Godaste lammgrytan

Förra veckan gjorde jag bästa lammgrytan någonsin och jag bara måste notera det någonstans och vad passar bättre än denna blogg. Länge sedan jag hade nåt recept nu. Ta lammkött direkt ur frysen och lägg in i en lätt olivoljad form i ugnen på ca 90-100 grader runt lunchtid. Jag tog stora skivor som var av hals och rygg tror jag. När de var så pass tinade att det gick att dra isär dom kryddade jag med svartpeppar lite mer olja och så penslar man på rejält av en amerikansk grillsås som heter Sweet Baby Rays (den är värd alla E-nummer i världen ;-))
Låt sedan lammet stå kvar i ugnen till framåt fyra-fem tiden på eftermiddagen tills den börjar trilla av benen. Ta ut lammet och ta bort ben och ev senor och det feta om du inte tycker det är godast på lamm. Häll lite vatten och en rejäl skvätt rödvid i gojan som nu är kvar i formen där lammet låg och vispa runt. Låt stå.
Stek en hackad lök i en gryta och till exempel bitar av röd paprika och andra grönsaker som du gillar. När det känns klart så pudra över ett par matskedar mjöl eller maizena och sila ned gojan i grytan, skvimpa i nån matsked kalvfond, smula gärna i torkade trattkantareller och så massor av grädde och låt härligheten puttra en stund. I med köttet och låt det koka ihop ytterligare en stund.

Hur gott som helst!

EXTREMT lättlagad oxfilésallad

Receptdags! Det var ju ett tag sedan. 
Häll en drös ruccolablad över en tallrik och släng nonchalant dit några saltade ugnsrostade potatisklyftor och kasta sedan lättvindigt dit ett par körsbärstomater. Strimla över lite olivolja med citron (finns en dyr rackare gjort av nån FritZson på vanliga ica som duger fint) låt några TJOCKA skivor svartpepprade oxfilé landa i stekpannan ett par sekunder(!)- NEJ absolut inte mer och lägg varsamt längst upp på salladsberget (oxfilé slänger man inte med hur som helst) , strö över lite riven billig mozzarella ost och häll upp ett glas Argentinskt vin gjort på druvan Malbec. Viola fredagsmaten är hemma ;-). Jag borde ha fotat den men hann inte. Vips så var det slut!

Fem bröd och två fiskar

Jag gillar att titta på matprogram. Favoriter är Nigella och Jamie Oliver. Fast det är en sak som förbryllar mig och det är vad små i maten andra människor verkar vara?
I ett program med Nigella åt minst sex personer en bräserad kyckling med lite ris och grönsaker och då fick hon ändå rester över. Här i huset räcker knappt en kyckling till tre personer och då är det ändå rejält tilltaget med tillbehören och några rester att göra Thaisoppa av - ja, det har jag då aldrig sett röken av.

De lagar lika mycket eller om man vänder på det lite(!) mat som jag gör till tre personer och så bjuder de hem huset fullt. Sex till åtta personer runt bordet är inte ovanligt. Det är något som inte stämmer här.

Recepttajm

Nu var det allt bra länge sen jag skrev om mitt egentliga favoritämne bortsett från utelivet. MAT!
Jag har ju för vana att regga alla bra receptgrejer jag kommer på här i bloggen för att ha det kvar då jag är så glömsk.

Nu har jag världens bästa basrecept på kycklingbröst som bara måste sparas. Grunden är kycklingfile. Jag tar så många jag tror mig kunna äta upp eller som jag tror mina gäster äter upp plus några till.

Kycklingfilén strimlas i ca 1 cm stora strimlor och läggs i marinad. En marinad som kan anpassas till det stuk jag tänkt mig på middagen.

T.ex.

