Nittälvsbränna i Nittälvsdalen i September

Det gick förvånansvärt snabbt att ta sig dit trots några mil grusväg. På nysladdad väg och med lite lätt sladd i kurvorna stannade vi vid Naturreservatsskylten vid Nittälvsbrännan runt 17:45. En kortare promenad över en lite myr och en bro över Nittälven och så var vi snart framme vid Vindskyddet.


Det var ett vackert litet vindskydd gjort i tryckimpregnerade stockar och med tak av tjärpapp, men det är en sak som förbryllar mig. När länsstyrelsen gör sig så mycket omak med att göra en stig, transportera ut virket, kosta på att bygga ett på utsidan snyggt vindskydd så varför göra så att det går att använda det?

Det gick inte att sova i det för det var endast smala britsar runt om, det gick inte att stå rak i det trots att jag bara mäter 163 cm utan man slog i huvudet hela tiden och det gick inte ens för mig att sitta på bänken längst in för taket var så lågt. Det gick att ha sakerna i det om man gick böjd.

Eldstaden var nedsänkt i marken och hur kul är det att sitta runt en eld som befinner sig en halvmeter ned i marken? Det kunde vi dock råda bot på. Stora stockar lades som "golv" sedan var det bara att elda på för det blev pluspoäng på den torra veden, sågbocken och den till vindskyddet tillhörande sågen som för ovanlighetens skull gick att såga med.

En riktigt fin höstkväll fick vi till det porlande ljudet av Nittälven men tyvärr inga ylande vargar trots att vi befann oss mitt i Ulriksbergsreviret. De enda som ylade under kvällen var systern och hunden som hjälpte till.

Natten var helt perfekt med en stjärnklar himmel och när vi låg där i mossan med en kristallklar stjärnfylld himmel som tak gjorde det inte så mycket att länsstyrelsen gjort sånt löjligt vindskydd.

Mer bilder finns på Picasa