Jag har läst om en roman för tredje gången. Förvisso med några års mellanrum men ändå tycker nog vissa att det är lite vrickat? Jag kan bara inte låta bli eftersom den här boken fyller mig med hopp!"Hur man botar den som dödats av blixten" av Gail Andersson-Dargatz kom för första gången ut 1996 och hamnade då på diverse bestsellers listor. Den är lika bra idag.
Den handlar om livet på en enslig farm i Kanada i början av fyrtiotalet och berättarjaget är 15-åriga Beth. Hon berättar i dåtid om sin mammas pärm (som hon egentligen inte får läsa i) , om gårdens sysslor t.ex. hur man flår en höna, mjölkar kor eller rör ihop en honungskaka. Om indianflickan Nora med bjällerhalsbandet som skär sig i armarna och om sin egen arm som blixten slog ned i, om Sarah Kemp som björnen tog eller om det var "Coyote". Coyote som kan komma och ta folk i besittning. Fast hon tror inte riktigt på det där om Coyote även om hon sett det med egna ögon - hur hennes pappa blivit galen och Billy som inte kan sluta svära och Coyote Jack i sin ensliga stuga som smyger runt på Blood Road.
Men mest av allt handlar boken om försoning och om att allt går att reda ut bara man får det ur sig. Genom samtal med en död mor, en egen plats i naturen eller i en pärm där man kan fästa sina upplevelser på ett hemgjort pappersark. Det går till och med att bota den som dödats av blixten. Man lägger
den som dödats av blixten i ett kar med kallt vatten i två timmar. Om han eller hon fortfarande är död efter den tiden, så tillsätt ättika och låt ligga i blöt i en timme till.
Om du missade den då och inte har läst den så kolla på biblioteken eller på antikvariaten. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar