All Hallows Eve

Äntligen Halloween! Min favorithelg. I år infaller Halloween för ovanlighetens skull på Svenska almanackans Alla helgons Afton den 31 oktober och sammanfaller så att säga med den svenska hitte-på-dagen. Min plan var därför att har riktig baluns för de döda denna fredag fast jag hann inte riktigt med. Det blir inte alltid som man tänkt...Istället får man improvisera på kontorstid om man säger så.
I de flesta länder är 1 november en helgdag men inte i Sverige vilket stör mig nåt oerhört. Vi skulle verkligen behöva en extra ledig dag så här på höstkanten men här lade man den på en lördag "för att det skulle passa bättre in i arbetsveckan".

Det är som vanligt både tungt och skönt på samma gång att gå in i mörkertiden. Det mesta är fixat och klart inför vintern förutom att jag fortfarande har saker kvar i växthuset med anledning av den sanslöst milda hösten. Olivträd och citronträd står fortfarande kvar i växthuset med en liten frostvakt - rekord.. Så länge det inte är under minus 5 grader klarar det sig säkert bättre därute i ljuset och svalkan.
I natt är väven mellan de döda och de levande som allra tunnast och i morgon ska det ändå bli det kalas för alla mina släktningar!

Läs mer om solåret här: http://kokospelle.blogspot.se/2009/10/solens-ar-en-hednisk-resa.html

Alla helgona Alla redan?

Äntligen november. Denna höst har vanligt ovanligt hektisk och mycket blev inte som planerat. Människan spår men Gud rår, vissa saker har dock varit helt självförvållat. Som det här ko-projektet... Förra veckan var familjen som bor Mitt i byn bortresta och jag fick lära mig att mjölka en andels-kon på allvar då endast jag och min syster lärt oss detta fullt ut. Jag kan därmed lägga till ännu en punkt på min skrytlista. Med militärisk disciplin har det varit uppstigning kl 5:30, hästmatning, hundpromenad (med systerns hund som lägligt var på kurs precis denna vecka och inte kunde bistå) , mjölkning, lönearbete på heltid, hemkomst, fårkontroll, hästmatning (också systerns), mjölkning med tillhörande sysslor, hundpromenad för att ramla i säng inför nästa dag.  Vansinnigt skojigt med en ko fast efter  12 pass i ladugården förutom heltidsjobb och allt annat som hör till ett hyggligt normalt liv som att borsta tänderna gör att jag idag är ganska mör men även nöjd. Det är nyttigt att testa lite gränser emellanåt.

Fast så värst mycket planering och firande av mina döda bundsförvanter blev det  inte detta år. Ikväll blir det ändå lammstek för oss levande och döda. Gravljus i trädgården, marschaller och en extra plats vid bordet.

Jag bugar inför all hjälp jag fått av levande (tack Gunvor och Per), Gud samt döda bundsförvanter, tomtar och änglar för att allt flöt på hela veckan utan en endaste incident. Till och med vädret var exceptionellt bra här i Bergslagen för att vara i slutet av oktober. Frid!

A walk in the dark

Nu är det äntligen årets bästa månad när det gäller vila och kravlöshet. Så märkligt då att jag inte ens gått in för landning än. Det är som om den blöta extrema sommaren och hösten gör att det mesta flyter omkring i sörjan. Jag missade Halloween och hade inte ens ett litet teparty i år och nu höll jag på att missa även den svenska varianten trots att denna helg är en av mina favorithelger.
Nu är skiktet mellan de döda och de levande som mest tunt och eftersom jag ibland känner mig mer som död än levande så passar dnt mig ypperligt.

Gör mig nu efter att jag för en kort stund uppstigit redo för en lång riktigt mörk promenad fram till kyrkogården där jag i vanlig ordning skall tända ett antal ljus för mina döda vänner och släktingar. Det blir ungefär samma schema som förra året.

Nåt år ska jag slå på stort dödsparty har jag tänkt - i bästa mexikanska stil. Kanske när halloween och Allahelgona sammanfaller år 2014 och framförallt år 2015?

Och i det här fallet behöver jag inte ens tillägga "om jag lever"... 

Ljuständardagen - Tocke Tok!

Idag är det den konstruerade Alla Helgons Dag som finns i den svenska almanackan. Ljuständarlördagen kallar jag den. För jag är inte bangen utan kan minsann fira de döda en gång till i samma vecka fast på lite olika sätt. Jag försöker alltid att denna lördag ta en promenad till kyrkogården här i sockna för att tända ljus på alla mina gravar.

Det blir ett ljus på mormor Jenny och morfars Mannes grav som jag faktiskt bara känner som döda då jag aldrig fick träffa dom levande. Mormor dog bara något år innan jag blev född. Det ljuset är också för morbror Lage, morbror Ture och morbror Pontus. Det är för moster Hjördis och Ville och för moster Siri. Ljuset brinner också för allra finaste Berit.
Precis bredvid den stenen ligger farmor Vera och farfar Erik. Vera fick jag tack och lov lära känna men farfar känner jag inte från livet. Ljuset brinner också för faster Svea och faster Signe och kusin Mary och hennes man Egon.

I minneslunden brinner ett ljus för mamma Gunilla.
Just denna kväll brinner också ett ljus för min arbetskamrat Rune som dog igår och med det ljuset tänker jag även på Kerstin som begravdes igår och på min sambos mormor Karla. Många ljus blir det!

Sedan tänder jag det sista ljuset för faster Anna och gammelfarmor Amanda och gammelfarfar Klas. Amanda fick jag förmånen att träffa men inte Klas. Om det går förstås det brukar alltid krångla det där sista ljuset för kära faster Anna var inte mycket för tåcke där trams.
- Tocke tok, säger ho varenda gång, va mycke kösta dä där ljuse?

Fast en sak fattar jag inte när jag går runt där på kyrkogården - det är varför i hela friden man sätter dit lampor som ser ut som ljus men som går på batteri? Man sätter dit ett ljus som lyser i veckor alldeles av sig själv utan att någon behöver titta till det... Varför gör man så? Det är som jag ser det själva handlingen att tända ljuset och skicka en tanke i mörkret som är det väsentliga och inte att det lyser i veckor på en grav som ingen ser.

Lovely bones - välkommen på te!

Ikväll är det All Hallows Eve. Jag önskar att jag hade lite mer ork att ställa till med en riktig fest för mina döda vänner och släktingar nåt år. Men jag orkar ju inte ens ha fest för dom levande så hur ska jag då orka hålla det för de döda kan man undra? Gäsp! En måndag? Förbannade staten som hittade på att det skulle vara helgdag helgen efter första november istället för på den riktiga dagen.

Jag har iallafall ställt ut några ljus i trädgården så att de hittar hit ifall de vill göra mig sällskap över en kopp te och TV-programmet Det Okända klockan 21 på sjuan. Jag längtar efter Er!

Feast with the Death

Nu är det dags igen. Att minnas och ära de som gått före oss till den andra sidan. Till andevärlden.
Jag firar med döden ikväll och skålar med förfäderna.
Går nu in i mörkertiden - årets lugnaste och fridfullaste månad. November som ligger mittemot maj. Ingen stress och ingen press tid för meditation, promenader och eftertanke. Skönt!

De dödas fest

Ikväll är det Halloween den 31 oktober vilket i år lämpligt sammanfaller med Alla helgons dag. Förr i tiden - före 1953 var Alla Helgons dag precis som Halloween en helg som alltid inträffade samma datum. Alla helgons afton (All Hallow´s eve) den 31 oktober och Alla helgons dag den 1 november men så var det väl nån politiker eller industripamp som kom på att "det passade bättre in i arbetsveckan" att alltid lägga den på en lördag. Jag bara undrar? Mot bakgrund av mitt förra inlägg - varför protesterade de inte hårdare mot denna helgdagsstöld eller gjorde man det?

Tack och lov är den amerikanska seden på väg tillbaka med lite mer glam, pumpor och dödskallar. Personligen skulle jag även önska lite mer mexikansk touch på det svenska Alla Helgon firandet.

