Kamelkärlek

Äventyret är ibland mycket närmare än vad man kan ana. Direkt efter en stressad dag på jobbet bar det av på en resa i det blå med Södra Hyttans Idéförening. Årsmöte är egentligen ganska trista historier så vi brukar piffa upp dom lite. Just det här året var det lilla systern och sambon som arrangerade och resan tog sin början vid det gula tegelhuset och slutade i Gamla Viker några mil hemifrån. Vi hade då hamnat hos

"Kalle Kamel med familj - en orientalisk karavanfärd till 1700-talet"

Inger tog emot oss med värme vid ankomsten och vi blev väl omhändertagna från första stund. Hon berättade om kameler i allmänhet och om sina kameler i synnerhet och så presenterade hon Ali - Kameltränare från Somalia som via Örebro fått det för honom perfekta jobbet.
Ali och Inger ropade på kamelerna som genast kom för att träffa oss och jag fick snabbt ett nytt favoritdjur att foga till listan. JAG VILL HA EN KAMEL! Helst flera stycken förresten. Undrar om de kan gå tillsammans med hästar?
Inte vet jag om alla kameler är så trevliga som de här tre kamelerna var Kalle, Anna och Karlsson men jag blev faktiskt helt såld och det tror jag vi blev allihop som deltog...

Med Alis och Ingers hjälp fick vi alla en ridtur runt gården. En perfekt sysselsättning efter en stressig dag på jobbet att sitta där- barbacka på en stor lurvig kamel och gungas runt bland blåsippor och vitsippor i den för dagen härliga vårsolen.
Kamelerna var också utmärkta att kela och gosas med - lugna, snälla och sociala.

Och inte nog med det - Ali visade sig inte bara kunna dressera kameler han var dessutom en utmärkt kock, så efter kamelritten fick vi en fantastisk somalisk lammrätt med diverse tillbehör och avslutade med kamelkaka och kaffe från Afrikas horn. Årsmötet? Ja visst ja, det repade vi av efter kaffet som en parentes.

Hjälm kändes väl lite överkurs
för en rutinerad Westernryttare
på snälla kamelen Karlsson

men nu är vi i Sverige, så då det fick bli

både "hängslen och livrem" .