Bosjuka

Kort efter inlägget om bosjukan drabbades jag helt oförutsett av Timell-viruset för egen del. Det låg liksom i luften och den sunkiga soffan i vardagsrummet nådde sin absoluta bottennotering och inte en dag till med färgflagor i vardagsrumstaket. Jag är inte petig med detaljer men någonstans finns uppenbarligen en gräns även för mig.
Nu är varenda mindre pinal i rummet utburet förutom några stora möbler. Takfärgsflagorna är borta, taket behöver målas, golvet måste bytas och de begagnade rosablommiga tapeterna med alla små spikhål är snart ett minne blott.

Hur hamnade jag i det här?

Allt går - även det omöjliga

Jag är inte världens snabbaste. Jag är inte heller världens händigaste. Fast jag är en envis jävel och trots min melankoliska läggning optimist i grunden. Jag tror att allt går även det omöjliga som dock tar lite längre tid.
Det sistnämda har jag sannolikt ärvt av min far som så länge jag kan minnas nästan aldrig (?) säger att "det går inte". Den parollen har jag bestämt mig för att leva efter. Det är klart att "det går" på nåt jävla vis och det gäller bara att komma på hur!

Nu har jag tillsammans med min pappa som rådgivare byggt ett balkongräcke. För en snickare är det förstås en löjlig sak att bygga ett balkongräcke men för mig är det en prestation i klass med Hjulsjöjoggen. Det tog sin tid för det var mycket "tänk" innan jag var igång men nu är det nästan färdigt. Det är bara lite lister som ska på nedefter för att hålla spjälorna på plats. Till våren skall det bli ett trallgolv och så ska jag och resten av familjen skall sitta där och äta frukost på söndagmornarna.