Sista veckan i maj har jag alltid semester. Det är den bästa tradition som jag någonsin har instiftat. I år blev det bättre än vanligt med tanke på det otroligt fina väder som jag fick.Det är nog femte(?) året på rad som jag har tagit ledigt mellan hägg och syren och på något vis räddar det hela sommaren. Skitsamma hur resten blir.
Maj är i sin fägring en förfärlig månad för melankoliker och även om jag personligen inte funderar på självmord precis idag förstår jag precis varför självmordfrekvensen ökar i maj. För när allt är så vackert och skirt och sedan ställs emot det svarta blir depressioner mycket djupare. I november matchar det liksom - det svarta mot det svarta. I maj är det mer smärtsamt när ljuset ställs emot det grå.
Jag fyller år i maj. Min häst är född i maj. Min bästa väns barn är född i maj. Att födas är inte något att ta lätt på, faktum är att det är nästan lika besvärligt som att dö. De som jag älskat har undantagslöst (Svea?) dött i maj när allt är som mest levande i naturen.
Att vara helledig i slutet av maj mildrar krisen även om den inte försvinner. Om någon frågar vad jag ska "göra" (!suck?) på min lediga vecka är svaret givet:
- Jag ska se på när liljekonvaljer växer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar