Säg svidknott eller "sviarn" och jag får något hysteriskt i blicken. Knott klarar jag inte av utan kan drabbas av nåt panikångestliknande symptom vid blotta tanken på mycket knott. Det kan väl knappast finnas nån plats för dom i ekosystemet heller, för de är ju så pjutte-små att ingen lär kunna äta dom till middag?
Med myggor är det dock helt annorlunda. Myggor har jag inga som helst besvär av och dessutom fungerar de som fågelmat vilket höjer deras status betydligt.
Myggor tycker att jag smakar pyton så finns det något djur eller annan människa i närheten kan jag vara helt säker på att alla myggor flyger dit och behandlar mig som luft.
Skulle de mot förmodan förirra sig till min lekamen och ta en smakbit gör det inte så mycket, dels känner jag det knappt och ett kliande myggbett har jag aldrig haft i hela mitt liv efter vad jag kan minnas. Jag får inte en endaste liten prick ens en gång.
Jag är fullständigt immun mot myggift och har ingen aning om vad det beror på? Jag har iallafall inte gjort som myten berättar om samer och mygg - gått ut på en myr spritt språngande en hel natt för att låta myggen kalasa. Fast jag hade förvisso en del tältsemestrar i Lappland som barn vilket kanske har en liknande effekt?
Eller kan det vara lappblodet som är genetiskt annorlunda?
Nu är det iallafall kläcknings för mygg kan jag lova och då är det praktiskt att vara immun kan jag säga....
1 kommentar:
Satt ute i kväll och jag kan säga att mitt sydsvenska blod uppskattas av myggen. Dessvärre ...
Skicka en kommentar