Ingen har väl missat vår traumatiserande utflykt till Packersö i juli? Om man nu ändå gjort det finns den storyn här för en jämförelse.Det var betydligt behagligare att tälta på Packers ö i mars kan jag upplysa om för den som tvekar att vintercampa och detta trots att temperaturen nog kröp ned mot säkert minus -18 - 20 grader framåt morgonen. Jag frös faktiskt en aning om fötterna inne i sovsäcken vilket inte har hänt förut.
Det var lätt att gå ut till ön på den bärande skaren och till vår stora förvåning var det barmark på klipporna på södersidan av ön vilket underlättade avsevärt. Det är nog den enda snöfria fläcken i hela Bergslagen som jag har sett på väldigt länge denna snöiga vinter.
Denna lördagkväll i mars befann sig fullmånen på ett avstånd av 356 578 kilometer från jorden vilket är mycket nära den kortast möjliga distansen.
Enligt Domedagsprofeter ska risken för diverse naturkatastrofer öka när månen befinner sig så här nära och dessutom är så full som den kan bli, men inte en endaste katastrof i närheten av Packers ö. Den stora månen lös där så vackert och fridfullt som en stor gul lampa hela natten och det enda naturfenomen vi såg var en vit dimma som gled in över isen framåt aftonen. En vit dimma som effektivt dolde alla förhoppningar om att - kanske kanske skulle den där vargflocken passera ön under månens sken. Mycket snopet skulle det ha varit i så fall eftersom dimman låg där ca 2 meter hög och dolde effektivt allt som gick på isen.
Det blev en lite märklig tur eftersom lilla systern hade ett flasklamm som skulle passas därhemma i fårtältet. Så när klockan närmade sig 23 gav sig pappa och systern sig iväg över isen och tog bilen upp till höjden för att mata lamm. Jag vaktade brasan och hade fullt göra att hålla liv i elden under timmen de var borta och höll liv i lammet.Även på morgonen fick vi rappa på mer än vanligt för att minimera tiden mellan matningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar