Illusionernas mästare

En illusion jag levde med i åtminstone 35 år är att - sedan - nån gång längre fram när alla mina problem var lösta, de där räkningarna var betalda, vinden uppröjd, ja bara jag fick semester och köket blev renoverat.... DÅ! Då skulle livet börja.
Det riktiga livet! ....inte det jävla oroliga stressiga livskaos jag befann mig i.

Det riktiga livet kom aldrig och till sist kom jag på att alla de där problemen, räkningarna och det skruttiga köket VAR mitt liv.

Så nu har jag bytt illusion. Nu när jag tappar konceptet och det tjorvar till sig mer än vanligt när stressen, problemen och oron hotar att ta över brukar jag stanna upp! Jag bestämmer mig helt enkelt för att dö! Här och nu! Men jag laddar med lösa skott....

Det blir genast lite lättare för OM jag skulle ha dött på riktigt skulle världen fortsätta som vanligt med den skillnaden att alla mina åtaganden och allt mitt ansvar och alla mina problem och min oro skulle bara gå upp i rök. Det skulle på nåt sätt lösa sig ändå utan mig. Min kalender skulle de slänga bort och ingen skulle ringa det där samtalet eller göra det där jag bokat upp.

Jag är redan död! Jag är fri! Resten är bonus!