När färden är målet

Den här sommaren har det redan blivit två långa dagsturer på den trogna lilla Hondan NX250. En tur uppåt Grangärde, Nås och Fredriksberg och en annan mot Karmansbo, Engelholms Bruk och Söderbärke. Det allra bästa med MC-turer är att jag tänker så bra där på cykeln eftersom jag sitter där jag sitter och kan inte göra annat vilket i sin tur beror på att själva resan är målet. Jag ska liksom ingenstans utan är där jag är.

En trivsam detalj är också att det går åt knappt 3 dl bensin per mil under denna zen-upplevelse.

Filmen är från Nås-turen:

Ack om slaggsten vore guld värt

Det går inte fort men långsamt framåt med ett spadtag idag och ett imorgon. Första 20 cm är förhållandevis lättgrävt förutom precis när jag ska igenom grässvålen och hacka av en och annan rot. Men på ett ställe har jag testat att gräva ur lite djupare och jag undrar vad som egentligen funnits på denna plats förr i tiden. Hela trädgården är som en stor kolbotten och jag är nu nere på kolnivån tillsammans med en jävla massa slaggsten. Det är inte konstigt att saker har svårt att växa i denna kolslaggöken som lurar precis under sandjorden.
Hoppas på svalare väder då kanske jag orkar med mer än en skottkärra per dag? Ett recept på en ny Bufrenburk skulle inte heller skada då det är väldigt rygghårt att skotta slaggsten.

En annan damm

Nej, ingen fara - det är inte Kokospelle som har knarkat och gjort damm på två dagar. Det här är min pappas fina damm omgiven av de fantastiska blommorna som han köpte som små pytteskott i våras. De "fula" frigolithjärtanen som ligger i dammen är inte där som utsmyckning utan för att de riktiga näckrosorna står på tillväxt. Skator äter inte bara röda jordgubbar - de äter även röda guldfiskar så fiskarna måste ha något att gömma sig under.

Ingen vanlig damm

Som om jag inte hade nog att göra förut.... så har jag nu fått för mig att lägga till ännu en grej på min "prova-på-innan-jag-faller-död-ned-lista" . Jag har nu fått för mig att jag ska göra en damm i trädgården. Jag är förmodligen inte riktigt rät i huvudet? Men vissa saker bestämmer jag inte själv utan jag följer bara med i flödet och tar som det kommer.
Jag inser nämligen att om min pappa efterfrågar 4 x5 meter dammduk (och butiksinnehavaren själv håller i både saxen och tumstocken) , köper duken, får den utburen i bilen av samma butiksinnehavare) för att sedan upptäcka när den skall läggas ut över det grävda hålet att 20 kvm mirakulöst har blivit 40 kvm(!) på endast några timmar så är det någon däruppe som tycker att jag också ska ha en damm....

Det är bara att sätta igång att gräva alltså.

Klippte bort en gammal brudspirea idag för att göra plats för projektet. Har redan börjat visualiserat fontäner, dimmaskiner och lampor som utsikt från balkongen. Det här blir roligt.

Levnadskonstnär

Lotta på Bråkmakargatan sa en gång fritt citerat att "tänk vad jag är bra - jag kan nästan allting" och det är inte utan att jag kan identifiera mig med Lotta emellanåt. Det är nämligen det som är resultatet av att vara den ultimata levnadskonstnären utan en enda specialitet.
Att man kan nästan allting, för nu jag har snart provat det mesta utom bungy-jump, segling och bergsklättring. Jag kan rida in en häst, åka motorcykel av alla storlekar, gjuta en betongplatta, brodera, virka, sticka tröjor och slå i spik. Jag kan måla i akvarell, olja och pastell. Jag kan sy gardiner, laga mat och baka, jag kan bygga häststängsel, spåra varg och överleva i vildmarken. Jag kan kasta pil, skjuta prick, spela djembetrumma, flöjt, piano och läsa noter bara för att nämna något. Fy fan vad jag är bra!
Bra kvinna reder sig själv.