Jag har räknat får hela sommaren - en gång om dagen. Baggen Andreas med de stora hornen och jag har blivit kompisar trots att jag inledningvis har en förfärlig respekt för djur med horn. Vi respekterar och känner varandra efter en del inledande missförstånd.
Idag kom beviset att får är betydligt smartare än säkert många tror.
När jag går in i hagen är det tämligen odramatiskt. Fåren sköter sitt, jag kollar läget och går hem igen. No big deal! Vi vet var vi har varandra.
Idag bröt jag mot mönstret och hade en (för fåren) vilt främmande man med mig in i hagen med kopplad hund och då blev det liv i luckan.
Baggen Andreas upptäckte direkt att här var det något som inte stämde, den där snubben var ny och den ska vi kanske ta och kolla upp (ev. smälla på om det behövs?)
Jag fick uppbringa allt mitt mod och som Cesar Millan skulle ha uttryckt det "lugn, energi och bestämdhet" för att rädda min vän.
Baggen gjorde ett gott jobb även om det just i detta fall inte var önskvärt. Fast han "bara" är ett litet (nåja!?) får av hankön tog han ansvar för sin lilla flock och gick fram för att jaga bort inkräktaren.
Vilken kille! Man måste beundra honom...
4 kommentarer:
Hamnade på din blogg från rekommendationen av Lilla B. Tack så mycket för det.
Genast kunde jag maila länken om "allt du inte visste om svininfluensa" till min stackars, stackars bästa kompis som är skolsköterska och måste vaccinera 800 skolbarn...
Där kan hon ju inte rekommendera rödvin men själva kan vi ju hålla oss friska på det kanske...
Jag läste nyss att Östergötlands Landsting funderar på att hyra in vaktbolag till vaccinationsplatserna.
Jag tar mig för pannan.
Eller är jag helt världsfrånvänd och insnöad här i Bergslagsskogarna?
Enda stället jag upplever en förvisso ganska mild men ändock panik är i media och i viss mån bland arbetsgivare...
Jag har sällan närkontakt med just får men kan med bestämdhet säga att jag har respekt för djur med horn...utom en get jag föll för i Borås djurpark...vänskapen blev besvarade o geten stod tryckt mot mina ben länge o väl...
Fnissar gott åt ditt inlägg om minnet o lökarna...bra att du gjort rätt klart för mig att det inte är någon fara med mig...jag är bara rörig...I dag har jag letat som en tosing efter hundkopplet och inte funnit det ännu...fick ta ett reservkoppel då vi skulle ut på morgonrundan...Det var jag som var ute med hunden sent i går kväll så således är det jag själv som tagit av det o lagt detta på något märkligt ställe...
Skulle vara intressant att veta hur många steg jag tar extra varje dag pga av just minnesspratt...
Måste dock säga att det är just glömskan som är tjusningen med att sätta vårlök...varje vår är jag lika förvånad över vad som kommer upp och var det kommer...små överraskningar varje år...
Kramen från Malin
ja du vet iallafall att du har en hund :-).
Skicka en kommentar