
Fast den här gången blev inte som alla andra gånger för denna natt under The Full Hunters Moon hörde vi vargarna yla nästan direkt efter vi gjort upp elden på vår lägerplats. Vi ropade ut i skogen och väntade som vanligt på ett svar (som hittills aldrig kommit) Men nu! - En vargflock svarade nästan direkt på vår rop i skogen. Så många gånger vi stått där i skogen och härmat ylanden och aldrig fått svar. Det var knappt att man trodde det var sant. Händer det verkligen?
Vi hörde vargarna yla vid fyra tillfällen under kvällen. Från lite olika håll, olika långt bort och med olika röster. Vackert och vemodigt på samma gång. De var kanske en kilometer som närmast?
Att stå i månsken i oktober, höra vargar yla och sedan mitt i allt detta helt plötsligt se blixtar lysa upp himlen i söder med jämna mellanrum hör inte direkt till vanligheterna. Vilken märklig och magisk kväll det blev! Månsken, Åska och Vargyl. Välkommen Till Vildmarken!
3 kommentarer:
Grattis!
Du får mig att rysa av överfört välbehag.
iVilken underbar upplevelse du haft. Vargyl som jag längtat få höra det. Låt alla vargar leva så jag kan få höra dem yla!
Grattis, vad fantstiskt det måste varit.
Skicka en kommentar