Solens år - en hednisk resa

De flesta av de helger som vi idag firar har sin grund i solåret. Den 1 november dör solen för att födas på nytt på vintersolståndet och göra ett år för att sedan dö igen nästa 1 november.

Kyrkan har idag gjort anspråk på de flesta av våra ursprungliga helger och gjort mässor av dem, samt kidnappat en och annan gudinna och till och med arbetarrörelsen har varit med och gjort en av dessa solhelger till "sin" här uppe i norr.

Solåret för hedningar och kristna

1 November Samhain (halloween)

Nu befinner vi oss exakt mittemellan höstdagjämning och vintersolstånd. All Hallow´s Ewe som blev halloween är inget amerikanskt påhitt som många tror Halloween startade i Europa, for över havet och är tillbaka med pumpor och "trick´n´treat".

Det har alltid varit de dödas fest. Väven mellan världarna nu är som tunnast då vi går in i mörkertiden.

Stora helger tog kyrkan fasta på och gjorde om detta dödsfirande till något mer sakralt men ändock samma tema. Alla helgons dag med ljuständning på gravar och uppläsande i kyrkan av de som dött under året.

21 december (Yule)

Vi är då framme vid vinstersolståndet. Här firades det stort långt innan någon Jesus ens var bebådad. Den tidiga kyrkan var dock inte dumma i huvudet så eftersom det redan var partaj i romarriket den 25 december till solens ära lade man listigt Jesus födelsedag där och Yule blev Christmas. Kristen Mässa. Här i Sverige blotade (offrade) vi för att solen skulle återfödas (vilket fungerade varje gång).

Det kristna temat passade perfekt, ljuset (Kristus - solen) föds/återvänder till jorden.

1 februari Imbolc

Mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning. Den celtiska gudinnan Bridget helg som Kyrkan kidnappade och gjorde helgon av. Det blev sedan Kyndelsmäss tillägnad Jesu Moder. Ljusbärarhelg. Protestanterna tyckte dock att den fortfarande var för hednisk och tonade ned den men den finns ännu i vår almanacka.

I solåret firades att våren vaknade under den frusna marken. Tackorna får sina lamm den här tiden . Börjar mjölka igen.

21 mars Ostara (easter -påsk)

Vårdagjämning, en tid att så (lite tidigt i norra Sverige kanske men ändå). Nu började hönsen värpa igen och vi äter därför ägg. Det sker en återfödelse i naturern och det är helt genialt att göra en ny koppling mellan kristus och solen. Han uppstår på den tredje dagen som är påskdagen som alltid infaller den första söndagen efter fullmånen på eller efter den 21 mars. Klockrent!

Här är månen inblandad av någon anledning jag inte vet (och det stör mig en aning).

1 maj Beltaine, fruktbarhet och hänryckning.

Mittemellan vårdagjämning och sommarsolstånd.

Den här helgen lät kyrkan bli, åtminstone förr i tiden men dom ligger i, den var kanske alltför magstark trots allt för nu förenas solguden med moderjord i fruktbarhetens tecken och majstången (hos oss längst upp i norr j.f. midsommarstång), en stor penis nedkörd i marken med vidhängande kulor (kransar)

Men den här solhelgen snodde arbetarrörelsen istället av någon outgrundlig anledning och gjorde till sin. Vi tänder dock fortfarande eldar på valborg, skrämmer häxor och sjunger in våren och ber om god skörd.

21 juni Midsommar.

Sommarsolstånd.

Nu står Solen som högst och starkast.

Midsommar gick både den katolska och protestantiska kyrkan bet med liksom med 1 maj. Kyrkan jobbade dock hårt en period med att få bort firandet av midsommar (alldeles för hednisk och promiskuös även den). Nordborna blev dock inte mer kristnade än att vi behöll denna hedniska solhelg ungefär som den var. Vi kör penisen (majstång - midsommarstång) i den fruktbara marken och dansar runt den med sill och snaps och allmän orgie(?)

1 augusti Lammas

Mittemellan sommarsolstånd och höstdagjämning. Olofs mässa och Lars mässa.

Inte så stor helg idag men vi på landet vet ju vad Larsmäss är = marknad. Nu drar marknaderna igång på allvar fram till Mikaelsmäss den 21 september. Förr var det uppsägningtid för pigor och drängar mellan Olofsmäss (29 juli och Larsmäss 10 augusti). I botten ligger kopplingen till solen och till skörden.

21 september Mabon

Höstdagjämning. Mikaels Mäss

Ingen stor helg heller idag i sverige. Men förr firade Mikalsmäss som en skördefest. Den finns kvar i almanackorna och det är marknadstider. Skörden skulle nu vara avklarad och djuren hemma från fädbodarna.  Vi är nu snart tillbaka till den 31 oktober när solguden ska dö igen på natten till den 1 november för att födas på nytt vid vintersolståndet.

Och så firar vi (omedvetet?) solens gång över himlavalvet och den fruktbara jorden fast vi kanske bor i gatlyktors sken bland asfalt, betong och konsum? För är det inte kyrkan som tejpar över våra traditioner eller arbetarrörelsen så står Köpcentren redo...