Havsjömosse - ännu en natt i Paradiset

Den sista tiden har vi inte varit speciellt flitiga med våra utenätter. Det har varit mest dagsturer och några kvällar men ingen natt sedan vi sov över i trädgården. Därför var det på tiden att ge sig iväg när fullmånen inträffade på en lördag i midvintertid och vädergudarna lovade vackert väder åtminstone på kvällen. För att inte ta i för hårt när vi är så ringrostiga och det blir mörkt redan klockan halv fyra åkte vi till vårt stammisställe Havsjömosse vid nitälvens strand. Det var tur att vi tog med ved kan jag säga, där fanns inte många pinnar att elda på. Menyn bestod av Mirfats fantastiska piroger, pappas fina hemgjorda kebabstrimlor och så blev det dagen till ära dessert när Andreas plockade fram bananer och choklad och grillade över elden.

Månen gick sin stilla ban och natten blev lugn och rofylld i bruset av älven medan elden falnade långsamt i den blåa natten.
Sedan vaknade vi till ett välbekant ljud. För en gångs skull höll SMHIs annars till synes lite slumpartade prognoser. Vi vaknade av först lite snöblandat isregn som sedan övergick i regn. Ett regn som strilade på taket och så småningom smög sig längs takbjälken in i springorna och ned i vindskyddet.

Men med bra utrustning, färdigbredda tonfisksmörgåsar och en minieldstad på en bit folie precis utanför vindskyddet gjorde det inte så mycket. Vi fick vår frukost och vad gör det om man blir lite frusen och blöt när man vet att man om några timmar är hemma och kan ta en varm dusch för att sedan gosa upp sig i soffan. Att koka kaffe och göra brasa i strilregnet är för oss ett litet äventyr som bryter av mot vardagen. Det var då jag kom att tänka på dom. Ni har säkert sett dom där de sitter på en liten filt utanför systembolaget med en pappmugg. Tiggarna som vi skyndar förbi med vinboxen i ena handen och fredagsmyset i den andra. Jag försökte för ett ögonblick föreställa mig - trots min svindyra sovsäck, renskinnet och det effektiva gasolköket - hur det skulle vara efter en natt på ett liggunderlag i blötan, att försöka få nåt i magen, att sedan ta en dyna, en pappmugg och gå iväg för tillbringa resten av dagen sittandes på asfalten utanför någon ICA-butik.. Att sitta där timme ut och timme in för att sedan vid stängning resa mig upp för att gå ...... Ja gå till vaddå? Ännu en natt bland blöta filtar!

Jag slår snabbt bort den jobbiga tanken, vi dricker vårt kaffe, packar ryggsäckarna och åker hem till värmen till det som Phil Collins sjunger så fint  "Just Another Day in Paradize"

Lyssna till honom och läs samtidigt nedanstående artikel:

"Stoppa attacken på tiggande romer"

Jag lovar och svär härmed att jag alltid ska ha lite växel i fickorna framöver.

"Ge dem möjlighet att bli självförsörjande, skattebetalande och produktiva invånare. Se det inte som välgörenhet utan medmänsklig solidaritet. Idén är inte idealisk, men så är heller inte utgångspunkten.

Tänk på saken, men vänta inte för länge. Vinterkylan är på väg över landet och i mörkret ruvar den fascism som närs av föraktet för svaghet och signalerna att romskt liv är ett värdelöst liv som kan låtas dö utan att de myndigheter som förvaltar vår demokrati ingriper." Mattias Gardell 
 

Bilstrul = Uteliv bakom knuten

Det började med att det var svårt att få tydligt svar på bilfrågan då många viljor skulle jämkas samman. Det slutade med att vi faktiskt hade tillgång till bil men då hade vi redan bestämt oss för att inte åka iväg någonstans vilket kändes lite tungt. Det var ju så sagolikt fina kvällar denna sista aprilvecka och tanken kunde inte släppas om en natt under bar himmel.
Fast vem har sagt att man måste åka bort när man i princip bor i skogen? Sagt och gjort vi packade ryggsäcken, gick 300 meter ned till båtplatsen där det finns både en gräsplätt att tälta på och en eldplats. En eldplats var faktiskt ett krav för det är så torrt i backen att man riskerar att elda upp hela bergslagen om man tänder en brasa på fel ställe.

Vi grillade hemgjorda lammkorvar, åt och pratade ackompanjerade till storlommens sång framåt småtimmarna. Grängen låg spegelblank och bjöd på sin bästa sida. Inte behövde jag ordna hästvakt heller det var bara att kila hem och ge kvällshö.

Det var en fantastisk vacker natt med mycket fågelsång när det ljusnade. Ett drama utspelades utanför tälten men jag hann bara se en skugga av vem vet vad mellan de risiga granarna och så hörde jag några fåglar skrika varningsrop helt  hysteriskt. Var det räven som känt lukten av lamm och som kilade förbi?

Nätsjön Silverleden april 2014

Det var en fasligt lång vinter, en vinter som  paradoxalt inte ens var nån direkt vinter. Det var regnigt och blötsnö och det var ta mej fan mörkt i tre månader efter den där fina natten vid Flosjönäset. Nu har molnen äntligen lättat något. Hela första veckan i april sken solen och jag kände att nu måste vi bara ut igen. Dessutom ansåg jag att det var dags för pappans nya ryggsäck, en Osprey Aether 70 att komma ut på första turen (den förra Berganssäcken är troligtvis till salu ifall det finns någon hugad spekulant?)
Silverleden har en hel del oprövade vindskydd slog det mig i fredagseftermiddag. Efter lite surfande på nätet samlade vi sedan styrkorna, packade ryggsäckarna och styrde kosan till Nätsjön. Lagom långt att gå och lagom tills vi kom dit gick solen - som lyst ihärdigt genom kontorsfönstret hela arbetsveckan - i moln. Det gjorde inte så mycket för vi fick åtminstone ett andningshål och vi fick sova i vindens sus igen efter den instängda vintern. Brasan brann gott och köttfärsjärparna smakade ypperligt.
Mycket fin stig att vandra dit på och ett fantastiskt fint vindskydd med rostavlor(!) på väggen. Vi undrar fortfarande vem som hängde dit dom och varför?

Dot vid brasan

På spaning efter fågel

En ny deltagare var med på utflykten. Bordercollien Dot har tillträtt flocken sedan sist men hon tyckte att det här med att sova ute inte var någon direkt höjdare. Hon sov oroligt i det riggade tältet och skällde oroligt och med jämna mellanrum ut i mörkret. Det var som om hon tänkte att här går alla och lägger sig och så ska jag en ensam vaken liten bordercollie hålla vakt. Till sist fick hon komma längst in i vindskyddet där jag låg på en bänk - där fick hon ligga vid mitt huvud och somnade till sist med en djup suck. Att ha tre aktiva bordercollies med på utflykt kräver ett visst fokus kan jag säga - det händer något hela tiden och det blir inte mycket kontemplation i brasans sken. Men kul är det!

Köttfärsjärparna










Tessy - Aktiv bordercollie med säkerhetslina

Utsikt över silverknuten

Vädermagi vid Flosjönäset i December

För snart tre veckor sedan lade jag in om en semesterdag idag onsdagen den 18 december och presenterade med idén om att vi göra en nystart och sova ute natten mellan den 17 och 18 december. Detta sammanföll dessutom med fullmånen vilket inte är helt fel denna mörka årstid. Vi hade dock tillägget "om det skulle bli skapligt väder" och att det skulle lyckas den här tiden på året med flera veckors förbokning är sannerligen en högoddsare. Men inte vet jag vilka bundsförvanter som arbetade för oss denna december - för det har regnat och det har blåst - utom tisdagen och onsdagen den 17 och 18 december! Det är nästan kusligt träffsäkert. Vilken fin kväll det blev - vindstilla och flera plusgrader. Halvarsnorens vatten skvalpade lite lätt mot stranden vid Flosjönäset och ljudet påminde om en sval höstkväll denna midvinternatt i december. Vågskvalp, några gäss på avstånd och en måne som lös upp mörkret gav en surrealistisk känsla för årstiden.
Hur lyckades jag med detta?

Det som däremot slog lite snett var att det blev inte någon enkel promenad ut till själva vindskyddet för där var stigen borta, borta och kvar var ett nyhugget kalhygge där man inte varit så petig med att ta vara på alla träden man fällt. Det var mer som en vandring i Amazonas utan machete och svetten rann i floder när vi var framme efter en vandring som väl egentligen bara var några 100 meter.

Gasolköket låg dessutom kvar hemma i hallen hos pappa men som tur är fick han med sig en kaffepanna och en stekpanna för kebaben. Tevattnet för frukosten kokades i en 33 cl ölburk. Ett tips ifall ni glömmer grytan men får med er ölen...

Nu ser jag fram emot en riktigt grön jul och en fortsatt karriär som magiker.

Märrjärvi - filmen

Märrjärvi - en sensommarnatt i augusti

Märrjärvi heter den lilla tjärnen som ligger längst bort i Dansarbackens naturreservat. Men om man inte är rädd om underredet på bilen kan man nå den fina lägerplatsen från baksidan av reservatet. Det var inte vi - rädd om underredet - så vi körde så att säga dit bakvägen. Fast den som orkar att gå kan med fördel gå den långa vägen för det är en vacker sträcka och bra spångat.
Märrjärvi visade sig från sin bästa sida och bjöd på en förstklassig natt i vildmarken. Endast enstaka mygg, mjuk mossa att ligga på och så känslan av närhet till skogens alla djur.

Grodspel och himla-get vid Nittbo i Maj

Förra året upptäckte vi det fina vindskyddet Nittbo vid Nittälven och när SMHI klunkade om regn denna planerade uteliggarnatt valde vi det igen. Det finns nämligen ett litet utskjutande tak på detta vindskydd så det går fint att elda även vid regn.
Fast SMHI kan inte spå väder för det kom inte en endaste droppe. Det var varmt, vindstilla och vackert hela kvällen.
Det som däremot inte var stilla en endaste sekund var de båda hundarna Tessy och Chikoro som höll oss alla taggade och på tårna denna majkväll. Hej hopp vad det gick bland rötter och träd - inte en lugn stund - men lyckliga hundar sprang, lekte och badade. Som tur är håller de sig kring oss hela tiden eftersom vallhundar är noga med att alla är samlade.

Även naturen håller låda så här års och när vi på kvällen gick ut på den väldigt speciella bron kunde vi förutom allt fågelliv höra grodorna sjunga. Massor av grodor stämde upp till sång och fyllde luften med ett mycket speciellt och egendomligt ljud.

Den som följt denna blogg minns tydligt att förra året höll göken låda hela natten och han koko-ade även detta år lite oroväckande på avstånd. Men Herr Gök verkade tack och lov inte vara riktigt på gång ännu. Så när vi gick och lade oss var det bara enkelbeckasinens sövande surr som ljöd i den tidiga majnatten.

Det enda jag har att gnälla på denna gång är dom jävla puckon som varit vid vindskyddet före oss och orkat släpa dit en hel påse med fulla flaskor och ölburkar men inte orkat ta dom därifrån när de är tomma. Jag undrar vilka de är och hur de ser ut och är funtade som gör så där?

- Matte- Hallå, kolla häråt - är det där min frukost?

- Ser väldigt gott ut....

-Du får nog smaka Chikoro

Tessys vintercamping vid Nitälven

Den här helgen skulle vi bara ut och sova. Pappans nya sovsäck måste ju testas innan vintern är slut för i år. Kruxet var bara att hitta plogad väg eftersom vissa hade tider att passa kommande måndagmorgon, det var busspassning och örnspaning på programmet. Men det var vad vi trodde så långt.... det visade sig att allt detta skulle bli inställt allteftersom. Men det visste vi inte i planeringsstadiet.

Söndagen var iallafall strålande vacker och efter en del roddande bestämde vi oss slutligen för vårt stamställe vid Nitälvens strand. Det är en plats att återkomma till och eftersom vi både hört vargar yla och haft osynligt besök så drar platsen oss tillbaka som med en osynlig hand.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten
Vargyl och blixtar i Nitälvsdalen

Jag och pappa åkte först och lilla systern skulle komma efter då hon skulle mata in fåren i tältet. Nu blev det inte så eftersom en tacka helt otippat började lamma i denna bistra mars och det blev komplikationer. Ett SMS anlände kort efter ankomst till Dansarbacken att systern inte kunde komma.

Lite trist start.



Lite dåligt med ved också visade det sig strax därpå och den som fanns var minst sagt också rätt trist och brann ytterst tveksamt. Denna bild skulle man kunna säga är ett granrismontage för fotograferingens skull. Så här såg det ut bara en kort sekund. Vi fick resten av timmarna fjäska som satan för de ganska få halvsura vedpinnarna som ändå fanns att hålla sig hjälpligt brinnande och vi höll faktiskt en brasa hela kvällen men det var ett fasligt spring och plock med pinnar i buskarna. Slarvigt länsstyrelsen! . Nu vet jag varför sågar yxor är så slöa det är för att man inte ska kunna fälla något träd eller elda upp kojan. Hamburgarna blev grillade i ett gnistregn av granris och vi fick i oss lite mat och även kaffe framåt kvällen. Det blev gott  men aningen starkt och det blev egentligen lite för mycket kaffe för två personer. Isen låg tjock på Nitälven och inte hade vi överdrivet mycket vatten med oss så att diska ur kannan kändes slösaktigt på fler än ett sätt. Det fick bli ett experiment - kunde faster Anna koka om bönor i Bergmästarbacken så kunde väl vi - alltså fick bönorna ligga kvar och frysa till sig under natten för att sedan bli kokade på igen. Pappa trodde det skulle bli hur äckligt som helst men det blev faktiskt helt ok. Jag fegade dock och drack te i vanlig ordning.
Natten var för övrigt svinkall och precis innan solen gick upp gissar jag att temperaturen sjönk ned mot minst 15-16 minusgrader. Så nog blev sovsäcken testad alltid och dessvärre var det lite småkallt i bådas våra sovsäckar. Och veden var ju inte precis bättre på morgonen men med lite tålamod, halvfrusna fingrar och ännu mer granris blev det eld även dag två och vi fick upp temperaturen. Men nu är veden så jävla helslut som den kan bli - så ifall ni ska dit rekommenderas eget medtag.

Om platsen var en gammal bekanting så är hunden Tessys introduktion i uteliggarelivet en nyhet. Första natten i eget tält gick lysande dock efter en del inledande tveksamheter. Endast en kissetur vid halv tretiden i månskenet och då passade människorna också på. Vackert och magiskt. Sedan bäddade hon loss i tältet igen i bästa Tessystil. En stil som måste ses för att förstås....Här till vänster går hon lös på en burk som innehållit dagens människofrukost. Här är hon kopplad för vår mat-ros skull.

Här har hon efter en hel del mankemang med bäddningen kommit till ro på fårskinnet i sitt lilla tält.

 

 

Här roar hon sig själv med att kasta vedträt till sig själv och sedan hämta det. Hon hade en hel del egna bestyr på denna utflykt

Tjärstubbseld vid Rågrecken i januari

Den som tycker att vi ballat ur lite med uteliggarnätterna har alldeles rätt. Det har vi. Men nu är vi på gång igen efter att lilla Tessy växt till sig. Dagen började dock INTE bra och vi trodde att allt skulle gå i stå när fina Zorrokatten blev allvarligt sjuk på förmiddagen. Kisseriet strejkade och det blev stopp. Om en katt eller vem det vara må får stopp på kisseriet är det bråttom. Vi fick hals över huvud åka i ilfart till jourhavande veterinär i Lindesberg för spolning. Zorro blev sövd och urinblåsan urspolad. Väl hemma var Zorro trött och hängig men framåt eftermiddagen gick det till sist åt rätt håll. Med stränga instruktioner till sambon om hur sjuklingen skulle omhändertas kunde vi trots allt sent omsider ge oss av till sjön Rågrecken för en utenatt. Det är ganska långt upp till vänster i bilden och i området ska det finnas en vargflock med hela sju vargar ( och som vi i vanlig ordning inte såg skymten av)

Visa större karta

Väl där togs vi emot av Andreas som gjort en fin lägereld med framsläpad tjärstubbe.  På bilden till vänster njuter Chikoro och jag av lugnet vid brasan.

Vi fick sedan hamburgare med hembakt hamburgerbröd samt kaffe. Vi gick och lade oss under bar himmel med en vacker fullmåne som lös igenom det tunna molntäcket. Chikoro gick och lade sig i sitt hundtält och lilla Tessy fann sig med undantag för ett stressrally vid tvåtiden på natten väl tillrätta i pappans enmanstält. En del undrar frågande om vi inte fryser när vi ligger ute på vintern? Men det gör vi sällan och efter en snabbtitt på min utrustning  kan man konstaterat att jag har ganska rejäl packning- en riktig fegispackning - först ett vanligt liggunderlag av skumgummimodell, sedan ett uppblåsbart i "rysplast" ovanpå detta och sedan uppepå detta ett torkat renskinn, sedan kommer sovsäcken med comforttemperatur för män(!) på minus nio grader, ett sovsäcksöverdrag utanpå sovsäcken vilket bör göra ännu nån grad och sedan en gammal hästfilt slängt över hela härligheten (det är knappt man hittar in). Jag har sedan ett vanligt funktionsunderställ och sedan nåt hellyhansenluddigt underställ på det samt en mössa. Så nej vi fryser inte när vi sover i alla fall men ibland kan det hända att man vaknar blöt i svett. Det kan dock vara lite handkallt innan man kommer på plats om man säger så.

Med nyinköpt supersovsäck som är comfortabel för män ned till minus 25 grader har Andreas nu tillsammans med murikkan permanentat sin plats hos  uteliggarna och frågade direkt på morgonen:
- När ska vi sova ute nästa gång?
- I februari förstås, sa vi andra och föreslog snabbt att det här med uppstekt pannkaka till frukost bör bli en tradition.

Tessy hade iallafall bästa sängen med sig:

De ovanliga - "Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Vissa skulle påstå att vi inte har alla pingviner i poolen, andra att vi är fullständigt galna men jag föredrar att säga att vi hör till "De ovanliga" som Åke Moberg skrev om.- Människor som går mot strömmen. 

"Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Att vi inte regelbundet ligger ute varje månad i år har väl inte undgått någon som följer denna blogg - det är liksom en massa annat. Det är mycket nu typ.. T.ex. såna andra ovanliga saker som att fåren helt plötsligt börjar få lamm i september vilket är helt emot naturlagarna, vilket i sin tur innebär att kära systern inte bara kan fara hemifrån.

Vi bestämde oss efter en strålande väderleksrapport på onsdagen för att ligga ute natten fredag till lördag då det skulle bli klart väder med varning för frost. Eftersom fåren är höggravida - årstiden till trots - bestämde vi oss för Gårdvikaberget ännu en gång.

Det började bra..... efter en fin klättring upp till toppen på berget kom vi lagom till solnedgången och fick gott kokkaffe superkokat på pappas nyinköpta Primus Eta Power. Powerkaffe skulle det visa sig att vi behövde inför vad som komma skulle. Nedfärden från berget gick dock över förväntan och vi tränade på mörkerseende och att hitta stigen i snåren. Vi ramlade faktiskt inte en enda gång.

Sedan blev det som traditionen bjuder renskav i Pitabröd på Brofallsaltanen där planen var att sova ut under stjärnorna. Kvällen var ännu tämligen vacker men mörka moln började torna upp sig.
Sen började det regna och SMHI kan kyssa sig i röven och dra en säck över sig för det regnar fortfarande och nu i skrivandets stund är det lördag kväll.
Eftersom vi gett oss fan på att vi skulle sova ute satte vi med viss möda upp ett grönt partytält "för säkerhets skull" och riggade med presenning på sidorna.

Jag tyckte nog att det var lite överdrivet där och då med en presenning men insåg när jag vaknade tio över två av att det vräkte ned och vinden tilltagit att det kanske inte var så tokigt tänkt trots allt. Efter att ha trasslat av mig en fleecejacka i sovsäcken (det var helvetesvarmt regnet till trots) funderade jag ett tag över hur mycket vatten som kunde samlas på taket på ett partytält innan jag somnade om. Klockan fem vaknade vi alla tre av strilandet och smattrandet av regnet som ihärdigt vräkt ned sedan kvällen innan.. Regnet fullständigt vräkte ned, det blåste dessutom så att det gröna partytältet skakade, pappa var blöt om fötterna  och jag var ovanpå det grymt kissnödig. Då gav vi upp  - för andra gången på våra utenätter - och gick in torpet och gjorde frukost.

Gökotta i Nittbo - natt i maj

Den där Nitälven måste allt vara bra lång för inte kunde jag ana att det fanns ett oupptäckt vindskydd och en hängbro söder om alla de ställen vi tidigare varit på. Men hängbron och Nittbo vindskydd låg där och väntade på oss när lilla systern visat vägen in bakom Salbosjön. Vilken majkväll det blev, varmt, soligt och de enstaka myggor som fanns hade systerns bara ben att äta på, vilket gjorde att jag och pappa fick vara tämligen ifred.
Det blev ett nytt recept på renskav eftersom saltkaret och pepparkvarnen stod kvar hemma på pappas köksbord tillsammans med stekoljan. Torrstekt skav med senap och ketchup som krydda blev faktiskt en av de godaste och sedan blev det efterföljande kvällskaffe mitt på bron i kvällssolens sken. Eftersom väderleken lovade klart väder hela natten testade jag att sova utan yttertält med bara myggnät och en och annan orangegul detalj.
Såg himlen och solnedgången men däremot inte den spelstinna och morgonpigga göken som dök upp strax efter midnatt och satte sig någonstans rakt ovanför tältet däremot hörde jag den minsann desto bättre då den började nattens enformiga aria. Vad tänkte vår herre på när han skapade denna illbatting till fågel? Ingen har en aning om hur högt en gök egentligen låter som inte vaknat av den mitt i natten och haft den rakt ovanför sig bara några fjuttiga meter från tältduken.
Jag låg länge och funderade på om jag skulle gå ut och schasa bort den fast bestämde mig till sist för att -"this is nature" - gilla läget. Jag var dessutom trött och obeväpnad så jag tänkte att jag skiter i den där jävla Göken. 
Jag somnade faktiskt och sov gott vilket var mycket märkligt eftersom den gol högljutt oavbrutet i ca 3 timmar. Det vet jag nämligen - eftersom  lilla syster typ tog tid. Så här i efterhand kan jag säga att om jag vetat att lilla systern låg vaken och lyssnade på eländet intrasslad i ett myggnät hade jag skrivit ett annat manus för natten. Jag hade pallrat mig upp och skju... förlåt schasat bort den kokoande pippin.

Ko-Ko! Ko-ko! Med tanke på mitt tidigare gökinlägg komma detta oljud varken från norr, söder, öster eller väster utan från zenit och jag undrar vad DET kan tolkas som?

Mer bilder finns här!

Tälttestning på Brofallet i april

Ett nytt enmanstält till far och ett nytt tvåmanstält(!) till Stora Systern behövde testas. Inhandlade på årets vildmarksmässa (en vildmarksmässa som förutom tälterbjudandet på Addnature inte var mycket att ha i år - synd för dom för annars hade de ju fått reklam här)
Och vad passar väl bättre att testa tältuppsättning på - en vacker men isande kall kväll i april - än Brofallets avbetade gräsängar. Lilla systern och Andreas (som verkar ha fått smak på det här med att sova ute på allvar) fick sova i de små sovpåsarna.
Ett tvåmanstält bara till mig känns faktiskt förfärligt lyxigt. Rena rama salongen men det lilla gröna påstältet kommer säkert att komma till användning igen. Det beror ju lite på omständigheterna vad man vill ha för nattlogi....
Det här var iallafall rymligt, lätt att sätta upp och ta ned men det blev ändå bra kallt i det denna aprilnatt då jag misstänker att temperaturen sjönk mot en åtta minusgrader mitt i natten och jag frös för ovanlighetens skull lite lätt trots det fina tältet.

Fast vad gör det när man vaknar till koltrastens och bofinkens sång och sedan får uppstekta pannkakor med grädde och sylt till frukost. Det tinar upp de mest stela kroppsdelar. Vi tog gott om tid på oss för det var vackert vid torpet så klockan var lunch innan det bar av hemåt igen.