onsdag 2 december 2009

Murstensdal blev månskensdal i december

Fullmåne och vackert väder. YES!
Perfekta förutsättningar - förutom på en punkt. Massor att göra på jobbet och inte riktigt läge att be om ledigt igen på så kort varsel.
Men det är väl inte svårare att ställa klockan i en sovsäck än att ställa den på sängbordet?

Sagt och gjort. Mot nya äventyr och det blev Murstensdalen ännu en gång fast på en annan lägerplats. Efter en dryg kilometers vandring i en bitvis vattenfylld stig var vi på plats. Månen var redan långt uppe och vädret slog om till minusgrader. Vi kunde se isen lägga sig på den lilla gruvtjärnen.

Vindskyddet och platsen är rar men veden var sur och rök mest. Det blev ett omfattande projekt att få fart på brasan. Det enda som brann ett tag var pappa(!), när han kom för nära värmeljusen i vindskyddet med syntethuvan på jackan. Jag som i vanliga fall inte ens vågar nypa ut en låga på stearinljuset med fingrarna lyckades helt mirakulöst släcka eldsvådan med händerna, men det blev ett rejält ventilationshål i ryggen på jackan, en mystiskt formad brännskada på min vänstra tumme och endast en halv huva kvar på jackan. Veden låg dock lika obrunnen och rykande. Efter att irriterat övervägt om vi skulle sparka ned en flerhundraårig torrtall i naturreservatet eller äta kalla tortillas så hittade vi, längst ned i det sura vedförrådet några grova bitar kådgran. Efter viss möda och ett antal svordomar fick vi fram kådgranen och DÅ tog det sig äntligen - att elda med kådgran är som att elda med bensin.



När brasan brann som om vi hade laddat den med dynamit så fick vi hör och häpna en kaffegäst på kvällkvisten. En vandringsman(!?) dök upp efter att troligtvis fått lite koordinat-tips? Fram med kaffepannan och blåbärspajen.

Sex minusgrader på natten och god sömn även om lilla systern som låg utanför vindskyddet på marken frös framåt småtimmarna. Min klocka behövde aldrig ringa för vid 5:30 vaknade jag och ville inte ens somna om när månen sken in i sovsäcken.

Sagolikt vackert. Frostnupet och månen sken fortfarande som en stor rund lampa. Aningen segt dock att direkt efter frukost vandra iväg ensam tillbaka för att åka till jobbet vid sjutiden. Behöver jag säga att mitt kontorsrum luktade som en kolmila hela dagen idag? Men det var det värt!
Mer bilder på Picasa webalbum

2 kommentarer:

Anna sa...

Jaaaa! Underbart beskrivet, känns som om jag var där med er mitt ute i natten. HÄRLIGT!

Malin sa...

Vilket äventyr och det låter helt suveränt...
De där adventsljusstakarna misstänker jag att det är nån som eldar på under sommaren...efter jul plockar jag in dom i skåpet och då funkar dom men när de ska fram igen är det minst två som är kass...Nån rackarns tomte sitter därinne o myser i hemlighet...någon sa att man skulle ta ut lamporna men sådant extrajobb är jag inte så noga med, när julen är över så är det bråttom att få undan allt så våren kan komma in...
Lycka till i skrubben!

Kramen från Malin