Där firas de döda som tros komma tillbaka denna dag och besöka sina släktingar. Det dukas för extra platser då de kommer för att ta del av den mat och dryck de behöver och saknar från jordelivet och för att återse sina levande anhöriga igen. Den 1 november hedras döda barn och den 2 november de döda vuxna och även om jag egentligen inte är mycket för partaj är det något i detta som tilltalar mig. Döden är så tabu i detta land att vi gärna skuffar undan den och undviker att tala om den. I mexico och i delar av sydamerika är det också vanligt att man vakar på kyrkogårdarna under natten; hela familjer sitter runt gravarna, man småpratar och minns de döda. Lite mer party med tårblandat skratt skulle lätta upp ....

Jag köpte blommor och ställde på matbordet helgen till ära och ikväll har jag varit på en promenad till kyrkogården och tänt ljus på mina döda anhörigas gravar. Det var fullmåne och sagolikt vackert denna vindstilla och milda helgonnatt.

Solens år - en hednisk resa

De flesta av de helger som vi idag firar har sin grund i solåret. Den 1 november dör solen för att födas på nytt på vintersolståndet och göra ett år för att sedan dö igen nästa 1 november.

Kyrkan har idag gjort anspråk på de flesta av våra ursprungliga helger och gjort mässor av dem, samt kidnappat en och annan gudinna och till och med arbetarrörelsen har varit med och gjort en av dessa solhelger till "sin" här uppe i norr.

Solåret för hedningar och kristna

1 November Samhain (halloween)

Nu befinner vi oss exakt mittemellan höstdagjämning och vintersolstånd. All Hallow´s Ewe som blev halloween är inget amerikanskt påhitt som många tror Halloween startade i Europa, for över havet och är tillbaka med pumpor och "trick´n´treat".

Det har alltid varit de dödas fest. Väven mellan världarna nu är som tunnast då vi går in i mörkertiden.

Stora helger tog kyrkan fasta på och gjorde om detta dödsfirande till något mer sakralt men ändock samma tema. Alla helgons dag med ljuständning på gravar och uppläsande i kyrkan av de som dött under året.

21 december (Yule)

Vi är då framme vid vinstersolståndet. Här firades det stort långt innan någon Jesus ens var bebådad. Den tidiga kyrkan var dock inte dumma i huvudet så eftersom det redan var partaj i romarriket den 25 december till solens ära lade man listigt Jesus födelsedag där och Yule blev Christmas. Kristen Mässa. Här i Sverige blotade (offrade) vi för att solen skulle återfödas (vilket fungerade varje gång).

Det kristna temat passade perfekt, ljuset (Kristus - solen) föds/återvänder till jorden.

1 februari Imbolc

Mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning. Den celtiska gudinnan Bridget helg som Kyrkan kidnappade och gjorde helgon av. Det blev sedan Kyndelsmäss tillägnad Jesu Moder. Ljusbärarhelg. Protestanterna tyckte dock att den fortfarande var för hednisk och tonade ned den men den finns ännu i vår almanacka.

I solåret firades att våren vaknade under den frusna marken. Tackorna får sina lamm den här tiden . Börjar mjölka igen.

21 mars Ostara (easter -påsk)

Vårdagjämning, en tid att så (lite tidigt i norra Sverige kanske men ändå). Nu började hönsen värpa igen och vi äter därför ägg. Det sker en återfödelse i naturern och det är helt genialt att göra en ny koppling mellan kristus och solen. Han uppstår på den tredje dagen som är påskdagen som alltid infaller den första söndagen efter fullmånen på eller efter den 21 mars. Klockrent!

Här är månen inblandad av någon anledning jag inte vet (och det stör mig en aning).

1 maj Beltaine, fruktbarhet och hänryckning.

Mittemellan vårdagjämning och sommarsolstånd.

Den här helgen lät kyrkan bli, åtminstone förr i tiden men dom ligger i, den var kanske alltför magstark trots allt för nu förenas solguden med moderjord i fruktbarhetens tecken och majstången (hos oss längst upp i norr j.f. midsommarstång), en stor penis nedkörd i marken med vidhängande kulor (kransar)

Men den här solhelgen snodde arbetarrörelsen istället av någon outgrundlig anledning och gjorde till sin. Vi tänder dock fortfarande eldar på valborg, skrämmer häxor och sjunger in våren och ber om god skörd.

21 juni Midsommar.

Sommarsolstånd.

Nu står Solen som högst och starkast.

Midsommar gick både den katolska och protestantiska kyrkan bet med liksom med 1 maj. Kyrkan jobbade dock hårt en period med att få bort firandet av midsommar (alldeles för hednisk och promiskuös även den). Nordborna blev dock inte mer kristnade än att vi behöll denna hedniska solhelg ungefär som den var. Vi kör penisen (majstång - midsommarstång) i den fruktbara marken och dansar runt den med sill och snaps och allmän orgie(?)

1 augusti Lammas

Mittemellan sommarsolstånd och höstdagjämning. Olofs mässa och Lars mässa.

Inte så stor helg idag men vi på landet vet ju vad Larsmäss är = marknad. Nu drar marknaderna igång på allvar fram till Mikaelsmäss den 21 september. Förr var det uppsägningtid för pigor och drängar mellan Olofsmäss (29 juli och Larsmäss 10 augusti). I botten ligger kopplingen till solen och till skörden.

21 september Mabon

Höstdagjämning. Mikaels Mäss

Ingen stor helg heller idag i sverige. Men förr firade Mikalsmäss som en skördefest. Den finns kvar i almanackorna och det är marknadstider. Skörden skulle nu vara avklarad och djuren hemma från fädbodarna.  Vi är nu snart tillbaka till den 31 oktober när solguden ska dö igen på natten till den 1 november för att födas på nytt vid vintersolståndet.

Och så firar vi (omedvetet?) solens gång över himlavalvet och den fruktbara jorden fast vi kanske bor i gatlyktors sken bland asfalt, betong och konsum? För är det inte kyrkan som tejpar över våra traditioner eller arbetarrörelsen så står Köpcentren redo...

Alla Helgona Helgen 2007

Samhain. Fast som hedning var ju den stora dagen i onsdags. Samhain - dagen mittemellean höstdagjämning och vintersolstånd. In i mörkret och in i döden och äntligen hemma.
November är årets bästa månad! Totalt kravlös. Skörden är bärgad, höet till hästarna är inne och tusen jävla juleljus är ännu inte tända. November passar bra ihop med mörkret i mitt inre och alla katter är grå. Det är nu jag lever upp, energin återvänder, måsten och borden ställs på skam och jag kan vältra mig i det svarta. Det blev väl ingen större ritual men jag bjöd iallafall hela kontoret på tårta med häxstrut på huvudet. Jag gick också dagen till ära ur kyrkan den 26 oktober. För vad hade jag där att göra egentligen - i kyrkan - jag som varken är döpt eller konfirmerad betalar ca 2000 kr/år till en förening som totalt förnekar den kvinnliga aspekten av andligheten? Det var prästen i Äppelbo som fick mig att ta det slutgiltiga steget. För om en kyrkans och Guds man på jorden kan ha gudstjänster mot vargen (ett av Gud skapade djuren) vete väl tusan om inte Djävulen är att föredra?

I fredags flyttade sonen ut (bonussonen) och en tid har flytt ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Jag mötte honom när han var tre år och sex månader och en liten plutt. Nu har han jeansen vid knäna, visar senaste kalsongmodet och går med denna släpande stil grabbar har idag - "akta inte tappa byxorna släp stilen" typ. Stor pojke 17 år. Bah, det är konstigt - vad fort det gick.
Vi som körde grejerna från Bergslagsskogarna till Örebro var mamman, pappan och så jag då. Reservmorsan, elaka styvmodern, plastmamman, bonustanten, häxtrollet, extramamman you name it.....
Det märkliga var att nu när sonen flyttar så är det första gången jag på allvar träffar hans biologiska mor - på riktigt -liksom. Inte bara som ett hej på byta veckan dagen.

Hon var precis så trevlig och rar som jag alltid misstänkt att hon skulle vara om jag bara fick chansen att lära känna henne.