Det här kommer att bli djupt....
Av alla mina nyårslöften är meditationslöftet det löfte som går absolut sämst och då går inte ens de andra med glans. Men just det går inte alls ärligt talat.
På två månader har jag suttit ned i en kvart högst vid ett par tillfällen och försökt hamna i nån slags trance eller åtminstone stillhet . Det går INTE bra. Nerverna är som ett trassel och rastlösheten river i ådrorna.
Fast nu senast när jag satte mig mitt på min röda vardagsrumsmatta kom jag iallafall på nåt som jag inte tänkt på sedan jag var barn.
När jag var liten tänkte jag och mina kompisar ibland på det spännande faktum, att om vi grävde ett hål rakt ned under oss skulle vi titta upp ur jorden igen någonstans. Detta eftersom vi vet (trots att det är svårt att tro på ) - jorden är rund. Som en boll. Såna självklarheter är det lätt att glömma bort i ekorrhjulet.
Det finns ganska många meditationstekniker där man ska visualisera jorden under sig och himlen ovanför sig men det är ju en märklig illusion för jag har ju egentligen lika mycket himmel under mig som ovanför mig. Det finns ingen fast punkt utan allt svischar omkring i en rasande fart i universum (inte underligt att man känner sig mer än lovligt förvirrad stundtals)
Teoretiskt kvarstår det faktum att om jag skulle gräva ett hål precis under mig skulle jag komma ut någonstans på andra sidan. Vid mitt enda ganska korta försök till juli-meditation dök frågan upp igen precis som när jag var nio år:
Vardå?
Vad?
Vad finns på andra sidan det här klotet - om jag går till den exakta punkten under rumpan där jag sitter på vardagsrumsmattan? Det finns ju en exakt punkt och den kan man antagligen räkna ut på något vis.
Inte Kina iallafall.
I havet? Antagligen. Det kan rent av vara så att precis där jag sitter och försöker meditera, så långt långt där under mig - där simmar en val, en haj eller något annat precis i samma ögonblick . Jag kanske sitter rakt ovanför magen på en vithaj!
Fascinerande känsla!
Skulle kanske köpa en jordglob och fördjupa mig i detta. Tänk om man skulle investera i en bra GPS och åka dit som ett livsprojekt? Sedan sätta sig där på andra sidan och meditera och veta om att långt långt där under röven är baksidan av min vardagsrumsmatta......
4 kommentarer:
Hi hi...ja vad ska jag säga...känner så väl igen mig i dina funderingar och tanken på att eventuellt dyka upp i någon annans trädgård om man grävde tillräckligt djupt...det var kul när man var liten...Hade liknande tanke med att man for till himlen om man blev nedgrävd o begravd...jag fick kompisarna att tillsammans med mig begrava en knapp på lekplatsen...sen sjöng vi en psalm o så undrade vi förstås vad som hade hänt...grävde upp hålet igen o där låg knappen...kvar...gissa om illusionerna på "himlafärden" svalnade i den stunden...
Meditation är nog bra...jag har provat men inget jag håller på med stadigt...tyvärr...har testat "mindfullnes" så smått i stället (ingår i kbt-köret...)Fick en snabbkurs o det tilltalar mig...märker att jag landar i andningen sga...men är man virrpanna med massa funderingar om det mesta...då är det lätt att röra bort sig...fast å andra sidan blir det rätt så kul många gånger.
Detta blev långt och jag tänker lägga till dig som länk på min blogg...om det är ok...
Kramen från Malin
Jag igen...Ser att du är "drake"(zodiakåren då)...hittills har jag bara träffat på en tidigare...förutom jag själv då...Kul tycker jag...
DS
Du får gärna länka. Jag länkar också.
Allt vill man inte veta nej, med tanke på knappen som inte for till himlen. Men man vet ju aldrig den kanske åkte lite senare...
Här försvinner allt möjligt huxflux, strumpor i tvättmaskinen inte minst och man kan alltid undra vart dom tar vägen.... ;-)
Drakar.... nästan värt ett eget inlägg vid nåt tillfälle.... :-).
Skicka en kommentar