Rött kort till Jan Björklund - ej godkänt

Den sittande regeringen har bestämt att man ska införa skriftliga betygsliknande omdömen från första klass! Det är ju helt absurt! Fullständigt förfärligt! Sjuåringar ska väl inte bedömas och jämföras oavsett vad det gäller. Knyta skosnören, räkna till tio eller hålla tätt på natten.
De ska ha omdömen hur de nått "målen". Jag tar mig för pannan! Vi talar om sjuåringar. Om det överhuvudtaget ska finnas några omdömen om uppnådda mål är det väl möjligen lärarna som ska ha det?

Det finns ju inte heller någon opartisk Gud som ska skriva dessa omdömen på barnen utan det ska göras av andra i sin tur bedömda vuxna människor med varierad kompetens, erfarenheter, fördomar och psykologiska ryggsäckar. Vi ska också notera att lärarutbildningen ägnar i det närmaste noll timmar åt betygssättning i för lärarare till de högre klasserna och 1-6 lärare skulle ha mindre än noll om det bara gick. De enda betyg de känner till är de betyg de möjligen fick själva i varierad grad någonstans i åttan. En etta var dåligt och en femma var bra.
Det är viktigt att vara försiktig med värderingar och graderingar vuxna människor och att värdera och gradera barn borde vara kriminellt. Sedan kan det låta fint i teorin om föräldrars rättigheter och bla bla bla.

Och om vi nu nödvändligtvis ska göra ett omdöme så utvisa den där Jan Björklund? Rött kort eller nåt? Ej godkänd!

Att komma runt på kanterna

Ännu ett sportspektakel har börjat. Fotbolls-EM vilket för mig är ungefär lika intressant som att sprita ärtor. En sak har jag dock förstått om fotboll och det är "att spelarna måste komma runt på kanterna" för att de ska kunna vinna matchen. Kanterna - förmodar jag är de vita strecken som är ritat med någon typ av linjal runt gräsmattan som man spelar på. Detta har nämligen kommentatorer och experter upprepat som ett mantra i alla år.
-"Dom måste komma runt på kanterna"
Men sen blir det stopp för då fattar jag noll igen för om det nu är så himla viktigt....

Varför springer dom inte dit då?

aubergine - en frestande grönsak

Dom ligger där i grönsaksdisken och utmärker sig i sin mörkt rödlila nästan svarta färg som utomjordningar bland det gröna. Blanka och vackra ligger de där och frestar och det slutar ofta med att jag går hem med en aubergine i matkassen utan att ha den blekaste aning om vad jag ska göra med den. Auberginer har när de väl är hemma i köket inte riktigt varit min grej har jag märkt.

Det har hänt fler än en gång att jag fått kasta en halvrutten skrynklig aubergine någon vecka efteråt och det känns ju INTE bra. Kruxet är att jag inte kan hålla borta tassarna från dom i affären, det är något förföriskt över dessa mörklila grönsaker som inte liknar nåt annat och jag grips av ett oförklarligt habegär och glömsk som jag är släpar jag hem nya mörkt rödlila saker med jämna mellanrum att torka ihop alternativt ruttna bort i skafferiet.

Fast nu har jag äntligen kommit på vad jag kan göra med dom och snabbt och enkelt är det också.

När auberginen hotar med att skrynkla ihop sig i skafferiet delar man den snabbt i två halvor, saltar och låter den stå nån kvart. Torkar bort den vätska som då kryper fram och lägger sedan halvorna i en form med lite olja i botten, slänger in i ugnen 200 grader och låter den bli mjuk och geggig. Fjärran alltså från den svulstiga frestande fruktkropp den var i affären.

Sedan skrapar man när den svalnat ur geggan ur det nu tämligen slabbiga skalet och lägger auberginegeggan en sådan där häftig svindyr Magic Bullet som TV-shop gör reklam för (fast det finns billigare kopior hos Ellos vilket jag införskaffade) eller i en annan matberedare eller om man köksmaskiner så plockar man fram en gaffel. Pressar i en vitlöksklyfta och häller i lite god olivolja, saltar och kör mixern (mosar med gaffeln). Klart! Jättegott blir det - för auberginen har en naturlig sötma som nästan påminner om banan(!). Man kan ha det på en macka, till couscous, som tillbehör till sallad t.ex. Jag hade det på en smörgås nu ikväll tillsammans med lite ruccola, gräddfil och svart kaviar (det fanns en matsked kvar sedan förra helgen i en burk). Sparade en del till frukost.

Så nu kan jag fortsätta att låta mig frestas av svulstiga auberginer.

Resrabatt eller mer bagage

Ska flygbolagen ta betalt efter hur mycket folk väger? Aftonbladet idag. Det är kanske tveksamt även om jag uppkäftigt svarade ja på den direkta frågan tillsammans med femtio andra procent.
Fast jag har faktiskt alltid tyckt att jag borde få ta med betydligt mer i bagage när jag bara väger 55 kg. Det kunde ju finnas nån slags maxvikt och då kunde vi som inte väger så mycket få ta med mer bagage istället upp till taket. Det tycker jag är en strålande och rättvis idé.

Fördel med att bli äldre

Det absolut bästa med att bli äldre är att helt plötsligt en dag är man inte medvetslös längre när klockan ringer på morgonen. Inte ens när hon piper igång vid halv sextiden kommer det som en chock.

Inte heller glömmer man bort att vakna bara för att det är söndag och ingen klocka är ställd. Jag gillar verkligen att komma upp på morgonen även om jag nog aldrig blir fanatiskt morgonpigg.


Hyttruinen en tidig morgon i mitten av maj.

Full fart - spar tid

Tillbaka på jobbet idag och det rivstartade verkligen. Det blev ingen mjukstart direkt utan full fart redan vid 7:30. Fast det är väl bra att en del har saknat mig när jag varit borta. Jag antar att det skulle vara förfärligt att vara tillbaka på jobbet och ingen varken har märkt att man varit borta eller kommit tillbaka. Mailkorgen var full och hur många samtal jag fått kan jag bara ana.

Fast på morgonen här hemma är det mjukstart varje morgon och just den här tiden är det dagens bästa stund att leda hästarna till sommarbetet innan jobbet börjar. Här ärenbild från en morgon veckan innan jag gick på semester och så här vackert är det varje dag fast med lite olika ljus och grönskan förändras från dag till dag.

När liljekonvaljer växer

Sista veckan i maj har jag alltid semester. Det är den bästa tradition som jag någonsin har instiftat. I år blev det bättre än vanligt med tanke på det otroligt fina väder som jag fick.
Det är nog femte(?) året på rad som jag har tagit ledigt mellan hägg och syren och på något vis räddar det hela sommaren. Skitsamma hur resten blir.
Maj är i sin fägring en förfärlig månad för melankoliker och även om jag personligen inte funderar på självmord precis idag förstår jag precis varför självmordfrekvensen ökar i maj. För när allt är så vackert och skirt och sedan ställs emot det svarta blir depressioner mycket djupare. I november matchar det liksom - det svarta mot det svarta. I maj är det mer smärtsamt när ljuset ställs emot det grå.
Jag fyller år i maj. Min häst är född i maj. Min bästa väns barn är född i maj. Att födas är inte något att ta lätt på, faktum är att det är nästan lika besvärligt som att dö. De som jag älskat har undantagslöst (Svea?) dött i maj när allt är som mest levande i naturen.

Att vara helledig i slutet av maj mildrar krisen även om den inte försvinner. Om någon frågar vad jag ska "göra" (!suck?) på min lediga vecka är svaret givet:
- Jag ska se på när liljekonvaljer växer....