(Kokos)Olles skidfärd

Efter en del prassel med tejp och glidvalla och med hjälp av Googles översättningsprogram från finska till svenska fick jag iallafall dit fästet och Speed Gel -det lät ju både skrämmande och lovande beroende på hur man ser det.
Hur jävla petnoga kunde det vara?
Jag var iallafall redo för en premiärtur med en försiktig början i trädgården. Jag förstår förresten varför första lektionen i Magnus Härenstams gamla sketch var "Bära Skidor". 8-/

Sen kom nästa grej som dock visade sig vara lite lättare men ändå:
- Hur få dit dom röda Oz-pjäxorna???? Jag glömde be affären visa mig.

Eftersom grannen och hans son plöjt upp ett garanterat opreparerat spår på gamla banvallen som passerar Hyttan i förrgår och jag inte stått på längdåkningsskidor på nästan trettio år insåg jag det kloka i att börja där istället för i nåt preparerat racerspår i byn. Gamla banan var dessutom garanterat PLATT! Inte en endaste liten kulle att forcera när jag väl tråcklat mig över plogvallskanten.

Sedan konstaterade jag med barnslig förtjusning att kroppen minns det huvudet för länge sedan glömt bort. Det var samma känsla som att spela Evert Taubes Nocturne på pianot tjugofem år efteråt. Koppla ned hjärnan fullständigt så sköter kroppen spelandet. Likadant var det med längdskidåkningen. Tänk inte! Dä är bare å åk!
Det gick förvånansvärt snabbt att komma på hur det var att ha skidor på fötterna. Det enda kruxet var att min kropp hade ett gammalt rostigt minne av att ha fullt glid både framåt OCH bakåt, vilket gjorde att det slog absolut tvärstopp emellanåt när jag lade vikten fel. Då fick jag koppla på hjärnan bitvis för att skapa nya nervbanor.

Jag trillade inte omkull, det var inte bakhalt och jag blev inte kissnödig ( fan annars - jag var ute i max tjugo minuter ) däremot blev jag väldigt snorig,en detalj jag glömt och som inte förändrats. Jag åkte en knapp kilometer och gjorde en 180 graders vändning utan att trassla till det (men då var jag faktiskt tvungen att tänka till ett tag) .
Eftersom det var -22 C vid avfärd var jag ordentligt klädd! När jag var nästan hemma igen började jag frysa lite, lite lätt om tårna längst ut vänster fot men då var å andra sidan resten av kroppen säkert uppe i 100 grader så det jämnade väl ut sig. En dryg kilometer i tjugograders kyla och svetten fullständigt forsade under yllemössan! Intressant upplevelse måste jag säga...