag gick hem med en dryg halvtimme senare. Förundrad och ödmjuk över naturens givmildhet och över att bli bönhörd.

Jag vill drömma under häggarna

"Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned" skrev Dan Anderson i sin visa Spelmannen eller om det var en dikt från början?

Det ska jag göra nu i en hel vecka sånär som på en förmiddag då plikten kallar in mig för några timmar. Jag ska drömma under häggarna och se på när liljekonvaljerna växer.

Dan Andersson ville i samma visa inte heller gräva jorden eller hugga ved. Jag hatar ved. Fast jag gräver gärna i jorden men så kan jag å andra sidan inte spela fiol speciellt bra.

Ice-age

Jag vacklade länge om jag skulle ta cykeln och åka fram till byn och titta på majbrasan eller inte. Men ärligt talat händer det inte så mycket på en majbrasa annat än att man står där och huttrar och ser in i lågorna. Varm på framsidan och iskall på baksidan och det stämmer mer än någonsin - för ikväll är det bara tre plusgrader ute och det hotar med värsta bakslaget hittills den här våren. Björkarna är starkt på gång och även andra blad och blommor är på god väg mot sommar och det kommer sannolikt blir rejält med minusgrader inatt.
Vad är det att fira om man tänker efter?

Nej i år får jag kontemplera över vårens ankomst på annat sätt. Som det känns nu är nog bön det enda som kan hjälpa mina späda plantor därute i rabatten och inte nån ris-eld framme i byn.

Asagudarna Freja och Frej kommer mer till pass eller varför inte det katolska skyddhelgonet Fiacre som vakar över trädgårdsmästare. Rosa av Lima kanske kan ge en hjälpande hand eller Urban av Langres skulle kanske kunna göra något åt vädret.
Med så många heligheter finns det kanske hopp både för hedningar och kristna.

Kronisk vårförkylning

Jag har drabbats av en vårtrötthet som heter duga. Jag känner mig som Jonatan i Bröderna Lejonhjärta när han träffades av draken Katlas eld:
- Att jag kan knappt inte röra benen längre och snart kan jag inte röra armarna heller.

Jag släpar mig fram, dricker Chisan i dubbla doser, försöker promenera med tunga steg, dricker kaffe, likör, äter ordenligt och lägger mig tidigt men inget tycks hjälpa.
Till saken hör kanske att jag fick en envis förkylning som nu är inne på tredje snart fjärde veckan. Hostfasen. Jag som gärna när den föreställningen att jag är immun mot precis allting åkte på ett löjligt virus här på vårkanten. Symtomen har varit TRÖTT, sen huvudvärk, sen blödande tandkött (det var nog det värsta) sen snorfas, rinnande ögon fas, en sväng med diarré(!), mera snor, slemhosta, rethosta, fortfarande hosta, huvudvärk och nu TRÖTT igen. Kan detta vara slutet månntro? På förkylningen alltså...man får väl ändå tro att jag överlever?

Urtrist är vad det är. Att se sig omkring, se massor som smälter fram under snön och se massor som behöver göras och sedan knappt orka lyfta armarna.

Långt till vår

Här är det fortfarande ungefär 70 cm snö och inte en bar fläck. Inte lätt att gilla vinter nu men jag biter ihop och går och går och går.

Jag bläddrar bland fröpåsarna emellanåt och får bakbinda händerna snart för att inte börja odla i fönstren redan nu för att få nån vårkänning. Det blir bara långa rankor som riskerar gå av i slutet av april. Om det står på fröpåsen att det ska förodlas i mars-april vet man iallafall helt säkert att i den här zonen 5 (6)? är det april som avses. Men slutet av mars borde väl gå iallafall?

Väntar en vecka till.... Håll i Håll ut! Snöhelvete!

Undan för Hjärter Drottning!

Här händer det inte mycket märker den som eventuellt tittar in här emellanåt.
Jag har fullt upp med att lära mig att gilla vinter kan jag säga.
Idag skulle jag gå en promenad med hästen men insåg redan på bron här i Hyttan att det var helt fel dag. Jag mötte en liten blågul dundrande sak nästan direkt och den närmade oss när jag befann mig mitt på bron i hög fart.
Eftersom jag åtminstone helt säkert inte befann mig på någon specialsträcka och jag har en häst med mig i grimma finns det i dessa lägen bara en sak att göra.
Samla mod och gå MITT I VÄGEN och mitt på bron! Det kräver bra skor och en beredskap i klass med James Bond för säker kan man aldrig vara men det är det absolut bästa sättet att få bilförare att använda den lilla pedalen de faktiskt har i mitten. Rallyföraren insåg till sist och slutligen att jag inte hade för avsikt att flytta mig så han fick lov att sänka farten och jag klev då åt sidan med värdighet. Jasmine tyckte ändå inte om den även i låg fart bullrande bilen och steppade loss ganska ordentligt så jag bestämde att det var lika bra att gå hem igen. En transportsträcka är inte heller rolig att befinna sig på med en häst i släptåg. Tog då vår lilla träbro längre ned efter älven på tillbakavägen och till min stora glädje fanns där färska spår av ett lodjur som troligen passerat bron inatt. De hade jag inte upptäckt om inte rallybilen kommit. Kan det verkligen finnas en mening med allt?

Den här tekniken att gå mitt i vägen är minst lika effektiv om man sitter på hästen och tycker en bil närmar sig i hög fart. Då kan man dessutom i slutfasen vända ut rumpan på hästen mot mitten av vägen och själv se ut som om man satt på häst för första gången i sitt liv. För även de som inte har den minsta kolla på hästar vet åtminstone en sak, de kan sparkas där bak och de allra flesta är rädd om lacken.....

Vår bästa tid är nu!

Det är fortfarande vinter och jag har gett mig fan på att det ska gå att älska den här årstiden även efter trettonhelgen. Det här året ska januari, februari och mars bli de bästa någonsin.

När jag var liten och det snöade såg jag inga problem. Jag såg snölyktor, grävda labyrinter i trädgården, pulkor, snögrottor att krypa in i, snöänglar och skridskor. Som vuxen när det snöar ser jag infallna tak, svettig skottning och dikeskörningar.
Jag ska lära mig att tänka annorlunda eller snarare släppa allt jag lärt mig om snö och istället försöka njuta varenda dag och se på snön med barnets ögon - för ärligt talat är inte precis sommaren min bästa tid på jorden.

Från och med nu är det roligt att skotta, jag har inte bråttom och jag har bra utrustning. Is och snö är vackert.
Vintermörkret är lika mysigt efter jul som före. Min bästa tid är nu! Tralala!