Signs - on the wind

Efter mitt inlägg om fjädrarna har de nästan som väntat lyst med sin frånvaro - jag hade ju trots allt fattat till slut. Trodde jag åtminstone...

För idag kom tecknen tillbaka med besked då jag helt oväntat och otippat får ett litet fint paket av en arbetskamrat - ett svart med rosa snören. Jag blev mycket glatt överraskad av att få en present för en tjänst (som jag själv inte tänkt så mycket på) en i övrigt bedrövligt stressig onsdag och när jag öppnade paketet så var där ett par jättefina örhängen med vita fjädrar. Amazing!
Till saken hör att den här kära arbetskamraten aldrig läst min blogg, inte hade någon direkt aning om min passion för fjädrar och inte följt mig på FB men aldrig tvekade när hon hittade dessa örhängen med fjädrar - de var till mig.

Tack snälla finaste Birgitta! Jag är så fantastiskt glad för dessa örhängen som skall bäras vid speciella tillfällen. De betyder mer än du kan ana eftersom de förutom att de var jättefina som smycken betraktade också har en djupare innebörd för mig...

Jag har ingen aning om vart detta ska leda och vart jag är på väg men:

"..open your eyes to their possible meaning, to their soulcharging poetry, and you may suddenly find yourself on the wind as we call it...."

Feathers - walk with me

Utan att gå in på en endaste detalj har sommaren som gått varit aningen motig. Det har hänt fler än en gång att jag mitt upp i någonting verkligen tänkt att:
- Är det verkligen det här jag ska hålla på med?
- Ska jag göra det här?
- Varför gör jag det här?

 Eller att jag  helt plötsligt mitt i någonting har tappat fokus och kraft, när det bara har känts tungt och meningslöst. DÅ - varenda gång som jag har vacklat har den legat där rakt nedanför mig. En fjäder! Gud vet från vilken fågel det är minst sagt varierande storlekar och utseenden. Fjädern har inte varit en bit bort utan den har alltid varit precis rakt nedanför mina fötter. En av de senaste låg rakt nedanför mig  på stenplattorna precis utanför skjutdörrarna på ICA Supermarket - vilket väl inte känns som en naturlig plats för fjädrar. Det är den minsta längst ned i bilden.
När fjädern ligger där vet jag att jag trots att det känns lite motigt trots allt är på rätt väg, gör rätt saker och inte behöver fundera så mycket

Enligt infödda amerikaner är fåglar andarnas budbärare då de befinner sig närmare skaparen än vi.
- "Always pay attention to them" säger Buffalo Jim, Seminole medicinman.
Jag måste tillstå att andarna verkar uppfatta mig som aningen trög och jag är benägen att hålla med, för det har under denna korta sommar blivit åtskilligt med fjädrar.

Här är samtliga - utom en - som var mer än lovligt tilltufsad - precis som jag kände mig när jag hittade den. Den fjädern hittar jag dock inte igen och det är kanske inte meningen heller?

Following the path :
"You either see and acknowledge such signs , or you don´t. They´re not true unless you make them so. Like everything else on the path of the Wisdomkeepers, they assume for you the meaning you choose to give them. Disregard them, negate them, and they give back to you exactly what you have given to them - nothing. We create our own meanings."
 ur "Travels in a stone Canoe - the return to the wisdomkeepers" av Harvey Arden och Steve Wall

Härliga Härjedalen Augusti 2011

Sommaren 2011 blir det lite nya grepp med uteliggandet. Eftersom lilla systern bärgade hö till alla fåren satte vi henne på häst- och kattvaktposten och sedan drog pappa, sambon och jag till Härjedalen med våra enmanstält. Sambon hade en lyxvariant som pappa och jag avundsjukt sneglade på under hela resan.

Det blev ett ypperligt tillfälle att testa vad de små enmanstälten tålde då åskan tornade upp sig andra kvällen. Det kom ett skyfall av sällan skådat slag men hård vind och det fullständigt piskade i marken. Sedan regnade det oavbrutet i två och en halv timme medan vi satt och tryckte i bilen under rungande blixtar och tänkte att det är nu vi får veta om tälten är vattentäta enligt beskrivningen? Det var dom! Med tanke på allt vatten som drösat ned är det mirakulöst att sovsäckarna fortfarande var torra. Kruxet var den kraftiga kondensen som sedan blev på natten i den fuktiga luften. Det mesta blev liksom blött ändå - inifrån - förutom i sambons lyxvariant av tält då förstås. Måste nog se över utrustningen....

Förutom åska och regn var det bland annat vandring till Mittåkläppen och rödningfiske på Frösjön (jag fick "bara"(?) en bamseabborre!)Jag är annars beredd att utse årets naturhöjdpunkt redan nu i augusti när en stor jorduggla kom fram och cirklade runt oss bara på några få meters avstånd, där vi stod på en liten kulle upplyst av den nedåtgående solen. Varv på varv på varv flög den guldskimrande ugglan runt och vred på huvudet och tittade ned på oss med sitt uttrycksfulla ansikte och vi förstod alla tre att det var en hälsning från andra sidan eftersom det var just vi som var där just då. En mycket märklig, nästan magisk och naturligtvis fantastisk upplevelse. Ugglan flög sedan iväg från samma håll som den kom.

Lite senare på kvällen dök alla hennes kompisar upp (5 stycken för att vara exakt) för då var de runt vår lägerplats än en gång och jagade fjällämmel men magin var då borta. Det var dock fortfarande en underbar naturupplevelse Det blev tyvärr inga egna foton på ugglan men här är ett som jag helt fräckt hämtat från Internet.