Ett hopplöst projekt med ansvarsfrihet

Jag har i många år nu önskat mig en grön vinter. Lite rimfrost kan jag tänka mig framåt jul men absolut inte mer. Att önska en grön vinter har än en gång visat sig vara ett hopplöst projekt. Nu börjar eländet.

Förra hösten provade jag att lite försiktigt önska ett par decimeter att åka skidor på men se bara hur det gick:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/det-vita-helvetet.html

Det blev INTE bra. Det höll på att gå som för den här nybyggaren:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/ord-for-sno.html

Jag friskar nu upp minnet för att inte göra misstaget igen att börja svamla om att jag kanske kan lära mig att gilla snön. Den som i min närhet säger "att det blir ju så ljust och fint" tar jag från och med nu inte ansvar för.

Jorden

Den här filmen har vi inte gjort själva men den är ju rätt bra ändå.

OBS! klicka upp den på helskärm och sätt på ljudet!

Mörkertid, egen tid och klocktid

I år gör jag det igen. Jag har faktiskt ingen lust med vintertid så jag struntar helt enkelt i att ställa om klockan. Min mobil tillåter tack och lov två tider så jag kan ha en egen tid med analog visning och så världstiden digitalt uppe i ena hörnet ifall jag behöver passa något eller bestämmer träff. På så vis kan jag anpassa mig till det världsliga när jag behöver men annars kan jag gå efter min egen tid. Eftersom jag samåker får jag dock ställa in mig på att börja halv nio på jobbet och sluta lite senare vilket är lite segt men det får gå. I gengäld får jag liksom sovmorgon varenda dag.

Feast with the Death

Nu är det dags igen. Att minnas och ära de som gått före oss till den andra sidan. Till andevärlden.
Jag firar med döden ikväll och skålar med förfäderna.
Går nu in i mörkertiden - årets lugnaste och fridfullaste månad. November som ligger mittemot maj. Ingen stress och ingen press tid för meditation, promenader och eftertanke. Skönt!

Äckel-päckel fröna

Funkade de där äckel-päckel bipollenfröna vad det någon som undrade häromdagen? Och ja tyvärr 8-/.
Efter en tid upptäckte jag en dag att jag var betydligt piggare och fokuserad men eftersom pollena är så sanslöst vedervärdiga att få i sig började jag "glömma" att ta dom. Och tamejtusan om jag inte föll tillbaka i det sega tillståndet jag hade i slutet av september.
Det här är alltså ett dilemma och det är nästan så jag funderar på att hitta på ett sätt att injicera dom rakt i blodet. Jag har några grova kanyler kvar i skåpet sedan hästen fick penicillin för ett antal år sedan....
De är verkligen fruktansvärt äckliga - det senaste är att försöka blanda dom i stark E-nummer saft (sån där sötsliskig sörja som det inte finns en endaste naturlig ingrediens i) och det kamouflerar dom en aning om man håller för näsan under processen då man rör ner dom i saften och sedan dricker fort fort fort.

Ljus i mörkret

Ett projekt jag inte kommer att återge i detalj är hur jag fick elen ut till dammen i trädgården..... för oroliga kan jag iallafall intyga att jordfelsbrytare är på plats.
Nu är det lite lampor där också bland skifferstenarna. Två små stenlampor och en spotlight riktad mot den stora lönnen. Min digitalkamera är från 2004 och har inte mörkerfotografering som sin bästa gren. Jag orkade inte gå igenom menyerna ikväll för en eventuell lösning så det blir ingen bild nu på det upplysta trädet. Men en liten bild på stenarna lyckades jag efter viss möda åstadkomma. Ljuset har kommit till Hytträdgården och det är risk för ett beroende känner jag....

Slow down, you move to fast

”Varför har alla så bråttom? Är det döden dom längtar efter?” så citerades en av "De ovanliga" i boken av Åke Moberg.

Ja varför har jag egentligen så bråttom. Jag går fort, talar fort, skriver fort och gör det mesta i en fart så det bara syns med höghastighetskamera. Är vi födda med en viss rytm? Måste jag ha den till jag dör eller kan jag ändra på den?

Ska verkligen anstränga mig för att börja gå sakta och långsamt (jag kan inte göra allt på en gång för då blir det ju liksom dubbelfel) Enda gången jag får gå fort från och med nu är om jag har en tid att passa och är uttalat sen eller är utrustad med stavar och träningsskor.

Så om jag kommer klivande med sjumilasteg utefter trottaren, rusande i någon trapp eller hastande i en korridor så fråga gärna om jag har en tid att passa...
Jag ska ärligt försöka kolla om det går att ställa om taktpinnen innan jag dör.



"Slow down, you move too fast
You gotta make the morning last
Just kickin' down the cobblestones
Lookin' for fun and
Feelin' groovy

Hello lampost
Whatcha knowin?
I've come to watch your flowers growin'
Ain'tcha got no rhymes for me?
Doo Bee Doo Doo,
Feelin' groovy

Got no deeds to do
No promises to keep
I'm dappled and drowsy and ready to sleep
Let the morningtime drop all its petals on me...
Life, I love you,
All is groovy"

Simon & Garfunkel