Den här veckan fick jag ett infall. Akta er för såna...
Jag bestämde mig för att hålla i när jag ändå var i farten liksom. Istället för att ta ett sedvanligt träningspass så här veckan efter tjejmilen tänkte jag att jag kan väl lika gärna springa Hjulsjöjoggen när det ändå är ganska nära där jag bor.
8,2 kilometer var ändå 1,8 kilometer mindre än förra veckan. Hur svårt kan det va?
När jag anmälde mig tyckte mina kompisar i sekretariatet att jag skulle springa i tävlingsklassen (det var inte så många med där var argumentet) och jag tänkte att det kvittar väl det är ju 8,2 km lik förbannat.
- OK sa jag, bara ni är kvar när jag kommer tillbaka.
Sen gick starten och de flesta försvann bakom första kröken och jag blev nästan helt ensam i skogen direkt 8-/.... som tur var hade byföreningen gjort fina pilar som visade vägen .
Det var upp och ned hela tiden, halkiga träbroar, sunkig myrstig så det klafsade om skorna (de blir aldrig vad de varit). Inte en endaste trumorkester utan bara stock och sten. Men jag kämpade på. Upp och ned. Upp och ned
Jag kom i mål! På 50 minuter och 3 sekunder men hade nära döden upplevelser de sista två kilometrarna. Aldrig mer att jag gör om detta tänkte jag vid 6 km.
Först domnade händerna, sedan släckte termostaten ned och jag blev kall i ansiktet och jag började befara att det skulle bli synen nästa och att jag inte skulle se målet när jag kom fram, OM jag kom fram. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv.
Fast märkligt nog kunde jag formulera hela meningar efter målgång.... talet kanske ger upp sist?
- åtminstone på dig skulle vissa säga...
Vättern runt är "a walk in the park" jämfört med denna pina.
Jag kom tvåa från slutet vilket är helt amazing. Fattar nì? JAG KOM INTE SIST!!!
Jag fick till och med pris och valde 1 kg svenskfångade kräftor. Det gick alltså till och med på plus vilket gjorde att jag tog mig hem och i ett svagt ögonblick lovade min svåger att vi skulle vara med nästa år igen. Jag behöver antagligen en mycket kompetent psykiatiker eller terapeut...
När jag kollade statistiken på pulsklockan (denna fantastiska pryl) konstaterade jag att jag hade 3 slag över det jag tidigare satt som max puls(!?). Nu fick jag ändra till 194. Det innebär att jag i snitt av senast satta maxpuls sprang i låg på 91% av den.
Nästa år tycker jag att man ska ha en ny klass.
Tröttast i mål vinner.
6 kommentarer:
det var ett lyft att kytta - det är plågsamt och skönt på samma gång i nån slags bitterljuvt tillstånd som finns kvar i kroppen även efter loppet. Bra att du lovade att springa nästa år oxå - spikat
Hade jag vetat att priset var det det var INNAN springningen så hade man ju srpungit av bara farten för det...2:a från slutet...inte illa pinkat av en "trähäst" som man säger.... :) Nej men GRATTIS!!
JO det jag även skulle säga - tjejmilen sprang du ju för sakta när du kunde springa och prata med nån - man ska ju va sluuuut som du var på Hjulsjöjoggen eller vad det nu hette!! Man måste ta iiiiiiiiiiiii när det är tävling!!
Hälsn Ann-Britt fd arbetskamrat .. fd cyklist (ha ha ha ha) med E..fd jaaa..boende i Nykroppa...fd springandes tjejmilen på 1,01 men förra året sprang jag i Gbg på 58 min. TACK NU FICK JAG DET SAGT. Puss å kram å hej då för idag!
Det måste vara "draken" (stjärntecknet alltså) i dig som gått på autopilot för sådana där idéer känner jag så väl igen...efteråt undrar man vad som hänt...men man är så nöjd...
Har läst ditt förra inlägg och detta stärker mig i min övertygelse i att inte vaccinera mig mot "grissjukan"...chefen pratar om att vi ska vaccineras hela bunten o han glodde surt på mig då jag sa att jag inte ville...Han befarar att all personal ska bli sjuka samtidigt.
Jag har aldrig haft någon form av influensa...inte kräksjukan heller...peppar, peppar...läste om nån gen som en viss procent av befolkningen har...
Tycker det där med D-vitaminer o rödvin lät som ett bättre alternativ o för det priset som är satt på en dos vaccin kan jag nog få mig en riktigt fin "pava" för...
Kramen från Malin
Härligt kämpat! Studerade resultatlistan, å enligt den verkar du haft en hård kamp med Yvonne S om du nu kommer ihåg det i ditt nära döden tillstånd..
Spikat käre svåger (jag måste vara helt dum i huvudet? 8-/)
Lovehag nu fick du det sagt ja ;-)
Tur att du inte var med här för då hade jag väl blivit utan kräftor...
Malin: Ja efteråt är man ju nöjd och inte så lite kaxig heller för den delen.
Bigmickey: Tack! Jo jag såg faktiskt nåt suddigt som jag typ ramlade förbi i de branta nedförsbackarna på slutet.
Skicka en kommentar