Till tortilla:
Olja
chilipulver
spiskummin
krossad vitlök
salt
peppar

Till pasta a la Italien:
Olivolja
Citron
Basilika
Svartpeppar
Salt

...och så vidare efter eget huvud. Men här kommer några oprövade idéer

Indiskt: Olja, GaramMasala, Tandorikrydda, gurkmeja, nejlikor, kummin, salt peppar etc.
Marocko: Mammas krydda (spiskummin, koriander, chili, paprika m.m.), vitlök och olja
Thai: citrongräs, fishsauce, färsk koriander, räkpasta, grön eller röd currypasta etc
Japanskt: Kikkomansoja, risvinäger eller varför inte nån färdig Teriyaki sås
Kinesiskt: Hoisinsås salt och peppar.
USA: Barbequesås i mängder

Kycklingen får dra i marinaden någon timme och sedan häller man över hela klafset i en ugnsäker form och sprider ut kycklingen. Sätt ugnen på ca 200 grader med grill. Låt kycklingen stå inne ca 15-20 minuter och servera med passande tillbehör. Enkelt och lätt att variera.

Jag tog den italienska varianten ikväll och serverade med pasta, färsk basilika och parmesan. Det var jättegott, så gott så det var slut innan jag kom på att jag borde tagit en bild.

Kan själv - Piss off "Old el paso"

När jag ratade margarindegen fick jag vackert göra en själv och upptäckten blev att det inte är någon temperamentsfull mardröm att göra egen smördeg det krävde bara lite planering då den behöver ligga kallt innan utbakning. Prazzlet - oavsett om man köper färdig eller gör själv att få den att fästa runt det man ska inbaka.
Att den blev mycket godare med riktigt smör behöver jag väl knappt säga?

Stärkt av denna erfarenhet att så gott som allting blir både godare och nyttigare om man gör det själv gick jag idag på nästa projekt. Majstortillas!

Det var nästan löjligt enkelt. Aldrig mer en färdigköpt plastinpackad tortilla om det inte är campingkris.

Man tog 2,5 dl majsmjöl (saltå kvarn), 1 dl vetemjöl, salt, ett ägg och 5 dl vatten och rörde ihop i en bunke. Lät det stå i ca 10 minuter för att svälla och sedan i med 1 msk olivolja. Gräddades i pannkakslaggen som pannkakor. Plättlätt!

Om man sedan kryddar köttfärsen med vitlök, salt, peppar, paprikapulver, spiskummin, chilipulver och ev ett uns cayennepeppar slipper man dessutom den arom- och med E621 smakförstärkta tacokryddgeggan Santa Maria och company har att erbjuda.

Det jag undrar nu är: Hur gör man hårda tacoskal?

Hokus-Pokus Bearnaise

Spänn av...
Det sista jag vill är att detta skall bli ännu en matblogg och jag vet att nu är det nära eftersom det (nästan?) handlar om mat tre inlägg på raken.

Fast vissa saker är värda att sprida vidare av flera anledningar.

Bearnaisesås brukar jag köpa konstgjord i en plastburk, detta trots att den är så fullsmäckad med E-nummer och andra tillsatser att ingredienslistan knappt får plats på etiketten. Lite märkligt eftersom riktig bearnaisesås är gjord av typ fem ingredienser ägg, vinäger, lök, dragon och smör. Än märkligare är att det sällan är varken smör eller ägg i den där konstgjorda E-bearnaissåsen trots att äkta bearnaise består mest av smör och ägg. Men tänk ibland måste man ändå beundra kemisterna...

Jag erkänner motvilligt att jag går igång på bearnaisesås på burk. Det är den perfekta nödsåsen till en blodig biff (eller så är det nåt E-nummer jag knarkar på?) och jag har ofta en burk ståendes i kylen (till saken hör också att nödsåsen med hjälp av alla tillsatser håller sig oförändrad i flera månader).
Igår var jag därför helt säker på, när jag grillade rotsakerna, stekte biffen och slog upp vinet att jag hade en kemi-bearnaise i kylen. Men till min fasa när jag rotat runt överallt även längst bak bland bortglömda marmeladburkar och odefinierbara gröna slemmiga saker i plastpåsar fanns det inte en konstgjord bearnaiseklick i hela kylen.
När man har ställt in sig på É-nummer och burken är borta finns det ingen återvändo utan då är det bara att plocka fram dom riktiga grejerna som handen på hjärtat är snäppet bättre. Smör, äggulor, dragon och vinäger. Nu är det tack och lov inte den temperamentsfulla mardröm att vispa ihop en egen bearnaise som kockarna och Rydbergs försöker lura i oss. Det är i själva verket - om man har lite armmuskler vill säga - ganska enkelt att slänga ihop en bearnaisesås. Detta faktum håller de hemligt för oss amatörer. Bearnaisen tycks vara kockarnas sista fästning? Rör inte vår bearnaise!

I alla kokböcker jag har läst (och det är en hel del) står det att lite dragon och finhackad lök (jag hoppade löken eftersom biffen redan låg på tallriken) skall koka ihop i lite vinäger och vatten. Sedan vispar man i två-tre äggulor och ställer kastrullen i ett vattenbad (för att såsen inte får koka). Sedan kommer momentet när det smälta smöret skall hällas ned i en fin stril och man ska vispa som en tok för att såsen inte ska skära sig. Ok lite jobbigt är vispandet men se det som att du sparar in på gym-kortet. Ända hit gör jag precis som det står i recepten fast sedan står det längst ned att "om såsen skär sig den går att rädda även om det tar lite tid".

Vaddå OM såsen skär sig? Jag skulle till att börja med vilja ändra det till "NÄR såsen skär sig" -för det gör den - var så säker. Min skär sig 99 gånger av 100 trots att jag har ganska hyggligt med armmuskler. Skillnaden är att NÄR den skär sig så slutar jag omedelbart att följa receptet för där det står att man måste börja om från början igen med en ny äggula och sedan göra om hela processen med den skurna såsen i en ny äggulesats. Om så var fallet skulle jag lika gärna kunna göra omelett till biffen - för många äggulor skulle det bli om man säger så och tid skulle det ta.

Nej nu kommer Hokus-Pokuset som du aldrig får veta av proffsen. Det räcker att ta cirka en matsked IS-kallt vatten och hälla i den skurna såsen och vispa till och vips är det bara att fortsätta som om ingenting har hänt. Mat-Magi i bästa kemiststil!

Varför kokboksförfattare inte berättar detta är en gåta.... eller så är det med flit?

Spagetti i lyxigt sällskap

Igår hade jag en god vän på besök. Den vännen hade en flaska MASI Campofiorin 2006 med sig i korgen och jag stodför maten. Det blev en spagetti Carbonara och ibland blir kombinationen vin och mat 5 av 5 möjliga. Godare kan man inte få på värsta Italienska restautangen helt säkert.

Stek på bacon eller ännu hellre pancetta om du bor avigt till (stört omöjligt att få tag på inom sex mils omkrets här i Bergslagsskogen). Koka vit spagetti gjord på durumvete (ingen jävla fiberspagetti) al dente. Blanda i nymald svartpeppar, riktig grädde och bacon. Upp på tallriken och toppa med en rå äggula och massor av färskriven parmensan. Häll upp det underbara vinet som inte gav skuggan av huvudvärk trots två glas (jag är lite klen när det gäller rödvin)

Mamma Mia!

Perfekt oxfile varje gång

Nu ska jag skriva upp på denna blogg hur man gör en perfekt oxfilé en gång för alla så jag slipper fundera nästa gång. Bara att gå tillbaka i inläggslistan.
Oxfilé gör jag nämligen inte allt för ofta och jag är dessutom behäftad med lite taskigt minne. En gång om året ungefär eftersom det levereras en bit med varje kvarts nötdjur jag köper i kartong varje år. Till saken hör också att jag har en lätt ångest inför denna exklusiva köttbit. En klick köttfärs har man ju råd att drattla bort. Men filé måste bara lyckas!
Idag blev den iallafall helt perfekt. Jag vill ha filén helstekt utan en massa lull-lull så här -kära Kokospelle levererar jag receptet till mig själv och till andra som händelsevis har en maffig oxfilé i skåpet.

Salta och peppra. Inget annat kryddprazzel - köttsmaken skall inte kamofleras.
Bryn filén runt om i smör i het stekpanna ca 4 minuter. Lägg över i ugnsfast form och stick en termometer i mitten . Nu brinner det inte i håret utan den kan faktiskt vila en stund om man har en tid att passa. Ca 20 minuter innan den ska ätas sätts den in i ugnen i ca 200 grader. Sedan gäller det att hålla koll på termometern.
Enligt kokboken skulle den vara röd vid 55 grader men eftersom jag gillar när blodet dryper kring biffar och filéer ryckte jag ut den redan vid 50 grader och lät den vila på en skärbräda i ca 5 minuter. PERFEKT! Inte en grad mer än 50 ska den vara utan hellre 49 i så fall. Då blodar den så att säga ned skärbrädan när man skär upp den men den hinner stanna upp tills den hamnar på tallriken. Sedan är det bara att variera tillbehören och vinet. Gott.

Godaste glassen

Glass köper jag i princip inte längre på grund av att köpeglass innehåller en explosion av tillsatser och är värsta kemisörjan med bland annat salt, färgämnen (betakaroten), osyrat vasselpulver, mono- och diglycerider av fettsyror för att nämna något. Det finns nästan inte ett spår av de ursprungliga varorna ägg, grädde och socker annat än sockret och möjligen "gräddarom" vad nu det är? Inte ens "finglassen" i sina tjusiga förpackningar innehåller det som bilder och reklam antyder utan i princip samma kemigegga som Big Pack och GB . Det är egentligen bara ett ställe i Sverige som säljer glass värd namnet och det är Hjo men det är lite långt att åka extra för.

Här får du istället ett oslagbart recept att göra hemma med eller utan glassmaskin. Har du ingen maskin fryser du glassen i en låda och orkar du så rör du runt lite i den då och då under infrysningen. Men orkar du inte det går det bra ändå den blir bara lite hårdare då.

Jag smaksatte med vanilj men du kan givetvis smaksätta efter eget huvud.

Du behöver:

2 äggulor
ca 1-1,5 dl socker

Smaksättning: hackad choklad, bär, kaffe, vanilj eller vad man nu kan komma på att smaksätta glass med.


2 äggvitor som vispas till skum

3 dl vispad vispgrädde

Rör ihop två äggulor med socker ca 1 - 1,5 dl i en rymlig bunke (resten ska i här sen).
Den som vill vara försiktig med socker kan säkert skippa det alternativt, dra ned på det och komplettera med bara bär? Det har jag dock inte provat själv.

I den här röran rör du också ned det du tänker smaksätta med. Jag kokade upp en halv vaniljstång och i 0,5 dl av ovan nämnda grädde och lät den vaniljstången"dra" ett tag i grädden, sedan blandade jag detta med äggulorna och sockret.

Grädden vispas för sig och rörs ned i äggulesmeten.

Äggvitor vispas för sig och vänds slutligen ned försiktig i ovanstående. Fluffa runt det speciellt om du inte har glassmaskin för då är det bra att det blir lite luftigt.

Detta häller du i en form alternativt använder glassmaskinen.

Jag lovar detta blir grymt god glass.

God sallad

Köpetomater är inte roliga. Faktum är att de i värsta fall kan sabotera en hel sallad. Ett vintertips är därför: skit i tomaterna ta vindruvor istället.
Blandad salladsmix, halvor av vindruvor, ev lite rödlök, en god fetaost, lite vinäger och olivolja och det perfekta tillbehöret är skapat.

Potatismos på tre röda

Nej, jag tänker inte ge Er nåt nytt recept på potatismos det förutsätter jag att ni redan har, men jag tänker revidera och förenkla det ni redan har. För jag förutsätter också att ni inte släpper in den kemiska pulverstärkelsen som kallas pulvermos i Era kök?

Jag gillar potatismos och som omväxling även pressad potatis. Att koka potatis är ju lätt och inte behöver jag stå och se på hur den kokar heller utan den sköter sig själv där på spisen medan jag kan laga till sovel eller skriva i en blogg. Det trista har alltid varit att SKALA potatis till mos speciellt om man gör mos till många. JÄTTETRÅKIGT! Att diska den satans pressen efteråt är inte heller kul för det klibbar sig fast potatisrester i varenda vrå. När jag gjorde mos tog jag endast fram elvispen och smashade sönder potatisen för att slippa diska pressen.

Vid 44 års ålder inser jag att timmar är tillbringade med potatisskalaren i handen helt i onödan och - kommer det visa sig längre fram även vid diskbaljan. Snopet! JÄTTESNOPET!
Nigella Lawson kommer med ett ovärderligt tips i sin bok "Nigella kort och gott" som jag sommarlånat på biblan. Hon hade inte heller nåt nytt recept på potatismos men skrev att äger man inte en potatispress (det gjorde jag - ännu snopnare) så köper man en potatispress. Kokar potatisen MED skal hel eller i delar och pressar den med skal i pressen. Jag upprepar - MED skal.
Skalen blir kvar (jag plockade ur allteftersom) och potatisen kommer ut skalfri och pressad. Nån liten skalfnutt kan tränga sig med ut men den plockar man enkelt bort. Amazing!
Varför har ingen sagt det här till mig förut? Varför skrev inte VÅR KOKBOK eller Bonniers om detta trolleri?
Eller varför kom jag inte på det själv mitt dumma nöt? Det var ett par år sedan jag lärde mig att man inte behövde skala vitlöken innan man pressade den i vitlökspressen så det behövs inte precis nån Einstein för att göra den logiska kopplingen till potatispress.

Sedan efteråt när det var pressad och klart och skalen borttagna var diskningen löjligt enkel och inte någon temperamentsfull fight med potatisrester i hela pressens skrymslen som det varit tidigare. Det var i princip tomt och bara att sköja ur den.
Typiskt att det bara finns trist färskpotatis i affären från och med nu. Jag använde den sista vinterpotatisen nu ikväll. Färskpotatis kan man inte göra mos av på något sätt men till hösten ska det bli massor av mos. Mos!
Jamie Oliver kan se sig petad från sin första plats som favoritkändiskock Nigella pressade sig förbi....

aubergine - en frestande grönsak

Dom ligger där i grönsaksdisken och utmärker sig i sin mörkt rödlila nästan svarta färg som utomjordningar bland det gröna. Blanka och vackra ligger de där och frestar och det slutar ofta med att jag går hem med en aubergine i matkassen utan att ha den blekaste aning om vad jag ska göra med den. Auberginer har när de väl är hemma i köket inte riktigt varit min grej har jag märkt.

Det har hänt fler än en gång att jag fått kasta en halvrutten skrynklig aubergine någon vecka efteråt och det känns ju INTE bra. Kruxet är att jag inte kan hålla borta tassarna från dom i affären, det är något förföriskt över dessa mörklila grönsaker som inte liknar nåt annat och jag grips av ett oförklarligt habegär och glömsk som jag är släpar jag hem nya mörkt rödlila saker med jämna mellanrum att torka ihop alternativt ruttna bort i skafferiet.

Fast nu har jag äntligen kommit på vad jag kan göra med dom och snabbt och enkelt är det också.

När auberginen hotar med att skrynkla ihop sig i skafferiet delar man den snabbt i två halvor, saltar och låter den stå nån kvart. Torkar bort den vätska som då kryper fram och lägger sedan halvorna i en form med lite olja i botten, slänger in i ugnen 200 grader och låter den bli mjuk och geggig. Fjärran alltså från den svulstiga frestande fruktkropp den var i affären.

Sedan skrapar man när den svalnat ur geggan ur det nu tämligen slabbiga skalet och lägger auberginegeggan en sådan där häftig svindyr Magic Bullet som TV-shop gör reklam för (fast det finns billigare kopior hos Ellos vilket jag införskaffade) eller i en annan matberedare eller om man köksmaskiner så plockar man fram en gaffel. Pressar i en vitlöksklyfta och häller i lite god olivolja, saltar och kör mixern (mosar med gaffeln). Klart! Jättegott blir det - för auberginen har en naturlig sötma som nästan påminner om banan(!). Man kan ha det på en macka, till couscous, som tillbehör till sallad t.ex. Jag hade det på en smörgås nu ikväll tillsammans med lite ruccola, gräddfil och svart kaviar (det fanns en matsked kvar sedan förra helgen i en burk). Sparade en del till frukost.

Så nu kan jag fortsätta att låta mig frestas av svulstiga auberginer.

Feta Scones

Att läsa Ravnskov kolesterolmyten, Litsfeldts böcker om att vara fettskrämd samt alla intressanta bloggar och synpunkter från fettfantasterna är som att tända en lampa som inte går att släcka igen. Har man haft denna AHA upplevelse samtidigt som man själv blivit bekräftad på att man har varit rätt ute i säkert 20 år utan att ens veta om det sitter övertygelsen som berget.
Att sedan dagligen konfronteras med personer på fikaraster som stolt berättar att det är helt "riskfritt" att äta deras magra hembakta kaka eftersom den i princip är gjord på fettfri kesella gör onekligen tillvarons perspektiv lite annorlunda. Jag måste tvinga mig att hålla min stora mun för annars är jag rädd att jag inte har några kompisar kvar snart.

Jag måste bara berätta om min syster som fick ett recepttips på Scones. Hon skulle enligt uppgift använda Turkisk 10% yoghurt i det ordinära sconesreceptet vilket hon också gjorde och tackade glatt och berättade för givaren några dagar senare att det blev de godaste scones hon någonsin gjort.
-Vilken bra grej, sa hon att byta ut mjölken mot fet yoghurt!
- Mjölken? ..... ..... Det var ju smöret du skulle byta ut.

Sedan är kanske inte scones något att rekommendera för överviktiga som vill gå ned i vikt och satsa på LowCarbHighFat. Då är nog yoghurten bäst som den är liksom.... men eftersom systern och jag går och springer dagarna i ända kan vi kosta på sig lite kolhydrater från mjöl emellanåt.

Dubbelfel

Om nu någon mot förmodan läser denna blogg och fått för sig att jag alltid är nyttig och noga med vad jag stoppar i mig kan hoppa över det här inlägget. För nu kommer ett recept som antagligen får kolhydratundvikarna att riskera ett förhöjt insulinpåslag utan att ens svälja en tugga och det får förmodligen de fettskrämda dietisterna att kippa efter andan. Fast nu ska vi komma ihåg att jag har varken diabetes eller är överviktig och dessutom sprang jag 4 km på eftermiddagen. Ett bra tillbehör till följande recept för....


....nu snackar vi kvällsmacka á la Elvis Presley. Receptet är snott från en av mina TV-kockfavoriter. Nigella.


Ta två skivor vitt(!) bröd av rosttyp
- här använde jag faktiskt hembakat gjort av dinkelmjöl vilket väl förmildrar insulinpåslaget en aning


Bred jordnötssmör på den ena skivan.
-Läs på burken när du handlar jordnötssmör en del sorter innehåller mer kemikalier än jordnötter men det finns riktigt bra alternativ.

Bred en mosad kravbanan på den andra skivan och lägg ihop dom.


Stek nu denna macka i rejält med smör.

Själv åt jag ett stekt ägg till och lite gröna ärter och det passade väl inget vidare bra ihop. Men en Elvismacka är ju bättre än två Elvismackor vilket hade varit alternativet.

Drick gärna te till.

Matlagning - en passion

En tid efter att jag flyttade hemifrån och min mamma kom och hälsade på sade hon med förundran:
- Det är en sak jag inte begriper, när lärde du dig att laga mat?

Jag deltog aldrig i några hushållssysslor när jag bodde hemma annat än att jag stönade ljudligt när jag blev kommenderad att diska. Frågan var därför väldigt relevant och jag har fortfarande inte svaret på den. Faktum är att det känns som om jag alltid har kunnat laga mat, att det är genetiskt på något vis. Grunden är fräscha råvaror, inte för mycket salt och kasta i hjärtat. Inte speciellt krångligt.
Jag läser gärna kokböcker men har sällan följt ett recept slaviskt. Jag tittar på bilderna, begrundar det hela och gör som jag tycker.

Ikväll åt vi köttfärspaj med trattkantareller utan recept.
Gör så här:

Till pajdegen kör 3 dl vetemjöl med 125 g smör i en mixer. Degar kräver att man mäter -på ett ungeför. Kör kort och snabbt degen ska bara bli smulig. Tillsätt ett par matskedar iskallt vatten och kör precis tills degen börjar ta ihop. Överarbeta INTE. Slå in den i plastfolie och lägg den i kylen en stund.

Lägg under tiden en näve torkade trattkantareller i blöt och sätt ugnen på 225 grader. Om du har den förfärliga egenskapen i likhet med min syster så att du kräks upp all svamp av typen kantarell - ta torkad Karl-Johan svamp istället eller varför inte färska champinjoner (då slipper du dessutom momentet med blötläggningen).

Läs ett kapitel i en bra roman, jogga runt kvarteret eller gör något annat i ca 30 minuter. Ta sedan fram pajdegen ur kylen. Tryck ut den i en form med löstagbar kant. Pricka den med gaffel (för att det inte ska bli "blåsor")och sätt in den i ugnen ca 1o minuter.
Fräs under tiden en stor, hackad gul lök i smör, tillsätt den slarvigt avrunna svampen efter en stund. När det börjar bli lagom brynt och svettigt så lägg i ca 400 g köttfärs som får fräsa med. Krydda med svartpeppar, salt och tabasco. Vispa ihop en äggstanning på en burk creme fraiche, en skvätt mjölk och två till tre ägg. Salta lite och klicka i några skedar hounugsdijon eller annan god senap.
Häll köttfärsfräset i formen, häll över stanningen, släng på några tomater och/eller nån färsk örtkrydda. (Jag tog oregano). Strö över riven ost gärna parmesan. Sätt in i ugnen på ca 200 grader i ca 25-30 minuter.

Bon Appetite

Salladsgodis

Ta en bit halloumi och stek i en teflonpanna. Ingen olja behövs det blir faktiskt bättre utan. Ta en påse blandad sallad (om det inte är säsong för egen) gärna en variant som innehåller ruccola. Strö ut salladen på en tallrik fördela den stekta halloumin ovanpå. Halloumin ska var stekt så att den är brun. Koka ett ägg så löskokt det går (precis så att det går att skala det) eller pochera det om du är händig, Orkar du varken koka eller pochera så skit i det då men separera gulan från vitan och använd gulan.
Dela några kärnlösa vindruvor (fanns perfekta ecologiska kravmärkta i vår ica butik häromdagen) eller ekologiska körsbärstomater och kasta ut över tallriken lite huller om buller. Ringla över flytande honung, lite balsamvinäger alternativt pressad lime/citron samt ringla på god olivolja. Slutligen dela det LÖSkokta ägget mitt över så att det klafsar ner sig i den där härligheten (eller bara en rå äggula) och njut.
Det här kan säkert varieras? Lite hackad chili skulle nog inte vara helt fel.