Blötsnö på Rombohöjder i mars

På grund av lite tentor, lammning och diverse märkliga förkylningssymptom kom mars lite på undantag. Massor med snö fortfarande tillsammans med tjällossning gjorde inte valet av utflyktsplats lättare. Det fick bli en plogad väg uppåt Rombohöjderna och granskog i en liten sluttning längs vägen. Inget vindskydd bara rejält med snö att skotta sig fram i.

För att få skydd för det värsta om det skulle börja regna på riktigt spände vi upp en presenning mellan två granar som ett provisoriskt tak. Det kom en massa låtsasregn eftersom snön smälte ned på oss men i granskogen var det iallafall bara den dryg halvmeter snö. Det var bara att välja.

Det märkliga är att när elden är tänd och marschallerna dagen till ära var på plats blir även en helt galen plats mitt i skogen till ett rum.De nya enmanstälten vi köpte på Vildmarksmässan fick härigenom värsta testet direkt utom lilla systerns som glömde sitt hemma. Hon bökade ned sig mellan stenarna under presenningen för att vakna framåt natten av att presenningen släppte ned det under natten uppsamlade smältvattnet över henne och hon upptäckte dessutom att hon låg i en vattenpöl. Det skulle visa sig vara förmånligt för pappan och mig som vaknade torra och varma av en sprakande brasa.
När vi satte oss i bilen efter kaffekokning, frukost och packning upptäckte vi att klockan bara var halv sju. Lilla systern måste ha varit upp vid femtiden!

Ett år har gått sedan vi startade projektet men det blir definitivt förlängning. De nya tälten måste ju komma till användning.

Endast döda fiskar flyter med strömmen

Jag har en sak att erkänna. Jag har samma tapeter i vardagsrummet som förra ägaren av huset hade för femton år sedan och de är inte ens snygga.
Vad är det för fel på mig?
Är det trots? Lathet? Ointresse? Jag är faktiskt inte helt säker....

Månadens ångest fortsätter att månadsvis trilla ned i brevlådan med diverse dåliga samveten. Men vid en närmare titt och tänk kan jag inte låta bli att undra vem som är dum i huvudet. Egentligen.

På den ena sidan finns "smarta tips" på hur du spar energi och får ned kostnaden för värmen med några sketna hundralappar i månaden genom att installera en luftvärmepump och på nästa uppslag får du reda på hur du bygger en utomhuspool för 50000 kr med tempererat vatten.

Eller varför inte en fiffig liten utbyggnad för att få större yta för endast 900000 kr?

"Svenska folket lider av bosjuka" sade den lite ovanliga kvinnan Helena Langenhed (följ länken för att läsa mer om Helena) "Dom bor ihjäl sig och får varken råd eller tid att uppleva något annat"
Helena föddes med hjärtfel. När prästen skulle döpa henne tyckte han att namnet gjorde detsamma eftersom hon var så klen att hon snart skulle dö.... Hon blev 85 år gammal.
Om Helena kan man läsa i boken "De ovanliga" av Åke Mokvist som berättar att hon var en av de starkaste kvinnor han kände.

...... to be continued

Bryt dina cirklar ( underrubrik- fjärilarna som landade)

Igår var jag på konsert i Karlskoga. När jag åkte dit hade jag inte den minsta lilla susning om vad jag egentligen köpt biljett till förutom att jag visste att det var nåt med fioler och att bandet hette "String sisters" (vilket i o f s lika gärna av namnet att döma kunnat vara en strip-show). Jag bara hängde med mina vänner. Ingen förhandsinfo, ingen tjuvlyssning på Youtube - nada.
Tomt och öppet sinne!

Det är en inställning jag har. Att ibland måste man göra saker utan att veta allt i förväg och precis vad det handlar om. Det är därför jag besökt en del märkliga evenemang emellanåt. Utan förväntningar och förutfattade meningar blir upplevelsen här och nu. Som att gå på föreläsning om geologi eller gå på flygshow som slutade med att jag följde med upp i ett segelflygplan.

Jag lyssnade med fascination på fem av vår tids bästa violinister som gör en unik Sverigeturné, String sisters.
En märklig sak inträffade. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på musik i form av energi men tänkte när jag åkte hem från konserten att det var första gången på flera månader jag kände mig helt lugn i nerverna. Alla - vanligtvis lite oroliga fjärilar i min mage - landade och satt still. Ändå var det inte precis nån kontemplativ musik utan det var väldigt varierande. Det var lite egendomligt och jag får faktiskt en deja-vu samtidigt som jag sitter här och skriver.....

Den som har spotify kan lyssna här på en av mina favoriter.
String Sisters – The Fly And Dodger

För er som inte har spotify:
En film från Youtube med ett roligt medley:

Fårskallar

Försäljningen av lammkött har fördubblats i Sverige på de sista 10 åren. Det beror antagligen på två saker, fler invandrare som tillika är muslimer och Svenskar som tycker att lamm är ett bra och etiskt alternativ till trångbodda grisar. Lammen föds i normala fall på våren i mars, hoppar runt i gröngräset hela sommaren, betar i våra marker och slaktas lagom till vintern. Perfekt tänker vi, de har ett bra liv och det är inte storskaligt.

Därför biter sig nog svenska lammproducenterna sig själva i de i värsta fall ruttna svansarna när de börjar föda upp lamm i stallar redan i januari för att slakta några månader senare. Lammen har blivit en industrivara och får aldrig hoppa runt i gröngräset. De går inne hela sina korta liv.
Är det helt dumma i huvudet? Varför biter de den hand som föder dom? Varför förstöra nåt så genialt för att sälja färskt lammkött till påsk. Har de aldrig hört talas om frysboxar?

Rubriken fårskallar syftar här inte till de i många fall mycket kloka fåren utan vissa dumbommar som föder upp dom.

Och vad är det för skitsnack att får och lamm inte kan gå ut på vintern? Det går alldeles utmärkt med rätt ras och med vindskydd och ligghall. Hört talas om Lammpäls?

Lördag hela veckan

Jag har nyligen tittat på en låååång föreläsning på nätet om Mayaindianernas kalender. Riktigt intressant föreläsning som åtminstone fått min hjärna att välja lite nya spår.

Ett mycket intressant avsnitt är det om den gregorianska kalendern som är baserad på jordens rörelse runt solen som varar 365,25 dagar. De flesta förhistoriska kalendrar baseras istället på 360 dagar förutom Maya som har två. En kalender på 360 dagar och en på 260 som går som "kugghjul" i varandra. En vanlig missuppfattning är att de inte hade koll på hur lång tid ett solvarv tog men det stämmer inte . Maya visste mycket väl att ett solvarv tog 365,25 dagar och den lite underordnade kalendern kallade de HAAB. Alltså baserade de sin kalender på något annat istället för planeters fysiska färd runt solen. Men vad?

I föreläsningen frågar Ian Xel Lungold publiken om de vet vad Dogma är?

Svar: Ej ifrågasatt föreställning/tro

Sedan frågar han vad det största dogman av alla är?

Svar: What day it is?

Jag faktiskt aldrig tänkt på hur manipulerad jag är....

Föreläsningarna för den som är intresserad finns i två delar:

Del 1

Del 2

Doping pågår!

Ja, på den här bloggen har det inte hänt mycket på ett tag. Den där så kallade skidturen slog nästan knockout på bloggaren - mig. Det blir liksom ingen fart på någonting annat än ischiasnerven och efterföljande nackspärr vilket resulterad att jag skred runt som en robot i flera dagar nu i veckan. Men nu jävlar ska det kureras!
Tog efter en tids vintervila fram råsaftscentrifugen från skåpet och har därmed startat upp en riktig vitamindoping. På menyn har det stått ananas och apelsinjuice och så en otroligt fräsch mix av ett äpple och ett antal kiwifrukter.
Är fortfarande helt begeistrad över att man kan stoppa ned ett helt äpple och tre hela kiwifrukter och få ut juice i ett rör på framsidan och skal-klägget i en plastburk på apparatens baksida.

Fyspass - Rödbergstjärn i februari

Man måste inte ha en mental störning för att häva på sig en tung ryggsäck, spänna på sig skidorna och ge sig iväg i djupsnön i mörkret rakt in i granskogen en fredagkväll i slutet av februari men det underlättar.....
Det blev ett rejält fyspass att ta sig till Rödbergstjärns stuga i Kindlareservatet 3 km i den meterhöga snön. Hade naturligtvis tagit fel stavar och när man satte mina mes-stavar gjorda för preparerat elljusspår i den här snön sjönk de så djupt att handtagen nådde någonstans i knähöjd.

Vi hade förvisso skidor på fötterna men det går inte med bästa vilja i världen hävda att vi "åkte skidor" utan det var mer som att "gå på skidor" och vi sjönk bara ca 30 cm istället för 80 cm vilket vi gjort om vi gått utan skidor....
Lilla systern verkade däremot hitta stilen på de gamla trälaggarna med kabelbindning så hon drog iväg förvånansvärt friskt och försvann bakom en snötyngd gran. Jag var onekligen och oåterkalleligt efter - långt efter och jag hade ändå någon form av dike att åka i.
Jag har haft lite ont i ryggen de sista veckorna men inte värre än att det gått att härda ut men nu däremot nådde värken nya höjder med packningen och skidor i djupsnön. Högerhöften värkte ett tag vid varje skidsteg så jag trodde benen skulle vika sig. Det värsta är att det gjorde de också- benen - vek sig alltså. Ibland fick nämligen skidorna för sig att de skulle glida till lite i snön vilket ju egentligen är deras uppgift och då blev det för svårt.
Helt plötsligt framstod själva "skidåkandet(!?)" som rena barnleken för det var ingenting emot att försöka resa sig upp i djupsnö med ryggsäck på ryggen och skidor på fötterna från liggande. Jag fick några flashbacks från skolans traumatiska skidåkningar där på näthinnan ett tag när stavar och skidor blev som plockepinn. Men eftersom alternativet var sämre (att ligga kvar) var det bara att kämpa på. Även pappan låg ett par gånger i den djupa snön och sprattlade men lyckades reda ut virrvarret av skidor och ryggsäcksremmar.
Även med myrsteg kommer en kvinna fram till sist. Det tog två timmar att åka tre kilometer och då var det ändå plogat på vägen den allra första kilometern.
Som tur är var kojan ovanligt fin, synd bara att det knappt fanns någon ved(!) Men det stod nån gammal krokig vrestall lutad mot väggen och den sågade pappan upp i bitar för att få veta av lilla systern att det skulle föreställa nån slags installation(?) som stått där sedan kojan byggdes. Men länsstyrelsen får vara glad att stegarna fortfarande är intakta och den lilla trästolen likaså.
Och så det blev iallafall brasa, hamburgare, Åbro original, kaffe, sockerkaka och god sömn även denna gång. En fredagkväll fjärran från chipsreklam och betydligt mer spännande än nåt OS i Vancouver. Curling? Hur spännande kan det va?
Hemvägen gick bättre, inte lika många rovor, inte lika ont i höften och dessutom var det ju faktiskt dagsljus och spårat kvällen innan av tre galningar.




Filmen av Clas Backius: