Hunden i graven bredvid

Enligt Expressen får inte den avlidne Ulf Larsson begravas med sina hundar som han ville.

Det ena skälet är att hundar inte är folkbokförda och det måste man vara enligt lagen för att få ligga på en kyrkogård (förr skulle man vara döpt vill jag minnas och man fick inte ha tagit självmord för då hamnade man på utsidan muren - vissa framsteg(?) har kyrkan ändå gjort).

Djur ska enligt lag vara på djurkyrkogårdar.

Jag bara undrar utifrån detta - om jag nu skulle föredra att bli begravd på en djurkyrkogård istället, skulle det gå att ordna?

Det andra skälet är etiskt (?). Etik, (från gr-ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som söker besvara frågor som "vad är det goda", "vad är det rätta", "hur bör man bete sig".

Och då kan jag bara undra vad som är gott nog för kyrkan om änkan inte får strö dit lite hundaska när det är viktigt för henne att göra som den döde ville. Det är ju så rätt som nåt kan bli!

Jag är iallafall säker på att de som redan ligger på kyrkogården inte har några synpunkter om sådana petitesser som att lite hundaska skulle råka hamna på granngraven.

När graven blir gammal tar de iallafall bort gravstenen och gräver ner nån annan där. Så det blir iallafall huller om buller med tiden enligt lager-på-lager-principen.

Nåväl ,om jag var Ulf Larssons änka skulle jag skita fullständigt i lagboken en sådan här gång.

Tydligen hade de urnorna med hundarnas aska hemma i huset och hur svårt kan det vara.... Det är väl bara att ta dom till gravplatsen på kyrkogården och tappa dom, strö ut eller gräva ned askan själv. Vad ska de göra åt det? Sätta mig i fängelse? Det vore det väl förresten värt i så fall....

Jag är en ganska (väldigt :-)) skötsam och plikttrogen person. Men jag skulle utan att blinka bryta mot lagen och strö ut aska av vem det vara månde på vilken önskad plats som helst - om det är för det goda och därför kändes rätt.