Jag hade inte tänkt nämna det här, men jag kommer inte vidare i den här bloggen utan att göra det. En god vän och en kär släkting är död. Alldeles för tidigt precis som mamma.
Mest talade vi om dagarna som kom och gick och om sånt som gjorde livet gott.
Jag kommer att sakna henne och våra stunder alldeles förfärligt.
Är döden slutet eller är det en början?
Av Karl Vennberg
"Döden är bara ränseln
som vi lägger av vid vägens slut
En blygrå skugga
som smälter ner i ljuset
Döden är bara plogen
som vänder livets mylla
Det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena
Döden är bara överlöparen
som visar oss vägen
En desertör
som ger oss lösenordet
Döden är bara törnesnåret
kring genomlysta blommor
Det mörka smycket
som ger tillträde till festen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar