måndag 8 december 2008

Min rätt som urbefolkning - första delen

Jag fick för ett par år sedan ett släktforskningsregister från en bekant. Det är hundratals namn i den men mitt eget träd rakt bakåt i visar med all tydlighet att min mormor och min morfar som var släkt med varandra härstammar båda från samma samesläkt. Mormor och morfar levde dock som bönder och av skogsarbete i Lillberget mellan Skarvsjöby och Pauträsk. De förlorade tidigt sitt samiska ursprung och integrerades i det svenska samhället.
Om Christoffer Olofssons står det att läsa i Tyko Lundkvists bok ”Olåt och munbruk” 1977 på sid 181-182

"På Åseletinget 1669, som hörde till Ångermanlands lagmän vid denna tid, anmäldes att tvenne skolpojkar, vilka en tid varit och lärt att svenska språket läsa rent och förstå, nu lösgivits. Därför utvaldes de, Nils Hanssons och Christoffer Olofssons söner att få gå i Lycksele Lappskola. Nils son var frånvarande men Christoffers son Adam fick i stadgepenning till kläder 6 alnar vadmal, eftersom Christoffer är fattig och icke förmår honom kläda. Och ehuruväl Christoffer sade sig hellre mista sitt liv än sätta sin son till Lycksele skola. Likväl vore sonen pliktig dit till skolan föras (DB 1669 4/1 § 1 Åsele). Så bröts ynglingen Adam Christoffersson med våld ut ur sina fäders levnadssätt. Han blev ej lärare, catachet eller präst, som man kanske avsett utan han blev nybyggare i Noret i Åsele 1690, senare kallat Västra Noret, och hans efterkommande blev nybyggare och bönder genom många led fram till vår tid. Eftersom Adam gått i skola blev han också klockare vid Åsele kyrka och dessutom tolk åt finnar och lappar vid tingen."


Adam Christoffersson som med våld bröts ut från sina fäders levnadssätt är min morfars farmors morfars farmors far och tillika mormors farfars farfars morfars far. Min mor som inte längre lever tror jag inte visste om detta ursprung annat än intuitivt genom generationer.För genom generationerna har värderingarna aldrig försvunnit. Det som har inpräntats sedan barnsben är att vi har rätt att tro på vilket religion vi vill, att tycka vad vi vill och alla människors lika värde. Min mamma ville inte ha några blommor på sin grav utan ville att vi istället skulle tänka på Amnesty International och de mänskliga rättigheterna. 

Inga kommentarer: