Det är nog femte(?) året på rad som jag har tagit ledigt mellan hägg och syren och på något vis räddar det hela sommaren. Skitsamma hur resten blir.
Maj är i sin fägring en förfärlig månad för melankoliker och även om jag personligen inte funderar på självmord precis idag förstår jag precis varför självmordfrekvensen ökar i maj. För när allt är så vackert och skirt och sedan ställs emot det svarta blir depressioner mycket djupare. I november matchar det liksom - det svarta mot det svarta. I maj är det mer smärtsamt när ljuset ställs emot det grå.
Jag fyller år i maj. Min häst är född i maj. Min bästa väns barn är född i maj. Att födas är inte något att ta lätt på, faktum är att det är nästan lika besvärligt som att dö. De som jag älskat har undantagslöst (Svea?) dött i maj när allt är som mest levande i naturen.
Att vara helledig i slutet av maj mildrar krisen även om den inte försvinner. Om någon frågar vad jag ska "göra" (!suck?) på min lediga vecka är svaret givet:
- Jag ska se på när liljekonvaljer växer....