Mitt liv som katt med hatt

Jag har en hel del planer inför min så kallade ålderdom - när jag blir tant på riktigt - förutom det där kollektivet jag talat om i ett tidigare inlägg:

Pensionärspower

Det första jag ska göra är att köpa mig lite roliga hattar på slutlönen. Jag tycker att folk borde bära hatt oftare.
Vid 80  tänker jag vara fullfjädrad vinalkoholist och dricka vin till alla måltider utom till frukost då jag kommer att dricka ett glas champagne. Enligt expertis ska det ta ca 20 år att bygga upp ett alkoholberoende vilket innebär att jag får börja träna redan nu med ett glas här och där.
Sedan har jag räknat med att jag får lite knapert med pensionen så därför kommer jag plocka ut så mycket som går i början för att sedan runt 75 börja snatta i affärer om det visar sig att mathållningen blir för ensidig. Jag tänker minsann inte leva på gröt allena och dessutom kommer ju de där vinflaskorna belasta den redan ansträngande ekonomin. Om de tar mig med en kyckling i hatten tänker jag - om jag inte redan är det - spela senil och förvirrad. Skulle det värsta hända kommer jag att ha mat och husrum på Hinseberg.
De gånger jag betalar för maten kommer jag handla vid lunchtid - med mynt - om det finns kvar. Finns det inte kvar kommer jag att krångla med alla kort, ta fel kort och glömma koden medan kön växer sig lång. Sist men inte minst kommer jag att bli en "Crazy Catlady" och skaffa mig en massa katter. Jag kommer vara en sanitär olägenhet redan några år efter avgång med pension. Det kan till och med hända att  jag kommer sluta mina dagar som katt-mat.

Jag och Betsy

Jag kan mjölka en ko och kan lägga detta till handlingarna i min skrytlista. Sista veckan i oktober blev det nämligen ett eldprov för andelsägarna i Koprojektet då Rudy och Ellen åkte till Luleå för att hälsa på sin dotter som går på Luleås tekniska universitet. Vi var endast två som övat att mjölka med den bärbara maskinen helt på egen hand veckorna innan. Den ena var jag och den andra var min syster som väldigt opassande skulle på en annan utbildning i Umeå från söndagkväll till sen fredagnatt så hon kunde endast ta helgen och lämnade dessutom fina Chikoro i min vård(!).
Det blev alltså jag som kunde sköta själva mjölkningsproceduren den resterande veckan kombinerat med ett lönearbete på heltid. Ibland skulle jag verkligen vilja skjuta den duktiga flickan som bor i mig! Eftersom jag till min läggning är en orolig själ oroade jag mig dessutom nåt alldeles förfärligt både innan och under veckan - för att grejerna inte skulle hålla, att fortum inte skulle kunna leverera elen (Stormen Simone härjade som mest över Brittiska öarna ) - bara för att nämna något. Den som också är "the worrying kind" vet vad jag talar om.

Jag hade dock inte behövt oroa mig, grejerna höll, Betsy var nöjd och verkade tillfreds med den nya ordningen och stormen Simone missade Hjulsjöbygden med en hårsmån. Jag är en fena på att mjölka  och Betsy och jag blev riktiga kompisar allteftersom veckan gick. Men det var stenhårt och det var med militärisk disciplin det var uppstigning varje morgon  klockan 6:15  för att hinna med egna hästar, hundprommis (en kort),  mjölkningen (som tur var ställde några av de andra andelsägarna upp med assistans samtliga mornar och kvällar), hem, byta om, pendla till jobbet, hem, lammen (också systerns), hunden, byta om  och mjölkning med tillhörande sysslor klockan 17:15 varje kväll. Jag orkade tack vare fina, fina kossan Betsy som med lugn och tålamod betraktar sin ibland lite oroliga men välmenta andelsägare!

Alla helgona Alla redan?

Äntligen november. Denna höst har vanligt ovanligt hektisk och mycket blev inte som planerat. Människan spår men Gud rår, vissa saker har dock varit helt självförvållat. Som det här ko-projektet... Förra veckan var familjen som bor Mitt i byn bortresta och jag fick lära mig att mjölka en andels-kon på allvar då endast jag och min syster lärt oss detta fullt ut. Jag kan därmed lägga till ännu en punkt på min skrytlista. Med militärisk disciplin har det varit uppstigning kl 5:30, hästmatning, hundpromenad (med systerns hund som lägligt var på kurs precis denna vecka och inte kunde bistå) , mjölkning, lönearbete på heltid, hemkomst, fårkontroll, hästmatning (också systerns), mjölkning med tillhörande sysslor, hundpromenad för att ramla i säng inför nästa dag.  Vansinnigt skojigt med en ko fast efter  12 pass i ladugården förutom heltidsjobb och allt annat som hör till ett hyggligt normalt liv som att borsta tänderna gör att jag idag är ganska mör men även nöjd. Det är nyttigt att testa lite gränser emellanåt.

Fast så värst mycket planering och firande av mina döda bundsförvanter blev det  inte detta år. Ikväll blir det ändå lammstek för oss levande och döda. Gravljus i trädgården, marschaller och en extra plats vid bordet.

Jag bugar inför all hjälp jag fått av levande (tack Gunvor och Per), Gud samt döda bundsförvanter, tomtar och änglar för att allt flöt på hela veckan utan en endaste incident. Till och med vädret var exceptionellt bra här i Bergslagen för att vara i slutet av oktober. Frid!

Fina kossan Betsy

Jag har en ko! Ja, om man ska vara petig har jag bara en sjundedel av kossan men varför ska man vara det? För på denna sjundedel får jag ca 15-16 liter fin obehandlad mjölk varje fredag. Opastöriserad och ohomogeniserad vilket innebär att jag enligt Livsmedelsverket tar en risk varje vecka. Tillåt mig att tvivla.

Men vem fan bryr sig om Livsmedelsverket och deras föråldrade pekpinnar när de om och om igen visar sig peka käpprätt åt skogen? Inte jag i alla fall.  Till exempel säger livs(farliga)medelsverket att barn ska ha lättmjölk och margarin i skolan ! När all ny modern forskning pekar åt rakt motsatt håll:

http://www.kostdoktorn.se/smabarn-som-ater-fettsnal-mat-blir-tjockare2

Livsmedelsverket bryr sig uppenbarligen mer om sina producenter än om  konsumenterna? Jag kan inte köpa riktig obehandlad mjölk på ICA direkt från en bondgård, men om jag fyllt 20 år jag kan gå in i dörren bredvid och köpa hur många flaskor 40% brännvin jag vill och klunka i mig. Sanslöst inte sant?

Jag är glad att jag har trillat av kartan och landat i den verkliga världen!

Vill du läsa mer om kon och omställningsprojektet i praktiken kan du klicka här:

http://omstallningipraktiken.se/pages/view/hjulsjo

Pekingesen och Skördaren

"Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.
Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande."

Ovanstående kan man läsa på Naturvårdsverkets hemsida. Det innebär att jag inte ens får släppa lös en liten pekinges om den inte kommer strikt på inkallning. Därför finner jag det något märkligt när jag på en av mina senaste skogspromenader träffar på en skogsmaskin - en s.k. skördare - som går fram som en helvetesmaskin och tar med sig det som står i dess väg (som skogsmaskiner gör) denna vecka - den sista i maj.

Det är nu aktiviteten bland vilda djur och inte minst fåglar är som störst. Nu förespråkar jag inte att hundar ska släppas lösa vind för våg,  men jag lovar att det en liten sällskapshund eventuellt kan ställa till med är ingenting mot denna krigszon för vilda smådjur med bebisar och häckande fåglar. Var är logiken i detta? Någon?


(observera att skördaren på bilden inte har något med detta inlägg att göra)

På det lilla färgglada bandet är det förtryckt : Kulturhänsyn!?

Man tar sig för pannan!

Finaste katten Zorro

Poserar

Blev trött

Svansjön - vår i år också!

Varje år åker vi till Tysslingen och tittar på sångsvanarna. Det händer inte så himla mycket egentligen och ändå måste man bara dit och titta om de är där i år också. Vi kikar på dom, kollar om vi ser någon mer sällsynt Mindre Sångsvan* - det gör vi aldrig - Vi lyssnar på det eviga trumpetandet och funderar på vad det är de säger till varandra egentligen, vi kollar lite inflygningar som måste vara otroligt avancerat i detta hav av svanar och fikar lite. Sen åker vi hem igen, trygga i förvissningen att de kom i år också.

(*det fanns 9 mindre sångsvanar idag bland de andra idag 3144 stycken vanliga sångsvanarna enligt uppgift)

Framtida drakbo?

Jag skulle egentligen vilja skriva något djupt och insiktsfullt men för närvarande känner jag mig ganska ytlig och jordnära eftersom dagarna mest tillbringas djupt i myllan samt vid vatten.
Juli - som en god vän träffande kallade för "spenatmånad"- är för övrigt tämligen slätstruken. Vid dammen är det dock inte slätstruket för där händer det grejer och sedan starten i våras har det onekligen skett en hel del. För eventuellt nytillkomna läsare är här en repris på en bild
Före :
Efter:
Och så måste jag bara visa den här gynnaren. Den upptäckte pappa och jag i båten på en fisketur. Den hade antagligen klättrat upp på vassen invid båten och trillat i. Det var ett pyssel att hålla reda på den i botten bland gäddor, stövlar och drag. Men det klarade sig helskinnad tillbaka till land och blev där utsläppt på stranden. Den vandrar nu förhoppningsvis de 500 meterna till min damm istället för att vara vid sjön- det måste vara mycket säkrare.

Kamelkärlek

Äventyret är ibland mycket närmare än vad man kan ana. Direkt efter en stressad dag på jobbet bar det av på en resa i det blå med Södra Hyttans Idéförening. Årsmöte är egentligen ganska trista historier så vi brukar piffa upp dom lite. Just det här året var det lilla systern och sambon som arrangerade och resan tog sin början vid det gula tegelhuset och slutade i Gamla Viker några mil hemifrån. Vi hade då hamnat hos

"Kalle Kamel med familj - en orientalisk karavanfärd till 1700-talet"

Inger tog emot oss med värme vid ankomsten och vi blev väl omhändertagna från första stund. Hon berättade om kameler i allmänhet och om sina kameler i synnerhet och så presenterade hon Ali - Kameltränare från Somalia som via Örebro fått det för honom perfekta jobbet.
Ali och Inger ropade på kamelerna som genast kom för att träffa oss och jag fick snabbt ett nytt favoritdjur att foga till listan. JAG VILL HA EN KAMEL! Helst flera stycken förresten. Undrar om de kan gå tillsammans med hästar?
Inte vet jag om alla kameler är så trevliga som de här tre kamelerna var Kalle, Anna och Karlsson men jag blev faktiskt helt såld och det tror jag vi blev allihop som deltog...

Med Alis och Ingers hjälp fick vi alla en ridtur runt gården. En perfekt sysselsättning efter en stressig dag på jobbet att sitta där- barbacka på en stor lurvig kamel och gungas runt bland blåsippor och vitsippor i den för dagen härliga vårsolen.
Kamelerna var också utmärkta att kela och gosas med - lugna, snälla och sociala.

Och inte nog med det - Ali visade sig inte bara kunna dressera kameler han var dessutom en utmärkt kock, så efter kamelritten fick vi en fantastisk somalisk lammrätt med diverse tillbehör och avslutade med kamelkaka och kaffe från Afrikas horn. Årsmötet? Ja visst ja, det repade vi av efter kaffet som en parentes.

Hjälm kändes väl lite överkurs
för en rutinerad Westernryttare
på snälla kamelen Karlsson

men nu är vi i Sverige, så då det fick bli

både "hängslen och livrem" .

Fårskallar

Försäljningen av lammkött har fördubblats i Sverige på de sista 10 åren. Det beror antagligen på två saker, fler invandrare som tillika är muslimer och Svenskar som tycker att lamm är ett bra och etiskt alternativ till trångbodda grisar. Lammen föds i normala fall på våren i mars, hoppar runt i gröngräset hela sommaren, betar i våra marker och slaktas lagom till vintern. Perfekt tänker vi, de har ett bra liv och det är inte storskaligt.

Därför biter sig nog svenska lammproducenterna sig själva i de i värsta fall ruttna svansarna när de börjar föda upp lamm i stallar redan i januari för att slakta några månader senare. Lammen har blivit en industrivara och får aldrig hoppa runt i gröngräset. De går inne hela sina korta liv.
Är det helt dumma i huvudet? Varför biter de den hand som föder dom? Varför förstöra nåt så genialt för att sälja färskt lammkött till påsk. Har de aldrig hört talas om frysboxar?

Rubriken fårskallar syftar här inte till de i många fall mycket kloka fåren utan vissa dumbommar som föder upp dom.

Och vad är det för skitsnack att får och lamm inte kan gå ut på vintern? Det går alldeles utmärkt med rätt ras och med vindskydd och ligghall. Hört talas om Lammpäls?

Herr Hares Nattsupé

I listan med bloggar här vid sidan är det länkat till LillaBs blogg som jag gärna läser. Där stod det nyligen om Fru Älgs lunchbuffé. Jag har tack och lov ingen älg i trädgården som går lös på äppelträden utan mer behändiga besök på en annan tid på dygnet.
Det hö jag spiller till hästarna kommer det en eller är det möjligen två(?) fältharar och kalasar på varje kväll. Sent! Jag har tyvärr inte lyckats få någon bild, dels för att jag är väldigt kvällstrött men också för att de är skygga och har långa snabba ben. Det har endast blivit korta glimtar. Jag ser dock spår och de lämnar en massa små mörkbruna lortar ute på gården.
Jag gillar det av flera skäl bland annat för att det inte gör så mycket om jag dräller lite med höet. Jag dräller till och med lite extra på flit....

De döda minkarna

Jag fick för ett par år sedan en minkpäls från 70-talet av min svärmor. Det var verkligen med blandade känslor jag tog emot den. Vad skulle jag göra med det här dilemmat? En päls av "odlad" mink....

Min svärmor suckade och sade att om det hade varit idag skulle hon aldrig i livet ha köpt en päls av odlade minkar men ingen tänkte så på 70-talet. Hon tyckte nu att det var synd att den hängde där till ingen nytta. För gjort var gjort och köpt var köpt och nu kunde hon inte längre använda pälsen själv för att den hade "krympt" ;-) med åren.
Jag tog emot den och låter den inte "bara hänga där" utan använder denna minkpäls med vördnad och respekt när kylan kryper under 15 strecket. Det känns trots allt som det bästa sättet att hedra dessa sedan länge döda minkar på. Att de iallafall inte ska ha dött förgäves. Snittet är aningen omodernt men jag är ju inte precis nåt modefreak men de fula knapparna sprätte jag bort.

Varje gång jag tar på mig pälsen sänder jag dessa minkar en tanke och tackar dom för att jag får använda deras skinn att värma mig med. Jag ska vid ett lämpligt tillfälle göra en liten ritual för att hedra de små djuren som fick sätta livet till för jag kan ju inte gärna ha en begravning för några skinnbitar?

bild från fotoakuten.se

En sorgens dag - idag startade varg-sl(j)akten

Idag skäms jag för att vara svensk. 12000 jägare invaderar vår skog för att skjuta bort 10 procent av våra svenska vargar. Det är som att spela rysk roulette för det är inte utvalda problemvargar de skjuter, det är urskillningslöst utan hänsyn till om det är fungerande flockar som varken tagit tamdjur eller hundar.

I dalarna hade man 9 tilldelat och 13 påskjutna. Man har alltså skjutit fyra fler än tilldelat. De har fått använda motorfordon i jakten vilket aldrig tillåts annars. Det är en skam för Sverige och framförallt för den svenska jägarkåren.
Det har varit många bomskott och skadeskjutningar under dagen. Med jägarförbundet som viltvårdare behövs inga fiender. Dra in viltvårdsanslagen för jägarförbundet omgående!

Information från Statens Veterinärmedicinska Anstalt
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Vilda-djur/Allman-information-om-vilt/Stora-rovdjur/Vargjakt/

Det lär inte hjälpa nu men för framtiden kanske:

http://upprop.nu/ODGQ "Nej till licensjakt på varg"

Bäverdammen

När den stora aspen som stod i trädgården for i backen var min första instinkt att skälla ut sambon för egenmäktigt förfarande. Men sedan såg jag den märkliga stubben och den var inte gjord med motorsåg. Det var tydliga märken av tänder, det var en bäver som varit långt uppe på gården och fällt trädet. Just då var jag ganska sur även om jag inser att bävrar gör som bävrar gör och att det därför måste vara helt rätt. De är förmodligen närmare Gud än jag?

Jag har TV-kväll denna söndag och såg alldeles nyss en fantastiskt fin och intressant naturfilm från Wyoming i Klippiga Bergen på National Geographic. Bäverdammen.

Jag ska aldrig mer gnälla när stigen ner till sjön ser ut som plockepinn. Jag är numera mycket nöjd med att ha en bäverhydda som närmaste granne.

Hunden i graven bredvid

Enligt Expressen får inte den avlidne Ulf Larsson begravas med sina hundar som han ville.

Det ena skälet är att hundar inte är folkbokförda och det måste man vara enligt lagen för att få ligga på en kyrkogård (förr skulle man vara döpt vill jag minnas och man fick inte ha tagit självmord för då hamnade man på utsidan muren - vissa framsteg(?) har kyrkan ändå gjort).

Djur ska enligt lag vara på djurkyrkogårdar.

Jag bara undrar utifrån detta - om jag nu skulle föredra att bli begravd på en djurkyrkogård istället, skulle det gå att ordna?

Det andra skälet är etiskt (?). Etik, (från gr-ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som söker besvara frågor som "vad är det goda", "vad är det rätta", "hur bör man bete sig".

Och då kan jag bara undra vad som är gott nog för kyrkan om änkan inte får strö dit lite hundaska när det är viktigt för henne att göra som den döde ville. Det är ju så rätt som nåt kan bli!

Jag är iallafall säker på att de som redan ligger på kyrkogården inte har några synpunkter om sådana petitesser som att lite hundaska skulle råka hamna på granngraven.

När graven blir gammal tar de iallafall bort gravstenen och gräver ner nån annan där. Så det blir iallafall huller om buller med tiden enligt lager-på-lager-principen.

Nåväl ,om jag var Ulf Larssons änka skulle jag skita fullständigt i lagboken en sådan här gång.

Tydligen hade de urnorna med hundarnas aska hemma i huset och hur svårt kan det vara.... Det är väl bara att ta dom till gravplatsen på kyrkogården och tappa dom, strö ut eller gräva ned askan själv. Vad ska de göra åt det? Sätta mig i fängelse? Det vore det väl förresten värt i så fall....

Jag är en ganska (väldigt :-)) skötsam och plikttrogen person. Men jag skulle utan att blinka bryta mot lagen och strö ut aska av vem det vara månde på vilken önskad plats som helst - om det är för det goda och därför kändes rätt.

Ingen fårskalle

Jag har räknat får hela sommaren - en gång om dagen. Baggen Andreas med de stora hornen och jag har blivit kompisar trots att jag inledningvis har en förfärlig respekt för djur med horn. Vi respekterar och känner varandra efter en del inledande missförstånd.
Idag kom beviset att får är betydligt smartare än säkert många tror.
När jag går in i hagen är det tämligen odramatiskt. Fåren sköter sitt, jag kollar läget och går hem igen. No big deal! Vi vet var vi har varandra.

Idag bröt jag mot mönstret och hade en (för fåren) vilt främmande man med mig in i hagen med kopplad hund och då blev det liv i luckan.
Baggen Andreas upptäckte direkt att här var det något som inte stämde, den där snubben var ny och den ska vi kanske ta och kolla upp (ev. smälla på om det behövs?)

Jag fick uppbringa allt mitt mod och som Cesar Millan skulle ha uttryckt det "lugn, energi och bestämdhet" för att rädda min vän.
Baggen gjorde ett gott jobb även om det just i detta fall inte var önskvärt. Fast han "bara" är ett litet (nåja!?) får av hankön tog han ansvar för sin lilla flock och gick fram för att jaga bort inkräktaren.
Vilken kille! Man måste beundra honom...

Småkryp

Jag är djurvän i grunden! Jag är en person som skonar spindlar med dammsugaren och kör runt dom på behörigt avstånd för att de inte ska råka åka in i röret. Jag bär ut humlor om de kommer in och räddar dom ur vattentunnan (där dom badar av någon underlig anledning) och sedan inte kommer upp. Jag bär iväg med dom och sätter dom på blommor så de ska torka och kvickna till, jag släpper ut getingar, bär ut spindlar som kommit in med blåbärsskörden och petar ned huggormar i hinkar när de förirrat sig fram till huset och bär bort dom till tomtgränsen. Till och med tvestjärtar brukar jag bära ut och skaka ned i rabatten när de ibland råkar komma in med posten.
Men det finns gränser ...

1. Fästingar. Dödas rått obönhörligen. No mercy. Jag ber inte ens om förlåtelse.

2. Älglus (hjortlus, älgfluga) dödas också rått - om det går vill säga
8-/. De är inte lätta att avrätta de här nyanlända krypen. Stenhårda, snabba små as som förutom att de bits, försöker gömma sig bakom öronen på folk och i hästarnas hårrem. Känns igen i blåbärsriset av ett kort SURR-ljud vid huvudet. Då är det redan kört....

3. Hästmyror inom tiometersradie från bebyggelsen = tungt artelleri (läs GIFT!) Här faller även alla miljöambitioner all världens väg....

4. Hus- och spyflugor som är inomhus. Fast de ger jag en liten chans. Flyg ut säger jag och om de inte lyder så är de med döden bestraffade. Äckliga. Tack och lov tar spindlarna hand om en del och en av katterna en annan del. De dödas dock snabbt, effektivt och utan att pinas.

5. Svartmyror som är kvar inomhus efter midsommar alternativt befinner sig för nära skafferiet. Ber även dessa snällt att bosätta sig någon annanstans men om de inte tar den givna chansen (de brukar ofta flytta ut vid midsommar). Ja tyvärr, då är det kört även för dessa i sig harmlösa små kryp. Det är inte speciellt trevligt att ha som svart gegga i honungsburken till frukosten.

Katt-snacks

Jag har en katt som heter Zorro. Det är en riktig praktkatt, han är stor, vacker, snäll och kan prata. Han har dock en äcklig vana. (förutom att han som de flesta katter - äter upp hela råttor.)

Zorro äter dessutom fästingar. Det är i och för sig väldigt praktiskt för när jag har knipsat bort en fästning behöver jag inte ta reda på det lilla äcklet själv. Det är bara att kasta den på golvet så snaskar Zorro i sig den. Faktum är att först kommer han och talar om att han har en eller flera fästningar (jag sa ju att han kan prata) och sedan när han hör det lilla "ta-bort-en-fästing-knipset" börjar han se sig om:

-Var är den? Var är den?....Smaskens!

Kokospelle och Ambrakatten

Har ni läst om Pettson och katten Findus? Om ni inte har det rekommenderar jag det varmt och nej, det krävs inga barn för att låna böckerna på biblan eller köpa dom i affären.

Fantastiska böcker med underbara bilder för stora som små, om Pettson och hans katt Findus som alltid finns i hans omedelbara närhet.

Jag heter typ Kokospelle och trots att jag gjorde mig av med hönsen för några år sedan har Pettson och Kokospelle vissa likheter.

Kokospelle bor också i en röd stuga, skrotar runt som Pettson i trädgårdslanden, har förvisso hästar istället för höns att sköta om, Kokospelle dricker liksom Pettson en hel del kaffe, grejar och donar med allehanda saker. Men framförallt - Kokospelle har också en katt - katten Ambra.

Katten Ambra - hon grejar med sitt men om man ritade eller fotade en barnbok om Kokospelle och Ambra skulle de också alltid finnas med på samma bild har jag märkt. För där Kokospelle är, där är också Ambra även om vi grejar med vårt. När jag rensar morötter krafsar Ambra upp salladsfröna i andra änden av landet, när jag matar hästarna jagar Ambra mössen i sågspånen, när jag dricker kaffe i köket passar Ambra på att pilla i sig några kattmatspipplor(=torrfoder) och när jag sitter vid datorn leker Ambra med sladdarna . Naturligtvis sover Ambra i sängen och man behöver inte vara det minsta allergisk för att riskera kvävning.

Här i huset finns det två katter till men de går mer sina egna kattvägar och passerar in och ur livet mer kattlikt och sporadiskt. Men inte Ambra. Hon är där Kokospelle är!

Nordkalotten 2009

Jag har varit ute och rest vilket man inte behöver vara ett geni för att räkna ut med anledning av det förra inlägget. Med flygplan till Kiruna och en Ford Mondeo hyrbil har jag bilat på Nordkalotten i över en vecka. Det blir ingen uppsats om detta men här är en sammanfattning och några bilder. Karesuando, Kautokeino, Alta, Ishavskust mot Senja, Färja, Andenes, Valsafari, 4 Kaskelotter (som det kan finnas anledning att återkomma till?), en vikval, 10 havsörnar, en säl, dyr mat, billiga räkor, bra boende, Lofoten, Henningsvär och tillbaka till Kiruna via Abisko. Fantastiskt trevligt ressällskap!

______________________________________

Fler bilder finns på Picasa webalbum:

http://picasaweb.google.com/kokospelle/Nordkalotten2009?feat=directlink