Idag har jag sett min hembygd snett ifrån ovan. Jag gick nämligen upp på ett berg där jag inte varit sedan jag var i tioårsåldern och såg ut över det lilla samhället där jag växte upp och idag arbetar i. Jag kände knappt igen det från det där hållet och ändå har det inte förändrats så värst på de senaste 30 åren eller mer. Är det så det ser ut?
Bruket, hyreshusen, skolan och kvarteret där pappa bor, det enda som ändrats är väl att gamla Domus heter Pekås?
Men allt ser annorlunda ut från hög höjd, till och med mitt lilla kontorsfönster såg helt annorlunda ut. Pyttelitet på den lilla gula tegelbyggnaden.
Det är väldigt nyttigt att ändra perspektivet emellanåt, flyta lite ovanpå och betrakta livet lite snett från ovan och se helheten istället för de olika delarna.
Vi är ibland som fiskarna i havet som inte ser vattnet och havet de lever i.
Känslan är fortfarande kvar. Den är behaglig.
Bruket, hyreshusen, skolan och kvarteret där pappa bor, det enda som ändrats är väl att gamla Domus heter Pekås?
Men allt ser annorlunda ut från hög höjd, till och med mitt lilla kontorsfönster såg helt annorlunda ut. Pyttelitet på den lilla gula tegelbyggnaden.
Det är väldigt nyttigt att ändra perspektivet emellanåt, flyta lite ovanpå och betrakta livet lite snett från ovan och se helheten istället för de olika delarna.
Vi är ibland som fiskarna i havet som inte ser vattnet och havet de lever i.
Känslan är fortfarande kvar. Den är behaglig.
foto: "superted"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar