Fina kossan Betsy

Jag har en ko! Ja, om man ska vara petig har jag bara en sjundedel av kossan men varför ska man vara det? För på denna sjundedel får jag ca 15-16 liter fin obehandlad mjölk varje fredag. Opastöriserad och ohomogeniserad vilket innebär att jag enligt Livsmedelsverket tar en risk varje vecka. Tillåt mig att tvivla.

Men vem fan bryr sig om Livsmedelsverket och deras föråldrade pekpinnar när de om och om igen visar sig peka käpprätt åt skogen? Inte jag i alla fall.  Till exempel säger livs(farliga)medelsverket att barn ska ha lättmjölk och margarin i skolan ! När all ny modern forskning pekar åt rakt motsatt håll:

http://www.kostdoktorn.se/smabarn-som-ater-fettsnal-mat-blir-tjockare2

Livsmedelsverket bryr sig uppenbarligen mer om sina producenter än om  konsumenterna? Jag kan inte köpa riktig obehandlad mjölk på ICA direkt från en bondgård, men om jag fyllt 20 år jag kan gå in i dörren bredvid och köpa hur många flaskor 40% brännvin jag vill och klunka i mig. Sanslöst inte sant?

Jag är glad att jag har trillat av kartan och landat i den verkliga världen!

Vill du läsa mer om kon och omställningsprojektet i praktiken kan du klicka här:

http://omstallningipraktiken.se/pages/view/hjulsjo

Don´t throw it - regrow it - ett matexperiment för snåljåpar

Jag är i den ultimata medelåldern men det gläder mig att jag fortfarande får en del märkliga AHA upplevelser för de mest banala saker. Som till exempel insikten att man inte behöver skala potatisen innan man gör potatismos bara man äger en bra potatispress. Det har jag skrivit om här för några år sedan:

Potatismos på tre röda

Häromdagen fick jag en ny Aha-upplevelse som tilltalar min ganska snåla sida.

Tydligen ska det gå att återanvända en hel del av de grönsaker man släpar hem från affären och då tänker jag inte på frön från tomater och chili som fungerar alldeles utmärkt för den som har plats och tid att vänta.
Nej det här är mer en snabbfix.  Blekselleri, romansallad, purjolök, vanlig lök,  salladslök, morötter och sån där PakChoi för att nämna något ska tydligen enkelt kunna återanvändas. Det finns lite olika trix för att göra detta. Ett av dom är att man köper t.ex. en stock med Romansallad (det gjorde jag idag) och skär upp nästan alltihop utom själva ändan och gör en smarrig sallad av de fräscha bladen. Jag gjorde en med kyckling.  När det är klart och salladen är uppäten brukar jag sedan kompostera den där snutten som blir kvar och det gör väl de allra flesta om det inte åker rakt ned i soporna? Men inte den här gången.....

För när salladen är uppäten ska det enligt vittnesmål gå att få en andra skörd och ev. fler genom att sätta själva rotstocken i jord eller rentav bara i ett glas vatten. Jag börjar i vatten - rapport kommer. Fungerar det kommer jag gräma mig alldeles förfärligt över all mat jag kastat bort. Ett kul experiment är det i vilket fall:

Matvraket

Nu blir det stekta fläsket kokt. Jag räknar kalorier för första gången i mitt fyrtioåttaåriga liv då jag kom på att jag nog borde gå ned ett par,  tre kilo. Vid närmare 50 tycks jag inte längre kunna äta precis allt jag ser helt ohämmat . Det är faktiskt väldigt intressant att se vad saker innehåller när man verkligen väger och räknar och jag inser efter ett par veckor att det är något lurt med det här med kalorier in och kalorier ut. Jag konstaterar nämligen ganska snart att mina tre kilos övervikt(?!) borde rent matematiskt ha varit minst 30 - om man ser till vad jag har vräkt i mig genom åren. Det där med kalorier in och kalorier ut är onekligen ingen exakt vetenskap för var har jag i så fall gjort av allting? Värmt upp huset? Not! Jag är verkligen ett matvrak av rang och när jag tänker efter har jag med några få undantag alltid ätit mer än de flesta. Jag vet knappt ärligt talat hur en "normal" portion ser ut men försöker lära mig det nu.

För nu vid närmare femtio ska jag försöka att hitta en mer normal nivå - om inte annat kommer det oavsett vad vågen kommer att visa att bli ett billigare matkonto. Och eftersom jag faktiskt är ganska snål konstaterar jag då krasst att det kommer att kunna ge en del på sparkontot alternativt att jag kan köpa lyxigare mat i mindre förpackningar framöver.

Värmländska kvalitétssemlor?

Hemma på våran gata i samhället finns det en lågprisaffär med rötter i Värmland. Där säljer de semlor med rubriken "Två goda semlor" på kartongen och som underrubrik på etiketten : "Värmländsk kvalité" och då kan vän av ordning konstatera att Värmlänningar har visst inte speciellt höga krav på sina bakverk.

Jag tänkte ta en sådan har semla när de bjöd på min arbetsplats men så fick jag för mig att jag skulle läsa på innehållsdeklarationen:

Vetemjöl, grädde, vatten, socker, vegetabilisk olja (vilket väl för det mesta är palmolja när det är ospecificerat), glukossirap, vetestärkelse, aprikoskärnor(!), vetegluten, jäst, kardemumma, potatisfibrer, salt, invertsocker, druvsocker, förtjockningsmedel E472e, mjölbehandlingsmedel E300, konserveringsmedel E202, potatisstärkelse, majsstärkelse veg.fett, vanillin (som vanligtvis utvinns ur granröta) , aromämne, emulgeringsmedel E471, enzymer

....och så kommer det - bäst av allt - NOTERINGEN i slutet av denna förteckning: "kan innehålla spår av nötter och mandel"!!

Mandelmassa som kan innehålla "spår av mandel"? Det är som smördeg utan smör.
Hur kan man få sälja denna gegga och kalla det semlor?

Fårskallar

Försäljningen av lammkött har fördubblats i Sverige på de sista 10 åren. Det beror antagligen på två saker, fler invandrare som tillika är muslimer och Svenskar som tycker att lamm är ett bra och etiskt alternativ till trångbodda grisar. Lammen föds i normala fall på våren i mars, hoppar runt i gröngräset hela sommaren, betar i våra marker och slaktas lagom till vintern. Perfekt tänker vi, de har ett bra liv och det är inte storskaligt.

Därför biter sig nog svenska lammproducenterna sig själva i de i värsta fall ruttna svansarna när de börjar föda upp lamm i stallar redan i januari för att slakta några månader senare. Lammen har blivit en industrivara och får aldrig hoppa runt i gröngräset. De går inne hela sina korta liv.
Är det helt dumma i huvudet? Varför biter de den hand som föder dom? Varför förstöra nåt så genialt för att sälja färskt lammkött till påsk. Har de aldrig hört talas om frysboxar?

Rubriken fårskallar syftar här inte till de i många fall mycket kloka fåren utan vissa dumbommar som föder upp dom.

Och vad är det för skitsnack att får och lamm inte kan gå ut på vintern? Det går alldeles utmärkt med rätt ras och med vindskydd och ligghall. Hört talas om Lammpäls?

Kan själv - Piss off "Old el paso"

När jag ratade margarindegen fick jag vackert göra en själv och upptäckten blev att det inte är någon temperamentsfull mardröm att göra egen smördeg det krävde bara lite planering då den behöver ligga kallt innan utbakning. Prazzlet - oavsett om man köper färdig eller gör själv att få den att fästa runt det man ska inbaka.
Att den blev mycket godare med riktigt smör behöver jag väl knappt säga?

Stärkt av denna erfarenhet att så gott som allting blir både godare och nyttigare om man gör det själv gick jag idag på nästa projekt. Majstortillas!

Det var nästan löjligt enkelt. Aldrig mer en färdigköpt plastinpackad tortilla om det inte är campingkris.

Man tog 2,5 dl majsmjöl (saltå kvarn), 1 dl vetemjöl, salt, ett ägg och 5 dl vatten och rörde ihop i en bunke. Lät det stå i ca 10 minuter för att svälla och sedan i med 1 msk olivolja. Gräddades i pannkakslaggen som pannkakor. Plättlätt!

Om man sedan kryddar köttfärsen med vitlök, salt, peppar, paprikapulver, spiskummin, chilipulver och ev ett uns cayennepeppar slipper man dessutom den arom- och med E621 smakförstärkta tacokryddgeggan Santa Maria och company har att erbjuda.

Det jag undrar nu är: Hur gör man hårda tacoskal?

Findus Margarindeg

Imorgon ska jag smördegsinbaka kassler med vitlöksost, creme fraiche och persilja enligt ett gammalt beprövat recept. För att underlätta gjorde jag som förr i tiden. Gick till frysdisken och tog för enkelheten och lathetens skulle en förpackning färdig smördeg och lade i den röda ICA-korgen.

Sedan kom jag på att:

- Ja, visst ja.... Nuförtiden läser jag ju det finstilta och tog därför upp kartongen igen och läste på innehållsdeklarationen. Den startade med vegetabiliskt fett (margarin) och det fanns hör och häpna inte en gnutta smör i hela förpackningen.

Inte heller de så kallade smördegsrullarna i förpackningen bredvid innehöll ett gram smör utan var helt igenom gjorda av margarin.

Men för i helvete Findus!!!!

Hur är det möjligt att enligt svensk konsumentlag få sälja en vara som heter smördeg utan att den innehåller smör? Det borde väl i rimlighetens namn heta "Margarindeg"?

Det fick bli ett paket vanligt smör istället och imorgon får jag besväret med att kavla ihop en egen deg värd namnet.

Medelålders - med mat på hjärnan

Jag läste någonstans att medelålders är man när man tänker oftare på mat än på sex. Alternativt har kokböcker av Jamie Oliver (även om han går under namnet - den nakne kocken) och Nigella bredvid sängen istället för sexigare litteratur.
Jag konstaterar då krasst och aningen oroat att det innebär i så fall att jag varit medelålders hela livet möjligen med undantag någon gång mellan 14 och 18 då jag inte har riktigt koll på läget.
Mitt sängbord har alltid så länge jag kan minnas varit mer belamrat med böcker om mat än om sex. Fast det ska väl också erkännas att mitt minne är inte alltid det bästa har jag märkt. Jag blir ibland väldigt oroad när andra berättar vad jag har sagt och gjort för länge sedan och konstaterar för mig själv att det är helt bortformaterat ur hjärnan. Det är inte ens medelåldersvarning på det utan snarare senilvarning och graven nästa... 8-/

Fast nyligen läste jag faktiskt Paulo Cohelos bok "Elva minuter" vilket förhoppningsvis gjorde mig åtminstone några år yngre? Rekommenderas för Er som kört fast i kokboksträsket.

Och för Er som har Nicklas Mat som favoritprogram på TV finns det en film som faktiskt kombinerar dessa två ämnen på ett lysande sätt. Laura Esquivels "Like water for Chocolate"?
Eller kanske skulle man låta boken Isabel Allendes "Afodite". ligga framme lite synligare? Handlar också om BÅDE mat och sex - skriven av en dam i sina bästa år.... ;-)

Skogens guld

Jag hoppas att kantareller är nyttiga. Jag äter nämligen en hel del kantareller nu. Inte bara en pytteklick på en rostad brödskiva utan rejäla portioner.

Skogen är full av kantareller och äntligen blir det lite pay-off på den minst sagt regniga semestern.

Hokus-Pokus Bearnaise

Spänn av...
Det sista jag vill är att detta skall bli ännu en matblogg och jag vet att nu är det nära eftersom det (nästan?) handlar om mat tre inlägg på raken.

Fast vissa saker är värda att sprida vidare av flera anledningar.

Bearnaisesås brukar jag köpa konstgjord i en plastburk, detta trots att den är så fullsmäckad med E-nummer och andra tillsatser att ingredienslistan knappt får plats på etiketten. Lite märkligt eftersom riktig bearnaisesås är gjord av typ fem ingredienser ägg, vinäger, lök, dragon och smör. Än märkligare är att det sällan är varken smör eller ägg i den där konstgjorda E-bearnaissåsen trots att äkta bearnaise består mest av smör och ägg. Men tänk ibland måste man ändå beundra kemisterna...

Jag erkänner motvilligt att jag går igång på bearnaisesås på burk. Det är den perfekta nödsåsen till en blodig biff (eller så är det nåt E-nummer jag knarkar på?) och jag har ofta en burk ståendes i kylen (till saken hör också att nödsåsen med hjälp av alla tillsatser håller sig oförändrad i flera månader).
Igår var jag därför helt säker på, när jag grillade rotsakerna, stekte biffen och slog upp vinet att jag hade en kemi-bearnaise i kylen. Men till min fasa när jag rotat runt överallt även längst bak bland bortglömda marmeladburkar och odefinierbara gröna slemmiga saker i plastpåsar fanns det inte en konstgjord bearnaiseklick i hela kylen.
När man har ställt in sig på É-nummer och burken är borta finns det ingen återvändo utan då är det bara att plocka fram dom riktiga grejerna som handen på hjärtat är snäppet bättre. Smör, äggulor, dragon och vinäger. Nu är det tack och lov inte den temperamentsfulla mardröm att vispa ihop en egen bearnaise som kockarna och Rydbergs försöker lura i oss. Det är i själva verket - om man har lite armmuskler vill säga - ganska enkelt att slänga ihop en bearnaisesås. Detta faktum håller de hemligt för oss amatörer. Bearnaisen tycks vara kockarnas sista fästning? Rör inte vår bearnaise!

I alla kokböcker jag har läst (och det är en hel del) står det att lite dragon och finhackad lök (jag hoppade löken eftersom biffen redan låg på tallriken) skall koka ihop i lite vinäger och vatten. Sedan vispar man i två-tre äggulor och ställer kastrullen i ett vattenbad (för att såsen inte får koka). Sedan kommer momentet när det smälta smöret skall hällas ned i en fin stril och man ska vispa som en tok för att såsen inte ska skära sig. Ok lite jobbigt är vispandet men se det som att du sparar in på gym-kortet. Ända hit gör jag precis som det står i recepten fast sedan står det längst ned att "om såsen skär sig den går att rädda även om det tar lite tid".

Vaddå OM såsen skär sig? Jag skulle till att börja med vilja ändra det till "NÄR såsen skär sig" -för det gör den - var så säker. Min skär sig 99 gånger av 100 trots att jag har ganska hyggligt med armmuskler. Skillnaden är att NÄR den skär sig så slutar jag omedelbart att följa receptet för där det står att man måste börja om från början igen med en ny äggula och sedan göra om hela processen med den skurna såsen i en ny äggulesats. Om så var fallet skulle jag lika gärna kunna göra omelett till biffen - för många äggulor skulle det bli om man säger så och tid skulle det ta.

Nej nu kommer Hokus-Pokuset som du aldrig får veta av proffsen. Det räcker att ta cirka en matsked IS-kallt vatten och hälla i den skurna såsen och vispa till och vips är det bara att fortsätta som om ingenting har hänt. Mat-Magi i bästa kemiststil!

Varför kokboksförfattare inte berättar detta är en gåta.... eller så är det med flit?

Leksaker för vuxna

Mitt kök är inte stort men det blir aldrig så trångt att det inte går att klämma in en ny köksmaskin. Jag vill gärna framstå som anspråkslös och enkel till min läggning men jag har tvärtemot denna föreställning om mig själv - en bisarr last. Jag är barnsligt förtjust i maskiner och apparater av allehanda slag.

Nu har jag inhandlat två nya viddunder att leka med. En glassmaskin med display som jag inte hunnit prova än eftersom jag har haft fullt upp med att göra juice i den nya Råsaftscentrifugen. En råsaftscentrifug motsvarade alla begärda förväntningar hos en köksmaskingalning som mig. Det här var kul!

I ett rör stoppar man ner hela äpplen, morötter, ananas, lime, broccoli, spenat, ingefära, vattenmelon eller vad man nu råkar ha hemma. Det behövs inget skalande och hackande utan det är bara att slänga i stora bitar med skal så länge det går ned genom röret, på med full effekt och ett tryck med medföljande matare. BRUM!

Sedan rasslar det till och ut i en liten pip ned i en tillbringare rinner jättegod juice. I bakänden kommer skalet och resterna ut i en liten låda. Amazing!

Resterna förresten har jag räknat ut att jag kan ge till hästarna åtminstone när jag gör på morötter och äpplen.

Nu ska jag leta bland glassrecepten vad jag ska inviga Krupsen med. Man skulle kanske kunna ta juicen och hälla ned den i glassmaskinen när man tröttnat på att dricka juice?

Spagetti i lyxigt sällskap

Igår hade jag en god vän på besök. Den vännen hade en flaska MASI Campofiorin 2006 med sig i korgen och jag stodför maten. Det blev en spagetti Carbonara och ibland blir kombinationen vin och mat 5 av 5 möjliga. Godare kan man inte få på värsta Italienska restautangen helt säkert.

Stek på bacon eller ännu hellre pancetta om du bor avigt till (stört omöjligt att få tag på inom sex mils omkrets här i Bergslagsskogen). Koka vit spagetti gjord på durumvete (ingen jävla fiberspagetti) al dente. Blanda i nymald svartpeppar, riktig grädde och bacon. Upp på tallriken och toppa med en rå äggula och massor av färskriven parmensan. Häll upp det underbara vinet som inte gav skuggan av huvudvärk trots två glas (jag är lite klen när det gäller rödvin)

Mamma Mia!

Kyckling i koncentrat

Ägg betraktar jag som det ultimata livsmedlet. Det är som att äta koncentrerad kyckling om man tänker efter.... Det innehåller det mesta vi behöver, dessutom är det gott och går att variera på många sätt. Då var det verkligen toppen när jag igår kväll fick med mig riktiga ägg från bustorpet. En helt drös med "vilda" ägg i blandade storlekar. Det blev genast en busomelett vid hemkomst och äggen var så gula att det såg ut som om jag kryddat dom med saffran. Till det hittade jag en bortglömd påse broccoli i frysen från förra höstens egna skörd. Broccoli är inte heller fy skam om man läser på näringsdeklarationen. Kan det bli nyttigare och godare än så här?

Kokospelle bockar och tackar än en gång för äggen!

Som gisslan hos AXA

För sisådär 25 år sedan cyklade jag Vättern Runt tre år på raken. Nåt sånt fjant som tjejvättern existerade inte då utan det var trettio mil runt sjön eller ingenting alls. Tjejvättern på vad är det 11 mil var träningspasset vi lade helgen före. Det är en av de tuffaste grenarna i en Svensk Klassiker.
Inför denna gigiantiska ansträngning brukade vi ägna oss åt kolhydratladdning med pasta som huvudrätt i en vecka. Allt i stil med Gunde och hans förbannade havregrynsgröt och vem anade då att vi motionärer i princip var hållna som gisslan av AXA och Kungsörnen hela bunten. Än idag sponsrar denna gryn och pastacirkus stora delar av de svenska motionsloppen tätt följda av diverse lightprodukter. Det vet alla som besökt sponsortälten på vårruset eller något annat motionslopp.
Helt vansinnigt! Idag vet jag bättre efter att ha läst på. Läst på tack vare att Internet har erbjudit informationskanaler vid sidan av media, livsmedelsverk och reklam. Vi borde ha laddat med smör och grädde istället. Som tur är var jag en fan av dessa livsmedel redan då och hällde med säkerhet både grädde och cremeFraiche i såsen tillsammans med pastan.

Jonas Colting heter en av Sveriges Tuffaste idrottsmän och här kan man läsa hans artikel om kolhydratbluffen i tidningen Runners World.

Gå till http://www.kostdoktorn.se/jonas-colting-om-kolhydratsbluffen

Passa på att läsa om bojkotten av Becel och Unilever när ni ändå är igång

En kopp te

Om jag bortser från vanligt vatten är te min absoluta favoritdryck. Det har förvisso konkurrens av både vitt och rött vin men måste jag välja blir det te. Svart te! Jag hinkar i mig åtminstone en halvliter om dagen skulle jag tro. Som tur var är det nyttigt med alla antioxidanter och inte blir man full av det heller vilket kan vara en bieffekt som inte alltid är önskvärd av vinet. Även om vinet också är nyttigt i måttliga mängder. Men en kanna te och jag behöver inte försöka lista ut när jag kan ta bilen igen.

Jag handlar nuförtiden allt mitt te på http://www.teacenter.se/ som har ett stort bra sortiment. Det är enkelt att handla där om man har ett e-kort. Många sorter att välja på, bra kvalité och trots en del långa beställningar tillsammans med min granne har de inte packat fel en endaste gång. Just ikväll blev det en kopp från Himalayas höjder. Nepal Kanyam GFOP

98 kg gris

Det är ganska makabert att på onsdagmorgon se de allra finaste grisarna lugnt böka i gyttjan för att två dagar senare packa ner en av de största grisarna i plastpåsar och ta reda på inälvor och huvuden från ytterligare ett antal. Ett ögonblick där i slaktboden när jag såg fem grishuvuden på rad som jag nyligen sett runda och goa i gyttjan var jag helt säker. Efter detta blir jag vegetarian.
Igår och idag har jag och systern förutom att packa ned 98 kg kött i plastpåsar, kokat ca 8 liter pölsa, lagt sidfläsk på rimmning (heter det så?), gjort 10 meter korv (två olika sorter) samt gjort minst 3 kg leverpastej. Dörren till frysskåpet går knappt att stänga. Det makabra till trots känner jag mig nu ganska nöjd.
Och trots att jag är helt slut finns det något ursprungligt att ta reda på kött och lägga upp lager för vintern. Med alla grönsaker från landet behöver jag knappt handla en pinal i höst. Jag VET vad jag äter !
Grisarna dog helt utan stress, de slaktas ute bland kompisarna med trynet i en balja godismat. Ingen panik, inga skrik och hur lugnt som helst. De andra märkte inte vad som hände och enligt de som ägde grisarna så är det förutsättningen för att det ska gå så här lugnt. Att ingen blir stressad och så att säga höjer upp sin stämma. Och så tror jag knappast det är på grisfabriken?

Svampklantar

Nu ska jag kanske akta mig för att vara för kaxig men det måste nästan vara en bedrift att äta ihjäl sig på svamp? Det finns några enkla regler att hålla benhårt på: Plocka inte helt vita svampar, plocka inte svampar med vitt kött, med strumpa och ring som skiftar i grönt. Plocka aldrig någonsin bruna svampar med bruna skivor om du inte är superexpert. Följ detta så kommer du i vart fall överleva dina felsteg.
Beskrivningen avser vit flugsvamp, lömsk flugsvamp och spindelskivling i den ordningen.
Gör stuvning på nån av dessa och du får i bästa fall göra en levertransplantation.

Röd flugsvamp kan du förvisso få hallucinationer av men du avlider knappast om du inte äter förfärliga mängder och är svag redan innan. Fast vem tar fel på röd flugsvamp och sätter i sig mängder av den? Några bekanta från Chile kokade te på dessa röda knarksvampar precis som vikingarna.

Det finns massor av oätliga och lite halvgiftig svampar i våra skogar att ta fel på men du blir på sin höjd taskig i magen, illamående och hallucinerar men det kan en vanlig kantarellallergiker bli av gula kantareller.

Svenska Jordgubbare en vattnig historia

Det har ju vi konsumenter förstått ett tag. Den svenska jordgubben är inte längre vad den en gång var. Söt, röd och smakrik. Hållbarhet går nämligen före smak även hos svenska odlare. Allt för att tjäna pengar, sälja med och även leverera jordgubbar till midsommar. Vad fan vad det för idiot egentligen som fick för sig att jordgubbar är midsommarmat och lyckades marknadsföra det? Det var det aldrig när jag var liten. Inlagd sill är midsommarmat möjligen med "gam-pären" (gammal potatis). För inte heller färskpotatis har någonsin varit midsommarmat i den här delen av landet. Det var nu en bit in i juli (nu) vi fick jordgubbar och färskpotatis fick vi inte förrens i början av augusti. I gengäld smakade det bättre. Nu finns det istället inte en jordgubbe att köpa söder om härjedalen inte ens en ljusröd vattning variant.

Det är för trist att det mesta av vår mat ska gå den här vägen. Snart kan man lika gärna äta gurka med grädde och socker för den man köper smakar ju också bara vatten precis som tomaterna och jordgubbarna. Allt blir utslätat och smaklöst i stressen och pressen att leverera och tjäna pengar.

Personligen köper jag hellre 1 liter jordgubbar för 40 kr som smakar jordgubbe än 10 liter för samma pris när jag istället lika gärna kan ta ett glas vatten gratis eller äta en gurka.

Det är bara att ta fram spaden om man vill ha söta jordgubbar när det är säsong på riktigt. NU! Eller leta efter nån ekologisk bonde i sin närmiljö och fullständigt bojkotta den utslätade grönsaksdisken på ICA och COOP.

Mer sol i sommmar

Midsommar bjuder på traditionsenligt väder och det känns tryggt att vissa saker inte förändras utan är sig likt från år till år. Det förenklar planeringen av midsommarfirandet.

Annars ska jag försöka få mer sol på mig i sommar när chansen ges. Nu kommer en glad nyhet för alla soldyrkare. Mycket sol ger oss bättre nivåer av vitamin D vilket vissa naturligtvis av skolmedicinen kritiserade forskare insisterar att vi många gånger lider brist på här uppe i norr. Barry Groov skriver i en översiktsartikel på sin hemsida "second opinion" att kopplingen mellan solande och hudcancer är överdriven och att sambanden i själv verket är mycket svaga. Det skulle till och med kunna vara på så sätt att det är för att vi har ökat alla solkrämer och andra hudkrämer som innehåller mycket kemikalier skulle kunna vara det verkliga sambandet. Det skulle enligt artikeln till och med kunna vara de articifiella fetterna som margariner och härdade vegetabiliska fetter som riskfaktor för att hudcancer ökat ganska kraftigt de senaste trettio åren. Här tvistar de lärde i som så mycket annat.
Själv är jag ganska blek i grunden men slutade för ca 10 år sedan att använda solskyddsfaktorer av många anledningar varav jag tänker redogöra för några här.
Förutom att jag aldrig egentligen upplevde att det hjälpte speciellt mycket (jag blev bränd i alla fall om jag var för länge i solen) är det skönare i skuggan. Det måste väl ändå vara bättre att sola kortare tid utan solmedel och sedan göra något mer kreativt eller sätta sig i skuggan och läsa? Att sola är ganska trist ärligt talat. Solmedel är dessutom dyrt och kladdigt att hålla på med och inte når man att applicera det på ryggen heller - ett jävla drattel att hålla på med. Och vad är det vi smörjer på oss egentligen för substanser och för kemiska preparat och hur anpassade är vi att ta hand om detta? Det är lätt att gå på de stora företagens propaganda och reklam utan att tänka efter. Solen har vi haft sedan begynnelsen.
Nej, sola naturligt och ät utan kemiska tillsatser och chanserna till ett friskt liv ökar. Läs även Toxiska epistlar en av mina favoritbloggar.

Glad midsommar med eller utan sol!

aubergine - en frestande grönsak

Dom ligger där i grönsaksdisken och utmärker sig i sin mörkt rödlila nästan svarta färg som utomjordningar bland det gröna. Blanka och vackra ligger de där och frestar och det slutar ofta med att jag går hem med en aubergine i matkassen utan att ha den blekaste aning om vad jag ska göra med den. Auberginer har när de väl är hemma i köket inte riktigt varit min grej har jag märkt.

Det har hänt fler än en gång att jag fått kasta en halvrutten skrynklig aubergine någon vecka efteråt och det känns ju INTE bra. Kruxet är att jag inte kan hålla borta tassarna från dom i affären, det är något förföriskt över dessa mörklila grönsaker som inte liknar nåt annat och jag grips av ett oförklarligt habegär och glömsk som jag är släpar jag hem nya mörkt rödlila saker med jämna mellanrum att torka ihop alternativt ruttna bort i skafferiet.

Fast nu har jag äntligen kommit på vad jag kan göra med dom och snabbt och enkelt är det också.

När auberginen hotar med att skrynkla ihop sig i skafferiet delar man den snabbt i två halvor, saltar och låter den stå nån kvart. Torkar bort den vätska som då kryper fram och lägger sedan halvorna i en form med lite olja i botten, slänger in i ugnen 200 grader och låter den bli mjuk och geggig. Fjärran alltså från den svulstiga frestande fruktkropp den var i affären.

Sedan skrapar man när den svalnat ur geggan ur det nu tämligen slabbiga skalet och lägger auberginegeggan en sådan där häftig svindyr Magic Bullet som TV-shop gör reklam för (fast det finns billigare kopior hos Ellos vilket jag införskaffade) eller i en annan matberedare eller om man köksmaskiner så plockar man fram en gaffel. Pressar i en vitlöksklyfta och häller i lite god olivolja, saltar och kör mixern (mosar med gaffeln). Klart! Jättegott blir det - för auberginen har en naturlig sötma som nästan påminner om banan(!). Man kan ha det på en macka, till couscous, som tillbehör till sallad t.ex. Jag hade det på en smörgås nu ikväll tillsammans med lite ruccola, gräddfil och svart kaviar (det fanns en matsked kvar sedan förra helgen i en burk). Sparade en del till frukost.

Så nu kan jag fortsätta att låta mig frestas av svulstiga auberginer.