Lovely bones - välkommen på te!

Ikväll är det All Hallows Eve. Jag önskar att jag hade lite mer ork att ställa till med en riktig fest för mina döda vänner och släktingar nåt år. Men jag orkar ju inte ens ha fest för dom levande så hur ska jag då orka hålla det för de döda kan man undra? Gäsp! En måndag? Förbannade staten som hittade på att det skulle vara helgdag helgen efter första november istället för på den riktiga dagen.

Jag har iallafall ställt ut några ljus i trädgården så att de hittar hit ifall de vill göra mig sällskap över en kopp te och TV-programmet Det Okända klockan 21 på sjuan. Jag längtar efter Er!

Augustimåne - The full sturgeon Moon

Sturgeon betyder stör. Störfisk. Infödda amerikaner menade att störfisken var riktigt på hugget under den fulla augustimånen. Här finns inga störfiskar - jag vet knappt vad det är. Men kanske skulle vi kunna kalla augustimånen för Full Abborre Måne för ofta är augustikvällarna ljumma efter stekheta dagar och det tycker ju abborrar om?
Hur som helst får den här fullmånen folk att känna sig rastlösa och överväldigade. En känsla att det är alldeles för mycket att göra och alldeles för ont om tid att göra det på. Det stämmer åtminstone in på mig. Jag har haft nåt rastlöst över mig hela dagen. Imorgon blir det väl ändå värre för då är månen som mest full. Jag borde antagligen gå och fiska? Fast speciellt ljumt är det inte - det är på gränsen till frost.

Jupiter och Venus i Lejonets tecken

Jag gillar Trettondagjul. Det är fortfarande tillåtet att grotta in sig i julens stämning men helgen är dock helt kravlös i Sverige eftersom de allra flesta Svenskar fokuserar allting till aftonen dagen innan den kristna julen egentligen börjar(!). Lite avigt kan tyckas....
Sedan vi slutade med julklappar har dock julen blivit längre här i Hyttan. Den varar i alla tjugo dagarna.
Den som är kristen firar idag att de visa männen kom fram till Betlehem och Jesusbarnet. Jag som är en andlig religiös vilde fascineras över den kristna kopplingen till astrologin (kristna fördömer märkligt nog astrologi idag i de allra flesta fall).

Legenden om stjärnan har förankring i verkligheten. Enligt australienska astrologer som studerar hur stjärnhimlen såg ut i mellanöstern för 2000 år sedan var det dock inte en stjärna de visa männen väntade på och gav sig av mot, utan en konjunktion mellan planeterna Venus och Jupiter samt den ljusstarka stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet, som då lyste från samma punkt sett från jorden.
Solen härskar över lejonet, symboliken till en kung är kristallklar, jupiter som står för hopp och tro och venus som symboliserar den mänskliga kärleken. Kan stjärntecken bli tydligare?
En kung var född och de tre magikerna som uttolkade tecknet de väntat på, gav sig av för att finna Jesus i Betlehem och de gav honom sina gåvor.
Nu kom de inte fram den 6 januari egentligen utan mer troligt runt den 17 juni då konjunktionen syntes som starkast. Men man får inte vara petig det var trots allt 300 år efteråt som Romarna fastställde jesus födelse till den 25 december. Det var redan partaj då till solens och ljusets ära så det passade alldeles utmärkt att lägga den kristna högtiden där. Och jag hänger gärna på för vi behöver verkligen lite extra ledigt så här i den mörkaste och kallaste vintern.

Det stod alltså skrivet i stjärnorna att en kung var född. Det var kanske inte den krigarkung judarna väntat på men en härskare likafullt som satte sin prägel på de följande 2000 åren och sannolikt kommer att påverka världen i ytterligare några tusen år. Jag undrar fortfarande:

"Now why did you choose such a backward time
And such a strange land?
If you'd come today
You could have reached the whole nation
Israel in 4 BC had no mass communication"
from Jesus Christ Superstar

I only wanna know....

Midvinternatt i Hyttan

Hujedamej vilken vinter. Massor av snö redan och runt 25 grader kallt denna årets längsta natt. Klockan 00:38 den 22 december når solen sin lägsta deklination sedan går det mot ljusare tider även om det blir svårt att mäta i minuter de närmaste dagarna.

Jag är gillar detta mörker även om jag har svårt för den krispiga kylan. Ett mörker som förresten är mer blått än svart då en fantastisk fullmåne lyser upp den snöklädda skogen runt hyttan. Det är mycket som kan göras i skydd av mörker där alla katter är grå eller svarta.

Här är lite kuriosa om vintersolståndet 2010.

http://www.astroinfo.se/articles/83/vintersolstand

Den svarta kavajen

Den 13 augusti 2009 skrev jag att jag skulle använda alla kläder jag hade i garderoben på ett år. Undantagna festkläder med paljetter och batik med lite speciellt affektionsvärde köpta på resor .

Klarade jag det kanske någon undrar?
Jag klarade faktiskt att använda alla saker utom en svart manchesterkavaj med ganska omodern krage.
Har jag slängt den?
Nej!
Varför?
Jag vacklar i vanligt ordning....
Men jag har gett bort på obestämd tid en sommardress i linne till min syster som jag faktiskt använde flera gånger under den tidiga sommaren. Men den hörde definitivt till de där plaggen som inte riktigt var mina.
Då tycker jag att det blir bonus? Kavajen har jag fått i present så den känns som min om än ganska energilös just nu.
Jag behåller den ett tag till. Den är ganska cool, i fint skick och bortsett från kragen ganska tidlös. Med lite sjalar och lull-lull runt halsen....... Jag ska tvångsanvända den innan......sista mars.... kanske..... typ där nånstans...runt....

Feast with the Death

Nu är det dags igen. Att minnas och ära de som gått före oss till den andra sidan. Till andevärlden.
Jag firar med döden ikväll och skålar med förfäderna.
Går nu in i mörkertiden - årets lugnaste och fridfullaste månad. November som ligger mittemot maj. Ingen stress och ingen press tid för meditation, promenader och eftertanke. Skönt!

Practical Magic

Det är en halo runt månen ikväll. I filmen "Practical Magic" fick jag fått lära mig att det betyder att trubbel inte kommer långt efter. Jag hoppas att det är fel och att det bara är ett ljusfenomen i meterologin.
Nu har jag ställt in tågresan imorgon iallafall eftersom undantagstillstånd tycks råda i järnvägsspåren eller snarare verkar det inte råda nånting där eftersom det mesta är inställt. Det känns efter kvällens astronomiska observation som ett korrekt och klokt beslut.

Klockan i granen

Jag tar alltid in en julgran. Egentligen vet väl ingen helt säkert varför vi släpar in ett träd och ställer på vardagsrumsgolvet vid juletid.
Det kan ha med det så kallade världsträdet att göra som för länge sedan en viktig symbol för bland annat lapparna i Finland, schamanerna i Sibirien, samt för druiderna i gamla hedniska kulturer. Men jag föredrar berättelsen om att vi tar in ett träd i midvintertid för att skogens andar ska ha någonstans att bo. Sedan dekorerar vi med glitter och kulor. Men glöm för all del inte att hänga dit en liten klocka för när det pinglar i den vet du att det är någon där!

Ett tema som för övrigt kommer igen i filmen "Livet är underbart" från 1946 med James Stewart. I filmen får en ängel sina vingar när klockan pinglar...

Yule - nu vänder det

Håll i Er och lyssna noga i vintermörkret.
Om Wakan Tanka, The Great Spirit, Shiva, Jahve, Gud, Allah vill - så klockan 18:47 svensk tid slår jordens axel i sitt yttersta läge. Det går emot mot ljusare tider igen.
För att vara riktigt säker på att det inte spårar ur nu heller rekommenderar jag att ni offrar något om så "bara" en tanke åt detta återkommande mirakel.
Vi kallar på ljuset ur mörkret och firar Solgudens födelse. Fröet till ljuset finns i det djupaste mörkret. Solbarnet föds efter att ha vilat i i underjorden sedan All Hallow´s Eve.

De dödas fest

Ikväll är det Halloween den 31 oktober vilket i år lämpligt sammanfaller med Alla helgons dag. Förr i tiden - före 1953 var Alla Helgons dag precis som Halloween en helg som alltid inträffade samma datum. Alla helgons afton (All Hallow´s eve) den 31 oktober och Alla helgons dag den 1 november men så var det väl nån politiker eller industripamp som kom på att "det passade bättre in i arbetsveckan" att alltid lägga den på en lördag. Jag bara undrar? Mot bakgrund av mitt förra inlägg - varför protesterade de inte hårdare mot denna helgdagsstöld eller gjorde man det?

Tack och lov är den amerikanska seden på väg tillbaka med lite mer glam, pumpor och dödskallar. Personligen skulle jag även önska lite mer mexikansk touch på det svenska Alla Helgon firandet.

Där firas de döda som tros komma tillbaka denna dag och besöka sina släktingar. Det dukas för extra platser då de kommer för att ta del av den mat och dryck de behöver och saknar från jordelivet och för att återse sina levande anhöriga igen. Den 1 november hedras döda barn och den 2 november de döda vuxna och även om jag egentligen inte är mycket för partaj är det något i detta som tilltalar mig. Döden är så tabu i detta land att vi gärna skuffar undan den och undviker att tala om den. I mexico och i delar av sydamerika är det också vanligt att man vakar på kyrkogårdarna under natten; hela familjer sitter runt gravarna, man småpratar och minns de döda. Lite mer party med tårblandat skratt skulle lätta upp ....

Jag köpte blommor och ställde på matbordet helgen till ära och ikväll har jag varit på en promenad till kyrkogården och tänt ljus på mina döda anhörigas gravar. Det var fullmåne och sagolikt vackert denna vindstilla och milda helgonnatt.

Solens år - en hednisk resa

De flesta av de helger som vi idag firar har sin grund i solåret. Den 1 november dör solen för att födas på nytt på vintersolståndet och göra ett år för att sedan dö igen nästa 1 november.

Kyrkan har idag gjort anspråk på de flesta av våra ursprungliga helger och gjort mässor av dem, samt kidnappat en och annan gudinna och till och med arbetarrörelsen har varit med och gjort en av dessa solhelger till "sin" här uppe i norr.

Solåret för hedningar och kristna

1 November Samhain (halloween)

Nu befinner vi oss exakt mittemellan höstdagjämning och vintersolstånd. All Hallow´s Ewe som blev halloween är inget amerikanskt påhitt som många tror Halloween startade i Europa, for över havet och är tillbaka med pumpor och "trick´n´treat".

Det har alltid varit de dödas fest. Väven mellan världarna nu är som tunnast då vi går in i mörkertiden.

Stora helger tog kyrkan fasta på och gjorde om detta dödsfirande till något mer sakralt men ändock samma tema. Alla helgons dag med ljuständning på gravar och uppläsande i kyrkan av de som dött under året.

21 december (Yule)

Vi är då framme vid vinstersolståndet. Här firades det stort långt innan någon Jesus ens var bebådad. Den tidiga kyrkan var dock inte dumma i huvudet så eftersom det redan var partaj i romarriket den 25 december till solens ära lade man listigt Jesus födelsedag där och Yule blev Christmas. Kristen Mässa. Här i Sverige blotade (offrade) vi för att solen skulle återfödas (vilket fungerade varje gång).

Det kristna temat passade perfekt, ljuset (Kristus - solen) föds/återvänder till jorden.

1 februari Imbolc

Mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning. Den celtiska gudinnan Bridget helg som Kyrkan kidnappade och gjorde helgon av. Det blev sedan Kyndelsmäss tillägnad Jesu Moder. Ljusbärarhelg. Protestanterna tyckte dock att den fortfarande var för hednisk och tonade ned den men den finns ännu i vår almanacka.

I solåret firades att våren vaknade under den frusna marken. Tackorna får sina lamm den här tiden . Börjar mjölka igen.

21 mars Ostara (easter -påsk)

Vårdagjämning, en tid att så (lite tidigt i norra Sverige kanske men ändå). Nu började hönsen värpa igen och vi äter därför ägg. Det sker en återfödelse i naturern och det är helt genialt att göra en ny koppling mellan kristus och solen. Han uppstår på den tredje dagen som är påskdagen som alltid infaller den första söndagen efter fullmånen på eller efter den 21 mars. Klockrent!

Här är månen inblandad av någon anledning jag inte vet (och det stör mig en aning).

1 maj Beltaine, fruktbarhet och hänryckning.

Mittemellan vårdagjämning och sommarsolstånd.

Den här helgen lät kyrkan bli, åtminstone förr i tiden men dom ligger i, den var kanske alltför magstark trots allt för nu förenas solguden med moderjord i fruktbarhetens tecken och majstången (hos oss längst upp i norr j.f. midsommarstång), en stor penis nedkörd i marken med vidhängande kulor (kransar)

Men den här solhelgen snodde arbetarrörelsen istället av någon outgrundlig anledning och gjorde till sin. Vi tänder dock fortfarande eldar på valborg, skrämmer häxor och sjunger in våren och ber om god skörd.

21 juni Midsommar.

Sommarsolstånd.

Nu står Solen som högst och starkast.

Midsommar gick både den katolska och protestantiska kyrkan bet med liksom med 1 maj. Kyrkan jobbade dock hårt en period med att få bort firandet av midsommar (alldeles för hednisk och promiskuös även den). Nordborna blev dock inte mer kristnade än att vi behöll denna hedniska solhelg ungefär som den var. Vi kör penisen (majstång - midsommarstång) i den fruktbara marken och dansar runt den med sill och snaps och allmän orgie(?)

1 augusti Lammas

Mittemellan sommarsolstånd och höstdagjämning. Olofs mässa och Lars mässa.

Inte så stor helg idag men vi på landet vet ju vad Larsmäss är = marknad. Nu drar marknaderna igång på allvar fram till Mikaelsmäss den 21 september. Förr var det uppsägningtid för pigor och drängar mellan Olofsmäss (29 juli och Larsmäss 10 augusti). I botten ligger kopplingen till solen och till skörden.

21 september Mabon

Höstdagjämning. Mikaels Mäss

Ingen stor helg heller idag i sverige. Men förr firade Mikalsmäss som en skördefest. Den finns kvar i almanackorna och det är marknadstider. Skörden skulle nu vara avklarad och djuren hemma från fädbodarna.  Vi är nu snart tillbaka till den 31 oktober när solguden ska dö igen på natten till den 1 november för att födas på nytt vid vintersolståndet.

Och så firar vi (omedvetet?) solens gång över himlavalvet och den fruktbara jorden fast vi kanske bor i gatlyktors sken bland asfalt, betong och konsum? För är det inte kyrkan som tejpar över våra traditioner eller arbetarrörelsen så står Köpcentren redo...

Stiltjen i garderoben

I boken Brida av Paulo Cohelo stod följande att läsa på sidan 136 i pocketupplagan:

"....frågade Wicca om hon använde alla kläder hon hade.
-Självklart inte, svarade hon.
- Då så. Från och med den här veckan ska du använda alla kläder du har i garderoben.
Brida trodde inte sina öron.
- Allt som i sig bär på vår energi måste befinna sig i ständig rörelse, sa Wicca.....

.... kläderna förvandlar alltid känslor till materia. De är en av broarna mellan det synliga och det osynliga. Det finns till och med kläder som kan göra dig illa, för de blev gjorda åt någon annan och felaktigt kom i dina händer"

Intressant aspekt. Jag måste säga att ovanståend ALDRIG någonsin har föresvävat mig. Men man vet ju aldrig.
Det föranledde en översyn av min garderob som väl inte hör till de största men ändå.... Där hänger definitivt ett och annat som inte varit av från galgen på bra länge.
Jag slängde en del, lade ihop en ge bort hög. Hängde de speciella klänningarna insamlade från diverse resor på ett ställe.
Jag lovar inte att använda allt annat på en vecka, i Sverige har vi trots allt fyra årstider. Men det som inte är använt på ett år från och med dagens datum ska definitivt UT.

Fire - walk with me

I den här byn börjar Valborgsmässofirandet i kyrkan med fackeltåg för att tända vår-kasen. En högst märklig företeelse om man tänker efter.

För mig är Beltaine, det vi i Sverige firar som Valborgsmässoafton, en hednisk fruktbarhetshögtid. Hur kom kyrkan in i den bilden kan vän av ordning fråga sig?

Valborg är en fest för Guden (som föddes vid vintersolståndet) och Gudinnans sexuella förening för att sommaren skall bli bördig. Beltaine var från början ett skamlöst, ohämmat firande av sexualitet och fruktbarhet. I den Celtiska tradtionen fann älskare varandra med hjälp av eldarna (fast på den fronten har det verkligen inte förändrats)

Gör kyrkan detta avsiktligt? För i så fall är det listigt av Svenska Kyrkan att plocka upp denna vårorgie och införliva den i den mer puritanska Kristendomen och släta ut den med glättiga körer och kaffe i församlingshemmet?

Personligen kan jag inte se någon som helst koppling mellan majbrasa och kyrkobesök och hoppade därför över kyrkprazzlet och gick direkt på brasan. Fast "kyrk"-kaffet smakade bra ;-) efteråt.

Det är fascinerande att genom alla tider och generationer lever de ursprungliga solhögtiderna vidare om än i nya skepnader. Vi befinner oss nu exakt mellan vårdagjämning och sommarsolstånd och någonstans inom oss, i det omedvetna finns ursprunget och kopplingen till jorden, solen och månen kvar oförstört av tidens tand, biblar, påvar, tv-apparater och dataspel.

Wind Moon

Idag har det varit en perfekt dag och jag har inte retat upp mig på någonting som jag kan skriva om.

Tid är märkligt vissa dagar svischar förbi och rinner iväg utan att man hinner med någonting och andra dagar är det som om klockan stannat. Idag var en sådan dag när klockan "stannade". Jag sov ändå ganska länge ända till klockan 8 och sedan åt jag frukost, surfade på datorn, red en tur på Kokopelli, grejade i trädgården och växthuset, drack kaffe i solskenet och tittade på klockan och beredde mig på sen eftermiddag. Klockan var två på eftermiddagen och jag misstänkte först att hon stannat men mobilen visade samma sak. Jag hade hunnit ofattbart mycket tyckte jag för jag hade verkligen inte skyndat mig precis.

Wind Moon

Inatt är det fullmåne, Wind Mood, vindmåne - eller Seed Moon kallas den också. Det är en måne för nya projekt och ny början och inatt är det alltså läge att visualisera på vad som man önskar ska slå rot och växa i ens liv. Elementet för vindmånen är luft vilket adderar objektivitet och överblick. Jag vet iallafall vad jag ska låta slå rot. Känslan av att tiden står stilla, vilket händer när jag är närvarande i varje steg.

Kan man ha en präst i fullmäktige?

Mycket kan jag förfasa mig över när det gäller politiker och deras ageranden. Jag vill helst inte att de folkvalda är rasister, djurplågare eller torskar för att nämna något. Jag gillar inte heller när de fattar självsvådliga beslut och medvetet mörkar miljonavtal som påverkar en hel kommun i flera år framåt. Det gör mig heligt förbannad.

Jag vill att de försöker att leva ett hederligt liv och att de har en etik som helst är något bättre än genomsnittet.

Men att ordföranden Maj Steen, kommunfullmäktige i Borås har som bisyssla/fritidssyssla/hobby(?) att hålla seanser och ägnar sig åt andligt och spiritualism får mig inte att lyfta på ögonbrynen annat än att jag förvånas av journalisters arbete eller snarare brist på vettigt arbete. Tyvärr framgår det inte av artikeln om hon är ett duktigt medium ;-) fast det är väl upp till de som anlitar henne att avgöra.
Tydligen har "Insider" tjuvfilmat denna dramatik och Aftonbladet plockar nu upp "skandalen". Det här är ju löjligt. Finns det verkligen inte viktigare saker för undersökande journalister att ägna sig åt?
Ett tips: Om de nu inte har något bättre att göra kan de komma till den här kommunen och få en ny skandal i ämnet. För i vår kommun sitter det en präst som ledamot i fullmäktige och denne präst tror på hör och häpna (en osynlig) Gud Fader allsmäktig, hans son Jesus Kristus (resultat av en jungfrufödsel) och tillika en helige ande!! För att förmedla detta flum får han dessutom betalt av kyrkan (tidigare statlig)
Om andlighet, tro på osynliga saker och seanser är så uppseendeväckande kan väl snart inte en endaste person ha kvar sina uppdrag.

Och man kan verkligen kunna undra om jag verkligen kan vara lönekamrer eller fortsatt kassör i fackföreningen? Jag som rider Western och har "Det okända" som ett av mina favoritprogram? Ibland ägnar jag mig även åt saker som är minst lika "flummiga" som den här kvinnan men jag finner ingen koppling till att jag inte skulle sköta mitt jobb av den anledningen.

Jag ser det nog snarare som en merit för denne ordförande att hon har kontakt med lite andra dimensioner än de direkt uppenbara.

Vad vet vi egentligen?

I filmen "what the bleep do we know" belyses frågan om vad som är verkligt och inte. Vi ser genom ögats lins men bilden vi ser skapas i den bakre delen av hjärnan. Mätningar har gjorts vilket visar att om vi ser en viss bild med ögat så aktiveras vissa delar av hjärnan. Samma delar aktiveras dock om vi vid ett senare tillfälle sluter ögonen och föreställer oss samma bild.
vilken bild är då mest verklig?
Det finns också en teori att det vi inte kan tro på kan vi inte se eftersom hjärnan inte kan hantera det. När Columbus kom till Karibien kunde ursprungsbefolkningen först inte se några skepp, de kunde dock se de underliga formationerna på vattnet som skeppen skapade. Det vi inte kan föreställa oss, tro på det skulle vi alltså inte kunna se.
Vilket skulle kunna förklara varför vissa "ser" spöken där andra inte ser det minsta konstligt.
Det handlar enligt denna teori inte om att jag tror det när jag ser det utan jag kommer att se det när jag tror på det.
I kvantfysiken har man upptäckt partiklar som så att säga kommer och går. Enligt den grundläggande fysiska regeln kan inte energi försvinna utan endast omvandlas till någon annan energi. Men ändock finns det partiklar som tycks försvinna spårlöst för att sedan dyka upp igen. Kvantfysiker har därför en teori om ett paralellt universum där man undrar ungefär samma saker. Att var tar dessa partiklar vägen när de bara försvinner "i tomma intet"? Partiklar kan också befinna sig på två platser samtidigt trots att det är exakt samma partikel. Svårt att föreställa sig eller hur?
Det mesta vi betraktat som sanningar i historien har visat sig vara felaktigt vid senare tillfällen och varför skulle det vara på nåt annat sätt i vår tid?
http://www.whatthebleep.com/reviews/

Imbolc 2008

Idag har jag äntligen fattat hur man lägger in bilder i själva bloggen. Det visade sig vara ganska enkelt bara man läser ordentligt. Det här gör att det förhoppningsvis blir lite mer läsvänligt med en och annan bild.





Idag är det Imbolc eller gudinnan Brigids (Brighid, Brigit, Bride,) dag.
I original var gudinnan Brigids Festival den första februari (andra i år p.g.a. att det förskjuts därav skottåret) Imbolc eller Oimelc två nams som anknyter till tackornas lammning och flödet av mjölk som ger liv. Det är vårens första dag även om det inte precis känns så om man tittar ut genom mitt fönster. Snön fullständigt vräker ned. Det är som en vägg!
Hedningarna släppte inte sina gudomligheter hur lätt som helst och för att få in Brigid i Kristenheten valde kyrkan att inte ta strid och istället införliva henne i kristenheten. Man gjorde helt frankt om denna hednagudinna till ett helgon. Ovanligt kreativt för en dogmatisk kyrka. Helgen kallas därefter i den katolska världen för kyndelsmäss. Ljusbärarhelgen. Protestanterna ansåg den däremot för hednisk och ogudaktig så därför har den försvunnit som helgdag i vårt land även om vissa almanackor faktiskt skriver ut Kyndelsmässodagen än i dag. Vi befinner oss nu mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning.


Jag ska nu tända ett vitt ljus för gudinnan Brigid, för lamningen ( så att vi får skinn och mat till nästa vinter) och för ljuset. Dagen till ära har jag faktiskt - tro det eller ej klätt mig i vitt - en färg jag inte bär särskilt ofta.
Vi ska ha lamm till middag ikväll, enbär- och rosmarinkryddad med fransk potatisgratäng och ett mycket prisvärt rött vin. Meia Pipa 2005 från Portugal.

Guldkompassen

Förra söndagen som var en riktig ap-dag med mycket övrigt att önska så gick jag på bio på kvällen. Guldkompassen och jag blev fullständigt betagen av denna vackra filmskapelse och helt plötsligt öppnades återigen porten till mitt inre barn.

När jag var i tio-elvaårsåldern läste jag C.S. Lewis med stor fascination och levde länge i en föreställning om att det skulle finnas alternativa världar och att jag när som helst skulle hitta den sprickan i vår värld som skulle leda mig dit. Till en annan paralell värld. Jag skrev till och med egna berättelser och uppsatser i skolan på temat.

Fast efter det har jag aldrig varit speciellt road av Fantasy genrén och den eventuella sprickan mellan världarna stängdes någongång under de tidigar tonåren. Jag har inte läst mycket fantasy sedan dess med några ett trevande undantag. Jag tyckte mycket om Liam Hearns tre böcker om Takeo i "Över näktergalens golv", "Under lysande måne" och "På en kudde av gräs".
Sagan om ringen - vår tids gigant i genrén förstod jag mig aldrig på, den berörde mig inte det minsta och lyckades aldrig ta mig igenom den första boken ens en gång. Filmerna vilka frestade med att erbjuda en lättsmält genväg visade sig vara en alldeles för slabbig historia för min smak.
Jag blundade mig igenom hälften på grund av frossandet i alla långa krigsscener som jag ser som utomordentligt tråkiga och alldeles för långrandiga.

Fantasy var inte intressant alls fram till nu. Sprickan mellan världarna står nu åter öppen och jag hoppas att den aldrig stängs igen.

31 år senare och nu bara älskar jag berättelsen om Lyra (väl gestaltad av Dakota Blue Richards) i Guldkompassen. I en värld så lik men ändå olik vår. Filmen är baserad på en annan triologi om "den mörka materien" av Bill Pullman. (Jag måste givetvis läsa böckerna).
Filmen är i viss mån och böckerna ska tydligen vara mycket stark kritiska mot den auktoritära religionen styrd av dogmatiska regler och översittare som anser sig ha svaren på vad som är bäst för människor. Därför är filmen bannlyst av många religiösa samfund och tydligen även Katolska kyrkan vilket får en att funderar både en och två gånger om man sett filmen. Det blir liksom att välja den andra "onda" sidan i filmen. Den sidan som vill utöva kontrollen och ha tolkningsföreträdet för Gud.
Bill Pullman ska visst vara ateist men som jag ser det har ifallafall den första filmen ett djupt liggande andligt tema i och med att vi alla består av något som man kallar för "stoft" och att det är detta stoft som binder oss samman med vår själ, våra medmänniskor och andra världar. Detta stoft vill inte Magisteriet kännas vid utan istället försöker man kapa av förbindelsen med stoftet eftersom kapande skulle innebära att vi förlorar förbindelsen med det eviga, med det som är och Magisteriet skulle få makten att styra över människors (vår) vilja (och tro?). Känns det igen?
Jag kan verkligen rekommendera denna saga!

www.guldkompassen.se

Sedan var det en sak till med den här filmen som är betydligt mer pragmatisk. Kläderna! Jag skulle kunna bli designer imorgon dag och det är precis sådana där kläder jag skulle vilja göra göra. Zyjenarna i filmen är underbart klädda enligt mitt sätt att se på kläder. Lyras fantastiska tröja ska jag definitivt återskapa men det ska det handla om en annan dag.

Alla Helgona Helgen 2007

Samhain. Fast som hedning var ju den stora dagen i onsdags. Samhain - dagen mittemellean höstdagjämning och vintersolstånd. In i mörkret och in i döden och äntligen hemma.
November är årets bästa månad! Totalt kravlös. Skörden är bärgad, höet till hästarna är inne och tusen jävla juleljus är ännu inte tända. November passar bra ihop med mörkret i mitt inre och alla katter är grå. Det är nu jag lever upp, energin återvänder, måsten och borden ställs på skam och jag kan vältra mig i det svarta. Det blev väl ingen större ritual men jag bjöd iallafall hela kontoret på tårta med häxstrut på huvudet. Jag gick också dagen till ära ur kyrkan den 26 oktober. För vad hade jag där att göra egentligen - i kyrkan - jag som varken är döpt eller konfirmerad betalar ca 2000 kr/år till en förening som totalt förnekar den kvinnliga aspekten av andligheten? Det var prästen i Äppelbo som fick mig att ta det slutgiltiga steget. För om en kyrkans och Guds man på jorden kan ha gudstjänster mot vargen (ett av Gud skapade djuren) vete väl tusan om inte Djävulen är att föredra?

I fredags flyttade sonen ut (bonussonen) och en tid har flytt ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Jag mötte honom när han var tre år och sex månader och en liten plutt. Nu har han jeansen vid knäna, visar senaste kalsongmodet och går med denna släpande stil grabbar har idag - "akta inte tappa byxorna släp stilen" typ. Stor pojke 17 år. Bah, det är konstigt - vad fort det gick.
Vi som körde grejerna från Bergslagsskogarna till Örebro var mamman, pappan och så jag då. Reservmorsan, elaka styvmodern, plastmamman, bonustanten, häxtrollet, extramamman you name it.....
Det märkliga var att nu när sonen flyttar så är det första gången jag på allvar träffar hans biologiska mor - på riktigt -liksom. Inte bara som ett hej på byta veckan dagen.

Hon var precis så trevlig och rar som jag alltid misstänkt att hon skulle vara om jag bara fick chansen att lära känna henne.