Lovely bones - välkommen på te!

Ikväll är det All Hallows Eve. Jag önskar att jag hade lite mer ork att ställa till med en riktig fest för mina döda vänner och släktingar nåt år. Men jag orkar ju inte ens ha fest för dom levande så hur ska jag då orka hålla det för de döda kan man undra? Gäsp! En måndag? Förbannade staten som hittade på att det skulle vara helgdag helgen efter första november istället för på den riktiga dagen.

Jag har iallafall ställt ut några ljus i trädgården så att de hittar hit ifall de vill göra mig sällskap över en kopp te och TV-programmet Det Okända klockan 21 på sjuan. Jag längtar efter Er!

Hästar som konst

Från det jag var tio år och började rida på ridskola blev jag helt fascinerad av hästar. Det enda jag ville rita var hästar, hästar och åter hästar.
Men det var verkligen inte "fint" att rita hästar. Det betraktades som lite larvigt och det var verkligen inte KONST. Långt därifrån. Man fick inga bra betyg genom att rita hästar vilket är urdumt för det är faktiskt en konst att rita och måla hästar. Försök själv får du se...

Så jag försökte göra omgivningen till lags men fortsatte i smyg med att måla hästar. Ovan är ett alster i torrpastell.

En annan kvinna - Leslie Harrison på andra sidan atlanten gjorde samma erfarenhet i skolan men härdade ut och gav blanka fan i sina lärare. Hon lever idag på sin KONST där hon målar djur naturtroget i främst torrpastell. Helt underbara målningar av hästar men även vargar.
Kolla in Leslies bilder här och besök hennes hemsida: Leslie Harrison Blog

Bland vargyl och blixtar i månsken i Nitälvsdalen

Ut i skogen det bar på oktoberövernattning 2011 direkt efter jobbet. Det är alltid lika roligt att fara iväg men ibland tänker jag att hur ska jag kunna förnya mina blogguppdateringar om det. Vi eldar, grillar lite, dricker kaffe och sover under stjärnorna. Hur kul kan det bli att läsa om i längden?

Fast den här gången blev inte som alla andra gånger för denna natt under The Full Hunters Moon hörde vi vargarna yla nästan direkt efter vi gjort upp elden på vår lägerplats. Vi ropade ut i skogen och väntade som vanligt på ett svar (som hittills aldrig kommit) Men nu! - En vargflock svarade nästan direkt på vår rop i skogen. Så många gånger vi stått där i skogen och härmat ylanden och aldrig fått svar. Det var knappt att man trodde det var sant. Händer det verkligen?

Vi hörde vargarna yla vid fyra tillfällen under kvällen. Från lite olika håll, olika långt bort och med olika röster. Vackert och vemodigt på samma gång. De var kanske en kilometer som närmast?

Att stå i månsken i oktober, höra vargar yla och sedan mitt i allt detta helt plötsligt se blixtar lysa upp himlen i söder med jämna mellanrum hör inte direkt till vanligheterna. Vilken märklig och magisk kväll det blev! Månsken, Åska och Vargyl. Välkommen Till Vildmarken!

Oktobermåne - The Full Hunters Moon

När skörden är inne, löven har fallit och åkrarna ligger bara är det lättare att se i skogen vid denna fullmåne. Lite oroväckande eftersom vi planerar tisdagsnatten för månadens uteliv. Mitt i första älgjaktsveckan! Hur smart är det?
Svenska Jägarförbundet klappar sig ibland för bröstet och konstaterar att det inte blir så många(!) människor skjutna under älgjakten. Men det beror ju på att ingen normal svensk vid någorlunda sinnes fulla bruk sätter sin fot i skogen denna vecka. OM de gjorde det är jag helt säker på att statistiken beträffande avskjutningen av Homo Sapiens skulle bli betydligt större. Nu är det mest oupplysta svampplockande tyskar, polack eller litauer som stryker med eftersom de inte har fått lära sig något om denna älgjakt som bedrivs i nån slags masspsykosliknande form. Förutom jägarna själva då förstås, det går ju åt en och annan.

Men vi då... 8-/ Gulp!

Jag ska nog inte välja ett vindskydd som ligger alltför långt ute i vildmarken.

Men jag ska stirra in i The Full Hunters Moon och ställa en fråga för då kommer det att stå klart för mig vad som behöver göras. Detta enligt infödda amerikaner.

Bipollen - en dunderkur del 3

Den som följt denna blogg åtminstone sporadiskt kommer kanske ihåg den vedervärdiga dunderkuren med bipollen jag påbörjade förra hösten och avslutade ganska omgående. Jag måste vara helt bränd och från mina sinnen för nu har jag köpt en ny burk. Den förra gjorde jag talgbollar av till pippifåglarna eftersom jag höll på att kräkas varenda gång jag försökte få eländet i mig.

Förra gången skickade jag efter på nätet och även om de sade att det var en lokal produkt måste firman jag köpte dom på ha onödigt rymligt samvete. Enligt information på nätet kan nämligen en del importerat bipollen smaka fiskliknande. Mina smakade som att äta döda skalbaggar kan jag säga- fisksmak hade väl gått an - bara tanken på dom får det att vända sig i magen på mig. Fast talgoxarna gillade det.

De jag köpte nu är från Guldsmedshyttan och efter att både ha luktat och smakat på dom kan jag konstatera att dessa luktar honung och smakar blommor. Den här gången kommer jag att få dom i mig - har redan provat två gånger utan en endaste kväljning. De är förfärligt nyttiga och därför ska de få en ny chans.

Här är det förra försöket:

Del 1: Bipollen med bismak
Del 2: Äckel-Päckel fröna