Det (o)öde torpet

Ett av mina favoritprogram på tv är "Det okända" (faktum är att det är nästan det enda jag tittar på förutom Cesar Millan) fast själv är jag inte speciellt medial och ser sällan spöken, men det finns vissa ställen där inte ens en jordnära segpropp som mig inte kan låta bli att känna av saker.
Den som vill veta vad de menar när de i TV-programmet säger att "de känner sig iaktagna" kan besöka ett torp i närheten av ett av mina kantarell ställen. Jag passerar ofta gamla ödetorp här i krokarna men de är precis som namnet antyder just öde och inget annat.
Det här lilla torpet är vid en första anblick också att betrakta som öde men skenet bedrar - det är garanterat övergivet av de levande men man behöver bara gå över den lilla bron över bäcken som för dagen var översvämmad med anledning av ett bäverbygge och beträda den av gräs övervuxna tomten för att "känna sig iaktagen".
När jag sedan passerar det gamla Volvo PV skalet nedanför stugan med de trasiga fönstren reser sig ofelbart håret i nacken och det går flera rysningar utefter ryggraden trots att solen fortfarande står ganska högt på himlen. Jag känner mig manad att förklara med hög röst att jag inte vill något illa utan bara ska passera för att ta reda på svamparna uppe i slänten och ber om hjälp för att hitta smidigaste vägen genom ormbunkar, gräs och snår. För att ytterligare förstärka den märkliga känslan tittar jag upp mot det lilla vindsfönstret. Där står det två små vita statyer på en hylla innanför det lite trasiga fönsterglaset - den ena nästan lika hög som själva fönstret och en lite mindre bredvid - de står där bredvid varandra och tittar ned.
Jag tänkte ett ögonblick att jag skulle ta fram mobilen och ta ett foto på de vita figurerna i fönstret men slog snabbt bort tanken. Jag ska villigt erkänna att jag vågade inte - för det kändes inte rätt. Jag kan inte påstå att jag är rädd när jag fortsätter förbi torpet och upp brevid dörrarna till några uthus men jag känner respekt och några foton blir det nog inte. Det här stället har en energi som det går att skära i med kniv och då är jag lika medial som en sågbock. Det vill säga knappt alls...

Ett hål i marken

Det var verkligen ett spadtag idag och ett imorgon, men det spelar ingen roll även en snigel kommer framåt (i växthuset med en hastighet som förvånar).
Nu är det ett hål i marken och det är dags att lägga i duken eller dukarna snarare för med all den där cinnerstenen är det lite vassa kanter här och var så en fiberduk i botten kändes som ett måste.

HSP

Jag har skaffat mig en diagnos. Äntligen har jag tack vare Sanna Ehdins blogg fått några bokstäver på det som jag haft i 46 år men inte kunnat sätt ord på. Något som jag bitvis har lidit av och använt mycket tid och kraft till att lära mig hantera.

Jag är en HSP - Higly Sensitive Person

Nu vet jag varför jag blir utmattad av att umgås med normala trevliga människor längre stunder än cirka tre till fyra timmar, varför jag helst tar egen bil när jag ska någonstan (det är för att kunna fly när det blir för mycket), varför jag tankar energi när jag är ensam och inte tillsammans med andra, varför jag som barn hellre satt inne för mig själv och pysslade istället för att vara ute och leka med andra barn (Tack gode Gud att dagis inte var uppfunnet på 60-talet och att jag hade kloka föräldrar) och många, många andra saker som jag känner igen. När jag gjorde testet fick jag nästan alla rätt. 23 av 27 möjliga så på sätt och vis är de få saker som inte stämde nästan mest intressant...
Jag är nämligen inte speciellt smärtkänslig (snarare tvärtom), jag är inte känslig för koffein då jag är totalt odisponerad för droger av nån sort och jag reagerar inte speciellt på att vara hungrig utan blir bara lite matt och jag kunde faktiskt gå in i mig själv även när det var rörigt omkring mig t.ex. när jag gick i skolan bara jag blev lämnad ifred.

HSP är ingen sjukdom då ca 15-20 % av befolkningen har det men det är tillräckligt få för att bli missförstådd av många.

Tror du också att du är HSP Läs mer om det på nedanstående länkar:

http://www.hsperson.com/
http://www.highlysensitivepeople.com/

Jag förstår faktiskt hur lättade människor känner när de äntligen får en diagnos som ADHD, Aspergers eller något annat....

Störigt för trånga trädgårdar

Har man ont om anlagd odlingsyta kan man alltid odla på höjden. I år har störbönorna gått super efter några kalla vrånga somrar. Skördar massor av mjälla lila störbönor på dessa till antalet ganska få stänglar som slingrar sig på långa armeringsjärn. Riktig roligt och en favorit att satsa på till skillnad från den insektsdrabbade kålen. I bakgrunden syns förutom Kokopelli squash och i förgrunden växer reseda bland mangold och ogräs dessutom har vi solrosor och jordärtsskockor till vänster.

Nitälven - en kortis för kontinutet

Det var inte lätt att få ihop den mellan hastigt avlidnet lamm, bymöten, trasiga datorer och andra bokningar men det blev en liten mellanlandning vid Nitälven. Vi hade tänkt oss Dansarbacken men där var det Holländare på plats. De har förvånansvärt nog hittat ut i dessa ödemarker. Vi tog då sikte på Havsjömosse än en gång eftersom vi kom ganska sent och var hungiga. Det var inte läge för några långa vandringar då mörkret faller på ganska snabbt så här i mitten av augusti.

Några fantasilösa men inte speciellt lata amatörer hade dessvärre pyntat till den tidigare vackra steneldstaden något rent förfärligt. Av den vackra steneldstaden var knappt ett spår och de hade skottat fram drivor med sand och lagt dit stockar i nån märklig V-form så det tog ett tag att återställa de utspridda stenarna till en hygglig eldstad. De kunde väl åtminstone lämna platsen någorlunda i det skick de hittade den? Och vad var det för fel på den från början kan man undra?

Jag fick ändå tillfälle att inviga min nyinköpta träkåsa innan det bar av hemåt på måndagmorgon mot nya förpliktelser och bestyr..

Kokospelle goes festival - Urkult 2010

Det är så att man blir förvånad själv då man vid närmare 50 än 40 packar bilen och ger sig iväg på festival i dagarna tre. Jag som knappt går ut annars och de få gånger jag gör det är jag som askungen och går hem före midnatt.

Urkult är ...... vad ska man säga en lite alternativ festival i Norrland med världsmusik. Förutom artister av världsklass är inriktningen ekologisk, röd-grön och flum. Det var en fin festival många barnfamiljer då det fanns massor av aktiviteter och lekplatser, blandade åldrar och hela Sveriges(?) rastafaris och överlevande hippies samlade på ett och samma ställe i trasselhår, färgglada mössor, ballongbyxor och annat tillhörande tingel-tangel.

Urkultsplatsen ligger på en vacker höjd med gles tallskog i Näsåker invid Nämforsen i Ångermanälven. Platsen har varit en samlingsplats för människor sedan stenåldern vilket de många hällristningarna och andra fynd vittnar om.

Detta blev en megados i upplevelser där den ena höjdpunkten som avlöste den andra. Allt från arkeologiska exkursioner via massor av god mat till fantastiska konserter med bland annat Theresa Andersson, Kroke, Mari Boine och många många fler.

Hur mycket skadedjur på kålväxter finns det?

Jag ska aldrig mer odla kål och dito broccoli! Det måste vara den mest hopplösa gröda som finns för amatörodlare. Två år på rad käkade jordlopporna på plantorna direkt efter utsättning och det som var kvar tog kålfjärilens gröna larver hand om.

I år fanns det inte en jordloppa så långt ögat nådde (vart tog dom vägen kan man undra?) och inte såg jag till några kålfjärilar heller. Då dök den upp. Kålmalen!!!
Även om broccolin klarade sig hyggligt till växten är det i det närmaste oätligt för när man lägger den i kokande vatten kommer de små larverna fram. Pyttesmå och många väller de ut ur buketten.
I nån bok stod det att enda sättet att bekämpa den är att plocka bort larverna för hand. Fast då ska man verkligen inte ha något annat att göra på dagarna och totalt sakna andra intressen i livet.
Nej aldrig mer en kålväxt i mitt grönsaksland. Det finns trots allt besprutad kål i affären...