Här i Hyttan är plogvallarna manshöga vilket innebär att jag inte törs rida ut. Hästarna gillar att pulsa i snö så länge det går till knäna men inte när det går till magen. På vägen törs jag heller inte rida för det är som att rida i ett jävla krondike. Skulle det komma en timmerbil eller en bildåre har jag ingenstans att ta vägen då vi inte tar oss över plogvallen.
Faktum är att det är lite otrevligt när jag själv är ute och går i mörkret. Jag är inte rädd för mörker, jag är inte rädd för spöken och jag är inte rädd för vilda djur.
Däremot är det väldigt obehagligt att vara ute alldeles själv i skogen på en väg med meterhöga snövallar och det kommer en bil eller en människa. Min vilda instinkt säger mig då att jag ska hoppa in i skogen och gömma mig men hur lätt är det i den meterhöga snön?
Jag avskyr att bli articifiellt upplyst när jag vandrar i mörkret. Jag avskyr höga plogvallar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar