På dagens kafferast berättade jag om en av mina vänner - lärarinnan som för en tid sedan i sin tur berättade för mig att barnen nuförtiden hade svårt att göra en sak i taget och vara här och nu. Hennes intryck var att barnen var mer rastlösa nu än för bara ca 20 år sedan. Om lärarinnan sa att:- Idag ska vi måla, så skrek alla barnen:
- JAAAA, Hurra! Vi ska MÅLA! Sedan tittade de frågande på fröken innan de knappt ens fått fram kritorna och sade:
- Vad ska vi göra sen?
...
Jag måste erkänna så här i efterhand att det där bryr mig också. Om jag till exempel börjar gräva och rensa kvickrot i ett land i trädgården är min hjärna som härbärgerar mina tankar onödigt ofta på annat håll och ägnar sig åt vad jag ska göra därnäst efter att jag har grävt och fått bort den jävla kvickroten (jag hatar förresten kvickrot mer än nåt annat ogräs). Ibland är det till och med så illa att jag släpper spaden och rusar iväg till några perenner som behöver sättas om, delas och vattnas på andra sidan trädgården. När jag kommer på mig själv med detta så har det hänt att jag sagt högt och irriterat till mig själv:
- Men för fan! Gräv där du står Kärring!
Mindfulness - heter det visst med ett modernare engelskt ord....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar