Det är nu över tio år sedan jag gav nyårslöftet att sluta skynda mig och det tog säkert tre år innan jag ansåg det som så pass avklarat att jag kunde lägga löftet bakom mig. Det händer dock att jag får återfall och ofta sammanfaller det med en viss tankspriddhet. Jag blir ofokuserad och börjar stressa, men jag har ett knep. Ett knep som fungerar och tar en tillbaka till här och nu. Det fungerar också på uppgifter som måste utföras men som jag tycker är väldigt tråkiga.
Det går ut på att tala till sig själv nästan som om man var ett barn. Låt oss säga att jag börjar speeda när jag ska städa upp i köket. Då börjar jag tänka tydligt på exakt vad jag gör. Det kanske låter lite larvigt men till exempel.
- Jag lyfter tidningen från bordet och bär bort den till papperskorgen. Jag tar mattan och går ut i hallen. Jag öppnar dörren. Jag skakar mattan. Jag går in igen och stänger dörren bakom mig. Jag lägger tillbaka mattan på sin plats. Jag tar disktrasan och sköljer den under kranen osv. osv.
Trixet har jag naturligtvis stulit. Jag fick idén från Karen Kingstons bok "Rensa i röran med Feng Shui" i ett kapittel som handlade om att lära små barn att plocka undan sina leksaker. För mig fungerar det också bra i mina dagliga rutiner som t.ex. när jag gör iordning stallet för natten. Det tar mig tillbaka till nuet, fokuserar och effektiviserar. När jag går in och är klar vet jag att allt är på sin plats, dörrarna stängda, elen av och att jag inte glömt något i och med att jag varit närvarande i varje moment. De splittrade tankarna försvinner och det blir en meditativ rytm i både tanken och arbetsuppgifterna. Pröva själv när du känner dig splittrad och stressad nästa gång.
I förrgår var mitt sto helt frisk, igår haltade hon i traven på alla fyra såg det ut som. Jag kunde iallafall inte lista ut vilket ben det var, jag kunde inte ens lista ut om det var fram eller bak? Ingen feber ingen svullnad någonstans ingen värme. Idag var jag alltså aningen nervös när jag hämtade henne i hagen. Jag är skitskraj för fång som kan resultera i att hästen blir oanvändbar för all framtid.
Det är nu över tio år sedan jag gav nyårslöftet att sluta skynda mig och det tog säkert tre år innan jag ansåg det som så pass avklarat att jag kunde lägga löftet bakom mig. Det händer dock att jag får återfall och ofta sammanfaller det med en viss tankspriddhet. Jag blir ofokuserad och börjar stressa, men jag har ett knep. Ett knep som fungerar och tar en tillbaka till här och nu. Det fungerar också på uppgifter som måste utföras men som jag tycker är väldigt tråkiga.